Småbabbel

Jag är verkligen ganska lättroad, men nu har jag för första gången tittat på Gäster med gester och efter 10 minuter är jag fortfarande inte det minsta underhållen. Så det lägger jag ner. Tur att smaken är som baken. Tror jag ska titta på Eva Dahlgren senare istället.

Gjorde en liten fuling och ringde Mannen och bad honom ta med mjölk och bröd när han kommer hem från jobbet imorgon bitti. Men nu ångrade jag mig och gick och handlade trots regnet, det var skönt att komma ut. Hittade stora goda plommon, köpta får duga när man inte har tillgång till hemodlade.

Är precis på gränsen till att ställa mig och baka, men nej, det får bli på dagtid. Sätta degen är en sak men sen ska åbäket jäsa.

Kanske är det sänkningen av en av medicinerna som börjar kännas av? Jag är inte speedad så det är ok (detta evinnerliga spanande efter bra och dåliga tecken), har bara lite mer energi än det vanliga soffpotatistillståndet.

Om jag (högst osannolikt) kom i den i största storlek skulle jag se ut som en vandrande reklampelare, hahaha, men oj vad jag gillar den, skulle passa mitt humör ikväll.

Mannagrynsgröt

Mycket spikmatta blir det, och sömn mitt på blanka förmiddagen, på något sätt kan jag lura mig själv att sova utan att känna mig särskilt trött, och sen mår jag bättre. Skumt.

Kom åtminstone iväg och jympade igår, har bestämt mig för att det funkar så jag köpte ett fyramånaderskort. Det enda jag inte orkar om jag anstränger mig är alla armhävningarna. Mina armar har aldrig varit särskilt starka och nu finns det ju 20 kg mer att lyfta än när jag tränade senast... Sedan får jag ändra på ett par övningar för att inte min rygg ska kasta in handduken och överge mig... fast i stort sett går det bättre än jag trodde (nu är det ju bara ett baspass).

Men f-n, jag känner mig konstig nu igen. Jämngrå, så där som jag tidigare sagt att jag inte blivit av litiumet. Saknar de där ögonblicken som slår hål på glaset. Skuldkänslor. Jag borde ju vara nöjd med att vara stabil, det har hela tiden varit målet. Gräset är grönare...

Kanske blir bättre i helgen när äldste sonen och hans sambo kommer ner. Jag behöver intryck.

Åter till lussekattsbaket!

Klåda

Ett sånt kryp i kroppen idag. Vacklar på den tunna gränsen mellan roligt och obehagligt. På något sätt blir det bara värre när jag aktiverar mig, så jag har försjunkit i datorn och i mycket skidåkning på tv. Lite tvätt. Äta rester. Dricka kaffe. Dricka kaffe. Blir tillfälligt lugnare av kaffet.

Jag tycker inte riktigt om den här situationen, när jag mår bra, är väldigt nöjd ena sekunden, tittar på den vackra snön, och nästa sekund vill jag skada mig, det är inte ens ångest, inte alls ångest, kicksökande kanske?

Det är ingen risk, jag har för bra koll för att göra något, det är mer en märklig upplevelse när gamla spöken stiger ur sina gravar utan att man förstår varför.

Har ingen lust att ge mig ut i snöfall på oplogade gångvägar, men imorgon ska jag banne mig baka. Någon antydan till jultradition kan man kosta på sig. Lussekatter som smakar saffran...

Morgonmummel

Lätt fascinerad av stadiet just innan man somnar då man börjar drömma men är vaken - såvida man inte bara slocknar förstås. Blev kanske lite för lite sovit inatt fast jag försökte faktiskt lägga mig ett par timmar till (duktig! nåja, nästan), men fastnade i nästan-dröm-stadiet. Ena sekunden en havsstrand, vågskvalp, måsskrin, nästa en folkfylld vandring mellan gångarna på Åhlens, och plötsligt ska det bakas tårta med marsipan, samtidigt som man är tillräckligt medveten för att betrakta det litegrann utifrån. Gratis bio. Jag har ett bipolärt förhållande till mitt drömmande, alltså själva drömprocessen snarare än innehållet, är jag nedåt känns det närmast förnedrande att behöva utstå ytterligare själsverksamhet på nätterna när allt man vill är att komma ifrån tankarna. Glada dagar känns det rent ut underhållande, jag skrattar åt min egen uppfinningsrikedom (häromnatten skulle jag parallellt uppträda i en Shakespeare-föreställning och designa en reklamkampanj på norska).

Väntar otåligt på att Mannen ska komma hem från jobbet, ordinarie avbytaren hade hastigt blivit sjuk så det kanske tar ett tag. Tänker att jag nog är lite självisk när jag far iväg till större staden idag för att fika med en kompis (och kanske göra av med pengar haha) nu när vi inte setts så mycket när jag varit inlagd. Nästa stund tänker jag att eftersom han varit så snäll och besökt mig en hel del så sågs vi kanske minst lika mycket då som "normala" par ser varandra till vardags. Vi är bara så vana att leva tätt inpå. Ska ta igen det nästa vecka tänker jag.

Yes, jag har torrjäst hemma!

