Nehej

Haha, det blev inget grävande i käften. Jag har tydligen några olika alternativ att välja på när det gäller den trasiga tanden, och tandis ville inte göra något innan jag bestämt mig (mycket en prisfråga). Nu ska han dessutom sluta, tyvärr, så han tyckte jag skulle ta alltihop med ersättaren. Så, nya friska tag den 9:e september.

Känner mig lite lummig efter all Stesoliden jag petade i mig innan, så idag blir det nog inte många knop.

Käftis

Vaknar och svårt att somna om, gruvar mig lite för tandläkarbesöket. Det är (förhoppningsvis) den sista större grej jag ska göra för den här behandlingsomgången, en rotfyllning. De verkar ha bra bedövningar nuförtiden och jag tror inte att det kommer att göra så ont, men det tar lång tid att göra. Måste ändå säga att jag har varit fantastiskt duktig som efter 12 år som rädd nu snart fixat hela käften, t.o.m. en utdragning. Jag kommer att grunda med Stesolid men jag kommer att kliva in på mottagningen kl 11. Det känns skönt att äntligen våga.

Slutfört

Jag behövde inte vara min egen doktor för pratsamme farbror doktorn föreslog precis det jag ville: ta bort injektionen och ta en lägre dos i tablettform. Eller jag lirkade kanske samtalet lite i den riktningen, men som sagt, det var hans förslag. Nu får jag väl hoppas att det inte skiter sig. Han förvarnade om att det kunde ta ett par tre månader innan biverkningarna hade lagt sig, men nu har jag åtminstone hopp.

Var duktig hos min glade tandläkare också. Lagade två kindtänder. Bedövningen tog även på översta grenen av trigeminus-nerven (styr halva ansiktet) så ett tag där kunde jag inte blinka på höger öga. Kändes lustigt. Nu är allt som vanligt (utom plånboken som är betydligt lättare).

Utmattad. Det här var bara för mycket för en dag. Jordgubbar.

Mosig

Gråmelerat utmattad. Hade det mycket trevligt i Göteborg men jag orkar som vanligt inte riktigt med (och då pratar jag inte om festande utan stillsamt umgänge med mina barn och fika med ett par vänner), gick i en bubbla sista dagen.

Har ont i käften pga att jag klapprar tänder. Kan hejda det när jag tänker på det, men när jag har uppmärksamheten på annat håll så sätter det igång igen. Vickar på benet också men det är mer lätt störande än riktigt jobbigt, det gör ju inte ont. Tror att det kan bero på Cisordinolen, åtminstone skulle det kunna vara den. Jag fick en läkartid nästa onsdag, dra på trissor. Tandläkaren på fm och psyk på em, härlig dag.

För trött. Hundra blogginlägg att läsa, tror inte det. Och kommentarer blir det inte. Förhoppningsvis kravlar jag mig ur hålet snart.

Påfrestande

Rätt mör. Tittar på min feed och känner att det är många bloggar jag vill läsa men jag orkar inte just nu... I'll be back.

Igår blev en aning intensivt. En kompis ringde och ville ha sällskap på bilresan ner till Lund. Hon skulle på en rutinkontroll. På vägen hade hon en massa jobbiga saker hon ville lufta, det ena värre än det andra. Så efter lite meck (vi glömde svänga av och hamnade i Malmö...) kom vi fram till SUS som sjukhuset numera heter, hittade en parkering och tog en fika. Sedan skulle hon gå upp till mottagningen och jag väntade nere i kafeterian, det skulle ju ta max 15 min. Så jag väntade. Och väntade. Och väntade. Och blev orolig. Efter 1 tim och 20 min ringde jag, hon hade inte stängt av mobilen trots anvisningarna. Då skulle hon just få komma in. Själva besöket var klart på 5 min. Väldigt störande.

Jag var dessutom jäktad, hade en tandläkartid att passa. Kom dit precis i tid. Gräv gräv gräv i käften. Usch. Jag tuggade i mig två Stesolid på vägen och var rätt trött på kvällen, allt sammantaget. Sov i 12 timmar.

Fick iallafall efter lite telefonerande ut min journal för det senaste året. Fy f-n vad dålig jag blev i vintras. Det känns lite konstigt att någon har skrivit ner alla detaljer, att det finns bevarat. Samtidigt är jag tacksam att det finns där för mig att läsa när jag behöver påminnas om hur viktigt det är att följa sina behandlingsanvisningar.

Idag vill jag inte se en människa, utom Mannen men han jobbar sista arbetspasset före semestern.

Borr

Snart tandläkaren. Ser inte så bra ut, min inflammerade tand är fortfarande varig trots två utrensningar. Och kanske måste jag rotfylla tanden bredvid. Men jag känner mig duktig som åker dit trots att jag är rädd. Ibland är jag tuff mitt i svagheten.

