Efter

En bra bit över hundra bloggar i min feed, inte en chans att jag hinner ikapp. Får börja om. Inte ikväll.

Sitter nu på hotellet, elfte våningen men det går att öppna fönstret lite, skönt! Jag njuter av att vara ensam, även om jag haft stor glädje av att ha min äldsta son med på resan. Hemma hos min mamma är allt så artigt och ytligt, det blir rätt frustrerande i längden. Min son kände likadant och på hemresan satt vi hela vägen och pratade om allt möjligt, psykologi, världsproblem, saker som hänt tidigare i livet, riktiga samtal. Skönt!

Saknar Mannen mycket förstås. Väntar på att han ska ringa och säga godnatt innan jag kryper till kojs, fullproppad med sömnmediciner för nu måste jag äntligen sova ordentligt efter en vecka då jag snittat 5 tim vilket är alldeles för lite för mig.

Hotellfrukost imorgon! :)

Gånglåt

Lyckades åtminstone sova bort det mesta av huvudvärken ("migrän light"). Uppe tidigt för att vinka av Mannen, hans första arbetsdag efter semestern. Jag har sovit nästan 8 timmar men ändå sitter jag här och gäspar så smått.

Mannen glömde mobilen hemma så jag gick upp till hans jobb med den. Blev totalt en timmes rask promenad, vilket är rätt mycket för mig nuförtiden. I takt med att jag har blivit fet har jag blivit allt mer försoffad, ironiskt nog. Är jobbigt att släpa på 40 smörpaket extra.

Har iallafall precis käkat en tidig lunch: jordgubbar och prosciutto. Underbart! Nu ska jag unna mig att gå och vila en stund.

Första dagen på lägre dosen. Herregud vad jag hoppas att medicinändringen ska hjälpa och jag ska slippa krypet i kroppen. Herregud vad jag hoppas att jag ska lära mig att fullt ut acceptera medicineringen och slippa ambivalensen. Herregud vad jag hoppas att jag ska bli mig själv igen och slippa halta fram genom tillvaron.

Resväska

Det är ansning av häckar på gång här (dock inte min egen, trots att det säkert skulle behövas skalas bort lite celluliter). Ett vällovligt syfte, men usch, ljudet från den elektiska häcksaxen. *brrr*

När en bloggvän publicerat bilder på sin hemstad blev jag så sugen på att ge mig ut och åka, någonstans där jag aldrig varit, jag åker ju bara i bekanta hjulspår. Men insåg sedan att jag måste tänka mig för. Jag mitt i sommaren i en stad som kryllar av turister... det blir nog för mycket av det goda. Särskilt när jag ska upp och hälsa på min mamma i början av augusti, det kommer att ta mycket kraft, lång resa och tätt umgänge. Usch vad jag tycker det är tråkigt att behöva vara förnuftig, samtidigt minns jag ju hur den senaste längre resan slutade. Jag måste verkligen lyssna på mig själv och planera in en massa dötid både före och efter resor för att inte koka över. Så kära Fröken Hulda, om du läser detta, det blir inget av just nu men tro inte att jag helt lagt planerna på hyllan... ;)

Regionalintresse2

Som tidigare omtalats har jag en fejd med Region Skåne. Imorse kom jag till slut fram på telefon. Ett långt lite virrigt samtal ledde till att hon skulle skicka över ärendet till en kollega med högre behörighet att komma in i datasystemet, och som sedan skulle ringa mig under förmiddagen. Inte f-n ringde någon. Vid 15.00 lyckades jag komma fram igen, efter några försök, men hon som svarade då kunde inte se något på mitt personnummer. Hon sa att de hade haft så väldigt många telefonsamtal idag så de hade nog inte hunnit. Håhå jaja. Hör jag inget från dem imorgon skulle jag höra av mig igen. Får se hur lätt det blir. Annars bussar jag Mannen på dem, han kan vara mycket mer aggressiv än jag.