Småtrevligt

Har känt en mild men dock uppiggande effekt sedan jag höjde Risperdalen. Inget patologiskt, bara en något ljusare nyans. Börjar planera inför julresan till Götet, och det känns extra mysigt för Mannen hänger med, tycker om att resa med honom. Jag är dessutom svag för att bo på hotell, något med att frigöra sig från allt det hemtama. Plus då hotellfrukosten.

Idag ska jag baka bullar. Det var ett tag sedan jag bakade, men nu ska jag göra det under ordnade former på dagtid och inte 2 på natten...

Är bara halvt asocial nu, kan intressera mig lite för människor igen. Lite.

Det jag egentligen har att säga är: Haha, november du är död! Och jag lever!

Nattro

Det är inte utan att jag känner mig lite dygdig för framåt midnatt sa jag till mig själv att nu räcker det, inga fler projekt, tog en sömntablett (det bär alltid emot lite, Mannen fick påminna mig), lade mig på spikmattan med lugn musik och somnade faktiskt. Och när jag vaknade till vid halv tre tillät jag mig själv att somna om. Vaknade vid sju pigg men bara en liten aning speedad. Skönt, för jag vill inte klättra på väggarna när jag träffar dr B idag, vilket kanske är lite bakvänt tänkt för egentligen är det bra antar jag om han ser mig när jag är i extremlägena, men man värnar ju om sin värdighet också...

Mitt energiryck igår inkluderade förstås ett brödbak, focaccia med oliver och tomater, så Mannen blir nog glad när han kommer hem från jobbet snart. 

Jäst

Jag har redan skaffat någon sorts mönster: vaken 02.30 -> vad kan jag baka härnäst? Ska sitta en stund vid datorn först och se om jag blir trött igen. Bakning är åtminstone en last som uppskattas av omgivningen, till skillnad från annat.

Igår var en konstig dag. Glader på morgonen, plötsligt Trötter efter lunch och sov två timmar, vaknade som Butter i allra högsta grad, men det varade bara några timmar, sen var det Glader igen.

Idag är planen att bara vara Glader. :)

-------------------------------------------------------------

Det blev focaccia. Senaste omgången är redan uppäten.

Fortfarande mörkt ute, 05.30. Tidsmarkeringarna övertygar mig om att det verkligen är höst på gång. Den här sommaren har känts lång, men ändå som om den skulle fortsätta för evigt. Inget vara för evigt säger man väl, men det vet man å andra sidan inte säkert förrän evigheten har tagit slut...

Tvättbegär

Torsdag var en tristdag. Satt omväxlande och stirrade på datorskärmen och tv:n utan att egentligen ta in något. Inklusive middagsluren sov jag 11 timmar och var ändå trött igen på kvällen. Var hos Psyko H som tittade lite bekymrat på mig och försökte komma med uppmuntrande vinklingar om mina framsteg. Jag lämnade över alla mina piller till Mannen. Sånt som svider i ens mörklila själ. 

Men nu vaknade jag 2 och känner hur energin strömmar till, tack och lov. Musik, kaffe. Behövde ett projekt så jag reviderade utseendet på min humördagbok. Tittar klentroget på kurvorna, har det varit så svängigt? Skit samma för tillfället. Vet inte riktigt vad jag ska hitta på nu. Allt sånt som borde göras - städa, diska, tvätta - slamrar ju så förbannat, Mannen sover, det existerar grannar. Gå ut och gå lockar oerhört, men det kanske inte är så smart att ge sig ut på mörka gångstigar 3.30 på morgonen. Noterar ni hur förnuftigt jag resonerar? Har torrjäst hemma, kanske jag kan slänga ihop en deg. Måste göra något, något handfast, så jag inte drunknar i tankarna som slingrar som ålar.

Hur fan kan man ha ett sug efter att få sätta igång tvättmaskinen?

Tyst

Dr B har inte ringt tillbaka, så jag slipper ta den biten idag.

Har inte gjort så mycket idag mer än vankat fram och tillbaka på golvet (borde ha blivit spår i parketten vid det här laget, haha). Ville gå ut, men har ofta missat samtal på mobilen när jag är ute (även med hög signal) så p.g.a. det där samtalet som aldrig kom har jag haft det långtråkigt. Bara lite tvätt och sånt. Mannen jobbar så ingen underhållning där heller. Hade tänkt måla, men känner mig för osynkad för att komma igång. Gjorde faktiskt ett duktigt försök att lägga mig och sova en stund, men det enda som händer är att jag börjar drömma utan att somna, så det får vara. Men nu när jag kan konstatera att jag inte behöver konfrontera ett läkarsamtal idag ska jag gå och köpa jäst, ska finnas riktigt bröd i huset.

Kaksmet

Mannen kräver att jag ringer dr B imorgon. Tydligen har jag blivit mer och mer förändrad sen medicinhöjningen. Det känns rätt överdramatiserat, jag mår ju bra (ok, vissa saker är lite udda men så kan det väl vara). Fast han kom med en lista på ganska många argument så jag får väl ringa då. Svårt att veta vem som ser klarast, men ett telefonsamtal kan jag kosta på mig. Vet inte ens om jag får tag på dr B, han har säkert annat att göra.

Men just nu håller jag på och bakar midnattsmuffins. Det skulle ha blivit matbröd men all jäst var för gammal. Köket luktar smör och vanilj. Snart ska jag provsmaka. Allt är mer intensivt och sinnligt på natten.