Sömnexcesser

Sovit sovit sovit. Ett par tre timmar igår eftermiddag, men det var nog för att jag tagit Stesolid eftersom jag hälsade på hos tandläkaren. Den inflammerade tandroten var fortfarande inflammerad, och tanden bredvid hade jag bitit en stor bit av, blir nog rotfyllning där också. Oh joy.

Nåväl, sov gjorde jag. Sedan vaken ett par timmar och åt jordgubbar, gick därefter och lade mig på vanlig tid och sov i över nio timmar.

Det känns fortfarande underligt allt detta sovande jag ägnar mig åt nuförtiden. Men jag blir faktiskt inte låg av det, som jag annars blivit av mycket sömn. Så egentligen gör det väl inget. Det bara krockar med min sömnfixering. Att inte kunna nöja sig med två timmar. Svär över att medicinerna funkar.

Inga valborgseldar här i år, det är för torrt i markerna. Jag och Valborg får nöja oss med solskenet.

Harkrankar

Regnar. Någonting känns hotfullt med ljuset, klart och dunkelt samtidigt. Såg jag det på bio skulle jag veta att nu händer något snart.

Antagligen är det bara mina fjärilar i magen (vadå fjärilar - myror kanske, getingar, harkrankar...) Har ingen aning om vad jag är rädd för idag. Händer inget särskilt. Tandläkaren klarade jag av i måndags, liksom veckans dos av socialt umgänge. Får spruta och läkarsamtal imorgon men sånt är jag ju van vid (och van vid och van vid). Kanske är det bara ångest för ångestens egen skull.

Det börjar dra i mig att åka iväg. Göteborg... Vet inte alls om jag egentligen skulle orka, det blir så intensivt, men vill träffa mina barn. Lite normalitet.

Gick upp ännu mer i vikt när jag var inlagd (noll aktivitet, en massa tröstätande), så jag känner pressen att försöka gå ner samtidigt som jag får ångest av att tänka för mycket på mat. Jag vill att mat ska vara kul och inte ytterligare ett område av pekpinnar. Men jag lär bli tvungen att ändra mig.

Julresan

Resan var bra. Härligt att träffa ungarna. Vi åt julmat, öppnade paket, åt choklad och spelade gamla Drakborgen, 6 spelare och alla dog. Gick på teater och på konstmuseet. Bodde på värsta lyxhotellet och fick dessutom ett finare rum än vi betalat för. Upplevelse.

Nu är jag bara så trött. Men lagade min första tand på 13 år igår, jag var jävligt modig. Nästa gång blir det rotfyllning.

Måste låta huvudet vila...

Planeringstankar

Det kom sådär en halv decimeter snö idag = snökaos i Skåne. Fick vänta på en buss i en halvtimme. Kallt.

Pysslar med julklappar. I år skriver jag rim eller åtminstone en liten kommentar på alla. Förra året kom jag mig aldrig för, men det är ju rätt roligt.

Nu har jag hämtat mig från förra helgen och ser fram emot denna. Teater och kanske fotoutställning och julkalas med ungarna och bo på fint hotell. Lyxliv!

Sedan hinner jag förhoppningsvis andas lite innan stor julafton med släkt på Mannens barns sida. Jag känner mig manad att gå, en gäst pratar bara tyska och engelska, så jag får vara med och underhålla. Känner mig frestad att Stesolida innan, vi får väl se.

Javisst ja, höll glatt på att förtränga att jag ska till tandläkaren på tisdag. Inget mer tandhygienistpillande, nu är det the real deal, har en inflammation runt en tandrot. Vågar inte ens tänka mig vilka fasor som väntar. 

Tandtroll

Varning för äckel!


Det gick bra hos tandhygienisten (för den som inte vet så är det första gången jag uppsöker tandvården på 13 år...). Fast jag spände mig så mycket att jag har värk i kroppen nu. När andra människor får spänningshuvudvärk så får jag spänningsbenvärk, ibland kan jag knappt gå. Slocknade på soffan när vi kom hem.

I flera år har jag haft en massa var som kommit ut då och då på ett ställe i tandköttet. Äckligt, men jag har aldrig förrän nu vågat gå till tandläkaren. Visade sig på röntgen att en tandrot är helt inflammerad och har alltså varit så i flera år, men jag har undgått grym tandvärk för att varet har hittat ut istället för att ansamlas. Nu ska jag få det fixat strax före jul. Jag är skräckslagen för det låter jättehemskt. Men det blir nog ännu hemskare om jag inte tar hand om det nu, så jag ska gå!!