Har suttit hemma hela dagen ifall de skulle ringa, även om det är på mobilen så behövde jag ha alla papper tillgängliga. Men det vara iofs en bra ursäkt för att inte gå ut i det väldigt blåsiga vädret. ;)

Talangjakt

Idag känns det som om våren tagit slut och försommaren tagit över. Nåja, i några dagar iallafall. Jag har luktat på nyutslagna syrener och ätit kulglass.

Åh, vad jag önskar att jag vore speciell, talangfull, värd att beundras. Men jag önskar det tydligen inte tillräckligt för att gå ut och göra något beundransvärt. Hmm. Jag gjorde en liten insats för 10-15 år sedan, men det är över och glömt (åtminstone försöker jag glömma). Nu sitter jag bara här som en icke-vis buddha och mediterar över tomheten. Nej, jag känner mig egentligen inte tom inuti, mer tom utanför. Svävar i rymden.

Skit också, på sista tiden har den här beiga tillvaron börjat störa mig mer och mer, men jag orkar inte göra något åt det.

Det är åtminstone försommar.

Mannagrynsgröt

Mycket spikmatta blir det, och sömn mitt på blanka förmiddagen, på något sätt kan jag lura mig själv att sova utan att känna mig särskilt trött, och sen mår jag bättre. Skumt.

Kom åtminstone iväg och jympade igår, har bestämt mig för att det funkar så jag köpte ett fyramånaderskort. Det enda jag inte orkar om jag anstränger mig är alla armhävningarna. Mina armar har aldrig varit särskilt starka och nu finns det ju 20 kg mer att lyfta än när jag tränade senast... Sedan får jag ändra på ett par övningar för att inte min rygg ska kasta in handduken och överge mig... fast i stort sett går det bättre än jag trodde (nu är det ju bara ett baspass).

Men f-n, jag känner mig konstig nu igen. Jämngrå, så där som jag tidigare sagt att jag inte blivit av litiumet. Saknar de där ögonblicken som slår hål på glaset. Skuldkänslor. Jag borde ju vara nöjd med att vara stabil, det har hela tiden varit målet. Gräset är grönare...

Kanske blir bättre i helgen när äldste sonen och hans sambo kommer ner. Jag behöver intryck.

Åter till lussekattsbaket!

Mångsysslare

Håhåjaja. Tankarna bara hoppar groda ikväll. Har ett starkt sug i kroppen, vet inte efter vad. Kaffe har jag redan druckit. Sprit och benso lockar inte alls. Är inte hungrig (har just satt i mig ett kycklinglår). Mest vill jag nog ha kroppskontakt och någonstans att glappa med käften, men kommer inte på någon jag kan ringa så här dags och bara breda ut mig själv hos utan minsta artighetslyssnande från min sida. Så jag bloggar som mager ersättning. En frizon för en (ibland) självcentrerad tjatmoster. Tänk att pratbehov kan kännas fysiskt, en kryllande känsla i hela kroppen.

Jag har städat lite, t.o.m. dammsugit fast jag hatar det. Ljudet. Tog en långpromenad imorse men annars har jag mest vankat mellan datorn, en tidskrift, köket, tv-soffan, tillbaka till datorn. Svarat på ännu en felringning, vår fasta telefon har ett nummer som långt tidigare gick till ett apotek, det är alltid äldre damer. Tänker att jag borde göra något konkret, som att måla. Räcker finger åt det. Ägnar mig åt kort, kort kommunikation, men orkar inte driva diskussioner vidare, googlar "vindstyrka" istället. Just nu har jag Gunde Svan hojtandes i öronen, av outgrundlig anledning (varför inte bara zappa över till någonting roligare? eller stänga av?) Blir trött på alltihopa och överväger allvarligt att gå och lägga mig före 21, som om jag skulle somna nu. Gäspar, inte av trötthet utan av frustration.