Blomblad

Höll mig vaken på eftermiddagen trots att jag inte orkade. Såg en hel gammal svensk 50-talsfars på tv (oj vilka former de tjusiga damerna hade). Tvättat sofföverdrag (hurra för 60 grader), planterat balkongblommor. Ringde Mannen på jobbet för att säga att han fått ett paket, de var på Systembolaget och stod i samma kö som dr B (min gamla doktor) så jag fick en hälsning. Liten värld.

Så varmt på balkongen. Jag tänkte sitta ute men det är lite för mycket. Inte för att jag klagar, hellre varmt än kallt. Bara jag ser till att dricka mycket vatten så går det bra.

Det känns lite för mycket att sitta vid datorn också, så jag lämnar er med några bilder:

De underbara rosa rosorna stod rätt länge, men så plötsligt bestämde sig samtliga att vissna på samma morgon. De får ändå dröja kvar ett par dagar och förtrolla våra sinnen:

En av dagens planteringar: hängpelargoner. Lite svajigt på vift ungefär som frun i huset:

 

Balkongens lilla mini-oas:

Godnatt!

Spara

For till närmaste större stad, men åkte hem efter ett par timmar, varav större delen av tiden hade tillbringats på ett fik. Orkade inte riktigt gå på stan, jag som är shopoholic orkade inte shoppa, tänk dig det! Idag är det Spara och inte Slösa. Men den där riktiga galenskapen infinner sig inte så ofta nu när jag aldrig är hypoman. Dock köpte jag vin, en box som varit slut ett tag på bolaget hemma. Får väl supa mig full istället, haha.

Ska räkna ihop vad jag har kvar på pengafronten och se om jag kan spara ett par hundringar denna månad. Edit: har kollat och satt in en tusenlapp på spareriet. Har inte så mycket jag absolut måste göra framöver och har redan betalat kontaktlinserna fast betalningsdatum låg rätt långt fram i tiden, så resten kommer nog mest gå på fika och glass och sånt. Lyx men lyx jag vill ha.

Apropå lyx, Mannen är så flitig på att ge mig blommor :))

Kan tilläggas att rosorna är rejält stora också. :)

Psykdoktorinna

De vilda blommorna jag plockade midsommarafton står fortfarande granna på vårt köksbord.

Börjar oroa mig för att träffa ytterligare en ny läkare på onsdag. De där tio minuterna känns så framkrystade, vad vill han veta, vad vill jag säga, hur kommer jag att framstå? Inte direkt läge att be om Stesolid (fast jag har så jag klarar mig så det behövs ändå inte). Vad vill jag egentligen få ut av det? Minska på Cisordinolen och se om det hjälper mot rastlösheten, nu när inte Akinetonet verkar så bra. Kanske innebär det att gå ifrån injektionerna till tabletter, vilket vore välkommet förstås. F-n, tänk om en fick vara sin egen doktor! Tror det skulle funka rätt bra många gånger.

Tar det bara väldigt lugnt, mycket soffliggande. Det känns skönt.

Rosenkavaljeren

Min man gav mig två buketter rosor och två flaskor bubbel idag. Gammalt beprövat knep sedan århundraden för att vinna en kvinnas hjärta. Nu har han visserligen redan mitt i ett fast grepp, men ändå. ;)

Dessutom hittade han till sist vattenpumpen så nu porlar vår lilla balkongfontän ljuvligt, och vi ska sitta på balkongen och se avslutningen på dagen.

Blomtröst

Idag är jag mest trött, lite nedåt. Men vi köpte blommor igår. Vi har som en loftgång utanför ytterdörren med plats för några krukor. Hade redan en låda penséer som fortfarande blommar om än på sista versen. Nu blev det en kruka med en marguerit på stam, lobelia och million bells, samt min favorit, en blå hortensia. Sedan köpte vi ett miniträd med gulgröna blad och ett par pelargoner till balkongen. Det har varit slött i år med balkongliv, men idag får vi allt göra i ordning, tvätta av möblerna, ta fram fontänen.

Fem var för tidigt att gå upp. Jag ska kanske försöka en vända till i sängen.

Blomsterspråk

Så här fina blommor har jag idag:

Artrikedom

Uppe och tittar på soluppgången. Mitt sömnmönster är helt åt skogen sedan några dagar. Sover oroligt, vaknar flera timmar mitt i natten. Somnar om framåt 8 och sover till 10-11. Sover igen sent på eftermiddagen. Klart man inte sover på natten då, ens med sömnmedicinen som jag plockade fram igen. Jag måste tvinga mig till att vara vaken på dagen. Usch, jag hatar att vara trött.

