Upptagenhet

Disken har fortfarande inte inträffat. Nåja.

Midsommar. Jag känner mig lite lätt vemodig. Nu vänder det. Det har känts så underbart med sommar efter den långa, kalla vintern. Jag har gått omkring var och varannan dag och viskat till mig själv "jag överlevde". Bara tanken på att det åter ska bli vinter får mig att rysa. Men man har ju inget att säga till om...

Hackandet av tänder gör mig galen. Jag hoppas på ett sätt verkligen att det är medicinen och går att göra något åt. Är det bara en plötslig ovana vet jag inte hur tusan jag ska komma åt det, kan inte gå och koncentrera mig på att slappna av i munnen vareviga minut.

Mindre ludd i huvudet idag. Bakvänt, igår drack jag ju vin, inga mängder men ändå. Trött trött trött igår. Igår: Görakaffeätamackapåmedkläderätalunchute(gott!)köpajordgubbar - systembolagethemolastaavinjektionhandlamatplockain - pust - åkaochfixamednyabilensäckaihopframförtv:nframförtv:nframförtv:n - ätamackaätajordgubbardrickabubbel - pånågotsätthållasigvakentillmidnattsnark.
Inget extremt för en normal person men mer än ett dagsverke för mig.

Bråkräkning

Jag glömmer bort mellan varven hur mycket jag tycker om att sitta upp tidigt, tidigt på morgonen. Höra Mannen sömnandas eller musik i lurarna. Sockerdrickan längs ryggraden. Kontrollkänslan. Haha, Mr Sandman, I'll beat you hands down.

Dock är jag höggradigt förnuftig och reser ingenstans. Fast jag suktar över Reseguiden. Men vi grävde lite i vår buffert när vi köpte fina tv:n så vi borde spara ihop en del igen (om jag nu inte lockar Mannen att bara köpa trevliga saker till mig för pengarna ;)) Jag ska inte ens till Göteborg, även fast det finns människor där jag längtar efter.

Känner mig som en yin-yang-symbol. Ge mig mer, det här är jag van vid, ge mig kaoskänslor. Bort dumma vanilj-piller. Mer av allt! (fast mest yin då)

Men förnuftet hänger kvar som en igel och tråkförmanar mig.