Stilla

Det känns lugnare idag, tystare i skallen, trots att jag ska till tandhygienisten strax. Stackars Mannen som har jobbat natt ska köra mig, det är inte här i stan. Sen ska han iväg på mer jobb, och jag får väl börja kolla vad som ska tvättas inför Stockholm. Får jag bara göra allt på mitt sätt så tror jag resan blir kul. :)

Långtidsåtagande

Blir ingen tandhygienist imorgon för hon är sjuk, får vänta en månad. Det är lika bra, jag känner att jag behöver smyga in detta i mitt liv. Jag är iallafall fast besluten att gå dit. Ska bara droga ner mig först. Sökte dr B och han ringde upp strax efter 12 - trots att han precis skulle iväg på semester efter lunch enligt sekreteraren - och jag fick utan krångel recept på Stesolid när jag berättade om min nya karriär som skräckslagen men dock beslutsam tandpatient. Skönt att känna sig betrodd. Ibland misstror jag mig själv... men faktum är att jag kan hantera benso, tar det verkligen bara emellanåt vid behov.

Nu ska jag iallafall sikta in mig på att sköta tänderna, ja borstat har jag förstås gjort förut men nu har vi elektrisk tandborste som enligt tandhygienisten är mycket mer effektiv, och jag ska gå loss med tandtråd och mellanrumsborste, inte slarva! Det sägs att det tar sex veckor att skapa en ny vana. Vi får väl se.

Tänk, igår var det klarblå himmel och jag promenerade ner till havet. Idag har jag varit ute två gånger i regnrusket - blodprov och skicka födelsedagskort - och inte blev det roligare andra gången. Precis som majoriteten svenskar excellerar jag i att klaga på vädret.

Jag har varit trött och matt sedan jag kom hem från Göteborg. Inte ledsen, bara utsugen på kraft. Sover mycket, kroppen är tung, vill mest äta mini-Toblerone på soffan. Men det får vara ok i några dagar. Nästa vecka är det fullt pådrag igen.

Efter

Tack snälla alla ni för peppning. Jag kom iväg till tandläkaren, med liten marginal. Mannen var som tur var ledig och följde med och höll handen.

Väldigt snäll tandläkare, iransk tror jag. Jag fick ingen åthutning för att jag inte varit hos tandläkaren på så länge, bara förståelse. Han gjorde en undersökning, vilken jag klarade av med försök till djupandning, och så hade jag tagit Stesolid före. Eftersom jag innan hade föreställt mig att hälften av tänderna skulle behöva dras ut så var det faktiskt en lättnad att det bara var tre som skulle lagas. Tandläkaren sa också att om det absolut inte funkar när lagningarna ska göras så kunde han skicka mig till sjukhustandläkeriet där de har fler bedövningsmöjligheter typ lustgas tror jag. Bara att det finns alternativ gör mig lite lugnare.

Först skulle jag till tandhygienisten och bli lite städad i käften. När jag skulle boka tid hade de fått ett återbud samma eftermiddag. Jag var alltså hos tandläkaren på förmiddagen och tandhygienisten på eftermiddagen, hur jävla modig är inte jag! Men det var liksom lika bra att försöka trotsa rädslan så mycket som möjligt. Nuförtiden har de bedövningsgel på tandköttet när de tar bort tandsten, det var inte riktigt lika läskigt som jag mindes det. Jag ska tillbaka redan på torsdag och fortsätta!

Efteråt var jag helt slut. Hela kroppen värkte. Behövde mycket uppmärksamhet från Mannen för att varva ner.

Fick ett kostnadsförslag på vad alltihop ska gå på, givetvis väldigt preliminärt, kan ju dyka upp saker. Men runt 6000 kr. Hemskt mycket pengar, men jag var mentalt förberedd på det dubbla så det kändes ändå inte så hemskt. Om inte Mannen försörjt mig hade det ju inte gått, eller så hade jag fått låna. Usch att det ska vara så, är inte tänderna en del av kroppen? Visst, om man sköter tänderna blir det mindre att fixa så man kan resonera som så att man får skylla sig själv. Men man använder inte samma logik när det gäller en person med hjärtinfarkt, "betala för din operation själv för du borde inte ha ätit de där pizzorna".

Fasa

Imorgon ska jag till tandläkaren. Framgår det hur hemskt det är? Jag har inte varit hos tandläkaren på 12-13 år! Jag har bara inte orkat med det också, ovanpå allt psyktjafs, plus den ekonomiska aspekten. Men nu står jag här med lossnade fyllningar och antagligen en massa hål. Att man ätit ett antal psykmeds med muntorrhet som biverkning underlättar inte. Skulle säkert haft ont om inte de värsta två tänderna redan är rotfyllda. Det känns extremt pinsamt att överhuvudtaget visa upp min mun, förutom att jag tycker det är rent vidrigt att ha någon som rotar i käften. Men nu måste jag. Tänk om framtänderna blir angripna också!

Mannen får följa med och hålla handen. Nu är jag så rädd att jag börjar känna mig bedövad, vilket kanske är bra.