Igår blev det utflykt, Fredriksdal. Det är en trädgårdsanläggning i Helsingborg, park, botanisk trädgård, hästar och kossor och grisar, gamla hus. Det var roligt att gå i trädgårdsdelen där alla vilda växter i Skåne fanns samlade. Jag kände igen många. När jag var i yngre tonåren var jag blomnörd, andra ungar lekte disco och jag sprang runt på ängar och skogsbackar med en flora i högsta hugg. Underlig redan då. ;)

Vi fikade och tittade på roliga grisar och lamm, och sedan var jag så översvämmad av intryck så jag trodde huvudet skulle sprängas. Somnade när vi kom hem. Men trevligt var det.

Tänker. Jag har inte fått någon siffra efter min diagnos (det finns olika typer beroende på vilka symtom man har). Jag har aldrig egentligen diskuterat det med läkarna. Är det ens viktigt? Men jag får frågan någon gång ibland och då undrar jag. Tycker inte jag är klockrent någonting så kanske stämmer det bäst med det jag sett på något intyg: ospecifik bipolär. Om jag kommer ihåg det ska jag fråga dr A. Och begära ut journalen, det är väl ett år sedan sist. Det skulle jag kunna gå och göra idag, så har jag ett annat uppdrag utom att diska och tvätta. ;)

Talangjakt

Idag känns det som om våren tagit slut och försommaren tagit över. Nåja, i några dagar iallafall. Jag har luktat på nyutslagna syrener och ätit kulglass.

Åh, vad jag önskar att jag vore speciell, talangfull, värd att beundras. Men jag önskar det tydligen inte tillräckligt för att gå ut och göra något beundransvärt. Hmm. Jag gjorde en liten insats för 10-15 år sedan, men det är över och glömt (åtminstone försöker jag glömma). Nu sitter jag bara här som en icke-vis buddha och mediterar över tomheten. Nej, jag känner mig egentligen inte tom inuti, mer tom utanför. Svävar i rymden.

Skit också, på sista tiden har den här beiga tillvaron börjat störa mig mer och mer, men jag orkar inte göra något åt det.

Det är åtminstone försommar.

Blomprakt

Det är väldigt länge sedan jag bloggade dagens blomma, så här är den: mörkrosa pion:

Mannen ser alltid till att jag har blommor på bordet. <3

Skål

Min man kom med underbara blommor, rosa bubbelvin och blommiga gosiga pyjamasbyxor till mig idag. Nu är jag lagom full, överlagom glad. Jag är verkligen bortskämd.

Vaknade halv fyra imorse, kände energin spritta i kroppen och en längtan djupt i benranglet att vara uppvarvad. Men jag lyckades lägga mig igen och sov till slut mina nio timmar, så nu är jag i landet lagom, förutom att jag är berusad på ett ytterst trevligt sätt.

Hollywoodfru

Dagen försvann, och det känns helt ok. Har vilat och vilat, inte desperat trött utan bara behagligt lat. Kramat kudden och kramat Mannen, druckit kaffe och tittat på Discovery. Fått mail från en "psykkompis", hon mår bra och ser framåt. Åkte dagens spännande runda för att komma ner till stan, det pågår massivt gatuarbete i centrum och varje dag är det någon ny avspärrning. Nu äger jag iallafall en crémant de Loire som jag inte testat förut, blir kanske att vi dricker den ikväll. Jag har tjuvstartat genom att dricka Kullamust. ;) (det är bara ren äppelmust, urgott)

Orkar inte dra fram kameran men jag fick jättefina blommor av Mannen igår. Mörkt, mörkt röda germini, gulorange små och stora rosor, höströda och gröna löv. Jag blir verkligen glad av att få blommor! :D

Tänk om jag kunde sudda ut allt det andra som ständigt lurar i hörnen, ångest och mörker och dammråttor, och bara se det här, ett seriöst lyxliv!

Andetag

Tv:n håller mig inte trollbunden ikväll, men funkar som bakgrundssorl. Mannen jobbar. Jag tröttade ut mig tidigare idag med att gå på stan. Provrumsbelysning framhåller verkligen ärren, vilket retade mig en del. Men hemma, efter middag och kaffe, slappnar jag av igen och ser även det bra. Det koncentreras i blommorna, den rosa rosen och orkidén som nyss börjat blomma om. Att det finns skönhet i världen bevisar väl egentligen ingenting annat än att det finns saker att uppskatta. Men det räcker långt.

