Kortrapport2

Kanondag igår. De allmänna kommunikationerna funkade, äldste sonen mötte vid stationen och efter att ha lämpat av packningen hos honom tog vi en thailunch, yngste sonen och hans sambo kom precis lagom. När vi kom hem igen rörde vi ihop en chokladkaka till senare, och sedan blev det givetvis brädspel, det hör liksom till. Notre Dame, och jag blev inte sist! Kvällens begivenhet var middag på en mysig fiskrestaurang, hur god mat som helst. Avslutat med tårta hemma. Jag hade köpt en rätt dyr väska åt honom i födelsedagspresent, visste inte exakt vad han ville ha så det var en chansning, men han storgillade den. Det är så roligt när man träffar rätt. :)

Jag borde inte sitta uppe nu, om en timme är det dags att stiga upp så vi hinner med tåget. Det är knepigt det där, jag har sovit fem timmar så jag är inte supertrött, men inte utsövd. Är bara svårt att varva ner när man är ute och far.

Mot Hälsingland!

Skål

Min man kom med underbara blommor, rosa bubbelvin och blommiga gosiga pyjamasbyxor till mig idag. Nu är jag lagom full, överlagom glad. Jag är verkligen bortskämd.

Vaknade halv fyra imorse, kände energin spritta i kroppen och en längtan djupt i benranglet att vara uppvarvad. Men jag lyckades lägga mig igen och sov till slut mina nio timmar, så nu är jag i landet lagom, förutom att jag är berusad på ett ytterst trevligt sätt.

Utpekad

För ett tag sedan ställde jag upp på en intervju (anonymt) för en studenttidning. Temat var före och efter, och jag berättade om hur det att få diagnosen påverkat mitt liv. Bland annat. Tre sidor blev det, om man räknar bort bilderna. Visst kunde det varit lite bättre rent stilistiskt, det är ju skrivet av en student, och kanske jag skulle önskat en mindre betoning på självskadandet (även om jag vet att det drar till sig uppmärksamhet), men i stort sett ok och respektfullt. Jag har blivit intervjuad förr om andra saker, men detta var första gången om mitt liv som psykfall. Lite emotionellt är det.

Vampyrcentralen imorse. Mannen tar PK-prov (blodets levringsförmåga) var 2:a-6:e vecka och jag följer ofta med som sällskap om jag är hemma. Så de är vana att se oss tillsammans där. Men denna gång skulle vi ta prov båda två, jag för litiumet. Det blev en lätt förvirring när de ropade upp oss i väntrummet, de undrade vart hon med litiumet tagit vägen, oss brukar de ju se hopklistrade ändå. Nåväl, ett morgonskratt blev det.

Jag har sovit normalt inatt. Bra att jag inte gick upp i varv av Stockholms-resan trots att jag tyckte det var roligt att småspringa uppför rulltrapporna som alla andra. Tittade storögt på alla dyra kläder i butikerna och undrade var alla pengar kommer ifrån. Lantmusen i stora staden.

Resten av idag blir det stugsittande. Tror jag. Väntar på att någon gång under dagen (snacka om otydligt) ska en budfirma dyka upp med min julklapp/födelsedagspresent från Mannen! :D Han är så otroligt gullig. Nu igen.