Inblandning

Mannen är väldigt upptagen med något som kräver många långa telefonsamtal. Lyssnar fast jag inte vill bli involverad, inte tänka på saken. Idiotiskt, för jag kan ju faktiskt bara sätta på musik i hörlurar istället. Ibland är man så trög. En del av mig vill veta allt som sker, en annan del vill bara ha lugn och ro. Jag kommer på för sent att jag får lov att koppla bort mig ibland.

Nej, eftersom den vanliga sängen befinner sig i karantän nu får jag ge mig i kast med att rensa extrasängen från prylar, böcker och elektronik, som har hamnat där för att det är en lättåtkomlig yta...

Kulglass

Har ett antal gånger fått höra från folk att jag är stark. Ett sånt jävla skämt. Jag som mest bara flyter med, minsta motståndets väg. Är jag lättad eller skuldmedveten? Varför välja? Lassa på känslorna bara. Jag vill ha en kula av den och en kula av den och en kula av den, och strössel på.

Tror jag kommer ha roligt i Stockholm iallafall. Härligt att resa med Mannen, det är aldrig något tjafs. Vi ska bo på ett mysigt hotell i Gamla Stan, ett sånt som har en liten skramlande träinredd hiss och nyckel istället för magnetkort till dörren, vi har bott där förut. Träffa ett par underbara små grabbar. Jag ska gå ensam på stan och bara titta, ta in all rörelse som ett vitt tankedödande brus, kanske något museum, jag gillar muséer. Bara några timmar nu...

Ska jag ens bry mig om att upprepa mitt mantra "jag borde sova nu", det betyder ju lika lite för mig som "wsg slkpu opsf mx".

Något i natten påminde mig om ett övergrepp när jag var 14, sånt jag trodde att jag kommit över, men det kanske är mer att jag inte överreagerar så ofta snarare än att känslorna försvunnit. Kanske är det friskt, att kunna tycka att en hemsk händelse är hemsk. Jag är lite påverkad just nu, men jag kommer att kunna lägga det åt sidan med dagsljuset.