Nu upprepar jag mig men jag fick bråka lite med mig själv för att få ner mina piller, vet inte hur länge det här kommer att gå. Det är totalt oförnuftigt. En dag i taget.

[Blogger verkar lite vingligt igen, tycker det har krånglat av och till i ett antal dagar.]

Famn

Noll mm nederbörd säger väderprognosen, men ute strilar regnet ner. Vi hade en skön hemmakväll igår. Bubbelvin och en underbar ljusrosa ros från Mannen. Jag fick till trattkantarellsåsen riktigt bra trots att jag bara har i ingredienserna på måfå, jag lagar ofta mat utan recept. Somnade ifrån filmen, jag går oftast och lägger mig vid 22 numera.

Vet att jag drömde men inte vad. Drömmandet fungerar också bra just nu. De är inte utraderade, som när jag åt Abilify, men bara diskret närvarande och sällan obehagliga. Minns inte när jag drömde en riktigt rejäl mardröm sist. Konstigt. Men jag klagar inte.

Tycker så mycket om att vara i närheten av Mannen. Inte fastlåst, inte av skräck eller i brist på bättre, just bara närvarande. Vi har känt varandra i 12 år. Ett gräl precis i början, sedan har vi bara seglat på... när Mannen berättar för folk att vi aldrig bråkar så lyfts ögonbryn eller någon säger något om hur nyttigt det är att gräla och "rensa luften". För mig är det lite sorgligt att bråk lyfts upp till att vara normen. Om jag stör mig på något Mannen gör så säger jag det, och så ändrar han sig eller inte, det är hans beslut. Och han försöker inte stöpa om mig. Vi är både separata personer och en enhet, och där finns ingen motsättning.

Vi lever med döden ständigt närvarande. Jag med min historia av suicidalitet och han med fysisk sjukdom. En vanlig regnig lördag kan kännas speciell när jag tänker på att jag helt enkelt fortfarande lever, och Mannen fortfarande finns hos mig. Han säger ibland att om jag skulle träffa någon annan som gör mig lyckligare så vill han att jag tar chansen (och hur smart är inte det - vem älskar inte någon som säger så? ;)) Jag kan ärligt känna samma sak. Men jag skulle sakna honom något så oerhört om han försvann av vilken orsak som helst. Och jag tror/vet att han skulle sakna mig också. Ibland kan jag tänka att jag hoppas han dör före mig, så får jag ta smällen. Det kostar på att älska i en obeständig värld, men alternativet är inget alternativ.

Balkonglåda2

En bildorgie, jag är ingen proffsfotograf precis men det får duga ändå, säger jag! Sommar...

Balkonglåda

tagetes lobelia hänglobelia spansk marguerit silverek begonia - planteringsdag. Flera av namnen låter mormorsaktiga, eller kanske lite 70-tal. Gärna för mig. Hellre kvantitet än kvalitet. ;) Men det blev en ljuvlig blå hortensia också. Den heter hydrangea på latin, ett namn jag tycker om, och innehåller cyanid.

Jag har lite kvar att lära på området tillit. Går omkring och väntar, "waiting for the other shoe to drop". Som om jag fuskat till mig mina bra dagar och snart kommer p-vakten och kräver att jag ska betala för mig. Men osäkerhet är också något att aktivt lära sig leva med. Ingen människa blir någonsin säker.

Lyxhustru

Dagen har känts så lyxig. Det blev soligt men inte hett framåt eftermiddagen. Jag har gått och gått och gått, bara för att gå och känna staden runt omkring mig. Slösat 350 kr på ett par högklackade svarta skor. Ätit sallad och glass och en liten bit baklava. Hoppat på ett tåg som var en halvtimme försenat, men det spelade ingen roll för mig som inte suttit där och väntat på just det tåget, och sittplats fanns det också. Blomsterspaning i tåghastighet, såg triaden vallmo, blåklint och prästkrage, snart är det ju midsommar. Något orangerött också på banvallen, kanske rödfibbla.

Just såna här dagar är jag otroligt lyckligt lottad, och så stryker vi ett streck över alla de andra dagarna.

Fira

Mitt examensbord:

Palmer & Co Millesime 2002, minikrustader med creme fraiche, stenbitsrom och kräftstjärtar, jordgubbsbakelser, bukett med hortensia, rosor och fresia. Visst är det festligt! Det kändes så rätt att fira.

Jag mår fortfarande bra, lite milt uppåt kanske, fortfarande elektricitet i kroppen, fast när jag blir trött dimper jag ner på soffan eller sängen och slocknar. Kanske tur att jag sover väldigt mycket pga en av medicinerna, då snurrar det aldrig iväg helt. Motvilligt går jag med på att min kropp behöver sömn.

Nu längtar jag efter att sommarkortet på lokaltrafiken ska börja gälla, och att jag ska få pengar om en vecka. Det är härligt att bara ge sig ut och åka utan planer och mål, ensam, ingen och inget att ta hänsyn till. Som jag tidigare sagt, universum snurrar kring mig just nu.

Guldkorn

Trots mitt förra ångestiga inlägg så mår jag i stort sett rätt bra. Som vanligt lite dåligt samvete för att jag inte aktiverar mig som man ska, men oftast kan jag slå bort det och ägna mig åt nuet. Glädjer mig åt nya balkongblommor, vi har äntligen fått tillbaka vår nyreparerade bil så vi kunde fara till Blomsterlandet. Glädjer mig åt att ha den semestrande Mannen i närheten, att prata med mina barn, gröna träd och gula rapsfält, nya vinglas, bloggkommentarer och att få lov att följa andras liv på nätet. Fixar inte riktigt att umgås med folk irl eller läsa böcker, men försöker tänka att det nog kommer tillbaka.

Går fortfarande omkring med en lättnadens suck efter den senaste påminnelsen om hur skruvat det kan bli i min skalle. Efter så många år känns det fantastiskt varje dag jag vaknar upp och inte tänker på självmord, jag önskar jag kunde uttrycka hur enormt det är, det som är mer eller mindre en självklarhet för de flesta människor. Jag är ännu inte i det stadiet att jag kan rycka på axlarna och ta det för givet.

När det blir soligt ska vi åka till Sofiero med en picknick-korg och titta på hundratals blommande rhododendronbuskar. Dunkers kulturhus någon dag. En tur till Helsingör. Kanske den dramatiska klippstranden vid Hovs hallar. Galleriet/caféet Nivå 125 högt uppe på en höjd i Båstad med milsvid utsikt. Njuta av att jag faktiskt har tiden och utrymmet att göra sådana saker, även om jag förstås blir utmattad av det, men lite hjärnsnurr kan det vara värt att komma ut och få nya intryck.

Så småningom, om jag får vara stabil, så kommer jag kanske inte längre mäta dagsformen mot en dag på psyket, men än så länge är mina hjärnspöken en påtaglig del av mitt liv, varje dag utan skräck och smärta något att vårda. Trots allt är jag en person med tur.

Komihåg

"Jag hinner i god tid" blev "Oops, ute i sista stund" när det gäller tågbiljetterna för helgen. Glömde det där med Kristi Himmelsfärd. Men på sista tåget fanns det sittplatser kvar, tack och lov. Att stå i två timmar känns inte särskilt attraktivt.

Resaresaresa. Längtar, men är lite spänd i axlarna. Det får inte rubba jämvikten för mycket. Jag är lite skakad efter den senaste inläggningen, precis som jag var efter den förra och sen glömde bort. Förlorad kontroll. Känner hur det sprattlar till ibland under ytan. Hajar, havskatter. "Tro inte att några piller kan ta död på oss." En rysning längs ryggraden. Jag är min egen värsta fiende, som det heter. Men det händer ibland att jag är min egen bästa vän. Sköter mig, som det så torrt kallas.

Lite, lite dyslektisk är jag allt igen. Så, nu har jag en medicinbiverkning att stoltsera med. Förra gången gick det över så jag rycker på axlarna. Även om det är en sorts uppenbarelse att inse att folk lever och frodas utan att kunna stava till parallell (och nu förstår jag varför det finns inbyggd stavningskontroll i var och varannat program).

Regnet slår ner körsbärsblommorna i parken, flingor på marken. Jag är ändå på något sätt nöjd bara över att kunna snedda över gräsmattan utan att pulsa i snö. Hellre blomblad.

Palett

Det var länge sen jag blom-bloggade så här är dagens bukett - givetvis Gerbera, den gladaste blomman!

Mannen blir stressad av att jag inte kan sitta still, så jag får hitta på små projekt. Har påbörjat en genomgång av linneskåpet, så jag kan få plats med nya superviktiga revolutionerande livsnödvändiga handdukar (ok då, billiga från Maxi, men den blå färgen är fin). 

Skum känsla, men det är som om allting är täckt av hinnor, som layers i Photoshop, och jag kan se igenom den yttersta och se hur färgerna egentligen ser ut. Särskilt röda och gula färger (och jag tycker man kan prata om färger i plural, för hur lika är egentligen cerise och rödorange). Världen är vacker, från regnbågar till plastpåsar, men hur ofta ser vi det?