Trötter

Har sovit i 12 timmar och känner mig avskärmad från världen. Orkar inte med bloggar och fejjan, så idag tar jag ledigt. ;)

Blomblad

Höll mig vaken på eftermiddagen trots att jag inte orkade. Såg en hel gammal svensk 50-talsfars på tv (oj vilka former de tjusiga damerna hade). Tvättat sofföverdrag (hurra för 60 grader), planterat balkongblommor. Ringde Mannen på jobbet för att säga att han fått ett paket, de var på Systembolaget och stod i samma kö som dr B (min gamla doktor) så jag fick en hälsning. Liten värld.

Så varmt på balkongen. Jag tänkte sitta ute men det är lite för mycket. Inte för att jag klagar, hellre varmt än kallt. Bara jag ser till att dricka mycket vatten så går det bra.

Det känns lite för mycket att sitta vid datorn också, så jag lämnar er med några bilder:

De underbara rosa rosorna stod rätt länge, men så plötsligt bestämde sig samtliga att vissna på samma morgon. De får ändå dröja kvar ett par dagar och förtrolla våra sinnen:

En av dagens planteringar: hängpelargoner. Lite svajigt på vift ungefär som frun i huset:

 

Balkongens lilla mini-oas:

Godnatt!

Gånglåt

Lyckades åtminstone sova bort det mesta av huvudvärken ("migrän light"). Uppe tidigt för att vinka av Mannen, hans första arbetsdag efter semestern. Jag har sovit nästan 8 timmar men ändå sitter jag här och gäspar så smått.

Mannen glömde mobilen hemma så jag gick upp till hans jobb med den. Blev totalt en timmes rask promenad, vilket är rätt mycket för mig nuförtiden. I takt med att jag har blivit fet har jag blivit allt mer försoffad, ironiskt nog. Är jobbigt att släpa på 40 smörpaket extra.

Har iallafall precis käkat en tidig lunch: jordgubbar och prosciutto. Underbart! Nu ska jag unna mig att gå och vila en stund.

Första dagen på lägre dosen. Herregud vad jag hoppas att medicinändringen ska hjälpa och jag ska slippa krypet i kroppen. Herregud vad jag hoppas att jag ska lära mig att fullt ut acceptera medicineringen och slippa ambivalensen. Herregud vad jag hoppas att jag ska bli mig själv igen och slippa halta fram genom tillvaron.

Natti

Nehej, ikväll blir det inte många ord skrivna. Gjort lite småsaker idag, bl.a. varit på stora köpcentrat en timme, och hälsat på världens snällaste vakthund, en bjässe som genast kom fram för att bli klappad och bara skällde när vi åkte därifrån. Nu är jag så där genomträngande trött, bloggar, forum, fb, allt sånt får vänta till en annan dag. Gäsp. Går och lägger mig igen.

Resväska

Det är ansning av häckar på gång här (dock inte min egen, trots att det säkert skulle behövas skalas bort lite celluliter). Ett vällovligt syfte, men usch, ljudet från den elektiska häcksaxen. *brrr*

När en bloggvän publicerat bilder på sin hemstad blev jag så sugen på att ge mig ut och åka, någonstans där jag aldrig varit, jag åker ju bara i bekanta hjulspår. Men insåg sedan att jag måste tänka mig för. Jag mitt i sommaren i en stad som kryllar av turister... det blir nog för mycket av det goda. Särskilt när jag ska upp och hälsa på min mamma i början av augusti, det kommer att ta mycket kraft, lång resa och tätt umgänge. Usch vad jag tycker det är tråkigt att behöva vara förnuftig, samtidigt minns jag ju hur den senaste längre resan slutade. Jag måste verkligen lyssna på mig själv och planera in en massa dötid både före och efter resor för att inte koka över. Så kära Fröken Hulda, om du läser detta, det blir inget av just nu men tro inte att jag helt lagt planerna på hyllan... ;)

Motståndsrörelse

Hela livet. Så länge måste jag ta piller. Inga fler hypomanier. Inga fler överväldigande känslor. Jag har inte riktigt processat det ännu, det kryper längs ryggraden, jag vill inte.

Seg dag. Jag vaknade 6.00 och tänkte att nu blir jag pigg, men sen somnade jag om efter en timme och sov till 11.00 och nu orkar jag inte ta mig in i duschen, fy. Jag är genomtrött efter gårdagen då vi var i Lund, bl.a. tittade vi på Mannens sons examensarbete, en riktigt högteknologisk laser. Inte för att man förstod något men spännande var det. Han är verkligen supersmart.

Jag har diskat - innan det blev ett diskberg! Nu ska jag bara tackla nästföljande steg: dusch och promenad. Inte gå och lägga mig igen. Får se hur långt jag kommer.

Signalstörning

Bip-bip-bip. Det är tidens melodi. Allt bippar. Micron, timern, stektermometern, tvättmaskinen. Nu bippar också våra nya tåg. En idog, långvarig ljudserie varje gång dörrar stängs och öppnas. Jag blir helt förvirrad varje gång. Har jag glömt något på spisen?

Tur att mobilerna numera kör med musiktrudelutter om så önskas. Jag lyssnar hellre på Shiny Happy People på repeat. (Denna har jag säkert bloggat förut men det är favoritversionen med bipolära muppar:)

Kvarvarande

Ibland är det tungt med ärren på min kropp. Med många andra laster kan du gå obemärkt bland massorna när du lagt av. Själens ärr finns väl kvar hos alla, oavsett om det gäller alkohol eller rökning eller spel eller att fastna i dåliga förhållanden, men det är åtminstone ingen som direkt kan se din historia. Men min valda olycksväg har givit mig många, stora ärr på armar och ben, och det känns som om jag aldrig kan bli fri. Även om jag inte skadar mig nu så hjälps det inte, jag får dras med konsekvenserna ändå. Försöker utmana min noja och gå i kortärmat så här års, inte alltid, skulle inte gå på bröllop eller begravning så. Eller släktmiddag. Men bland okända på stan måste jag klara av det, för min egen skull. Det är laddat för det påminner mig så mycket om avgrundsdjup ångest, skamkänslor och drama.

Och så kan jag förstås inte kalla mig själv för "botad". Jag skulle kunna falla dit igen när som helst. Tror aldrig jag helt kommer att få det ur mitt system. Men så länge jag tar mina mediciner är åtminstone risken mindre.

Spara

For till närmaste större stad, men åkte hem efter ett par timmar, varav större delen av tiden hade tillbringats på ett fik. Orkade inte riktigt gå på stan, jag som är shopoholic orkade inte shoppa, tänk dig det! Idag är det Spara och inte Slösa. Men den där riktiga galenskapen infinner sig inte så ofta nu när jag aldrig är hypoman. Dock köpte jag vin, en box som varit slut ett tag på bolaget hemma. Får väl supa mig full istället, haha.

Ska räkna ihop vad jag har kvar på pengafronten och se om jag kan spara ett par hundringar denna månad. Edit: har kollat och satt in en tusenlapp på spareriet. Har inte så mycket jag absolut måste göra framöver och har redan betalat kontaktlinserna fast betalningsdatum låg rätt långt fram i tiden, så resten kommer nog mest gå på fika och glass och sånt. Lyx men lyx jag vill ha.

Apropå lyx, Mannen är så flitig på att ge mig blommor :))

Kan tilläggas att rosorna är rejält stora också. :)

Startsvårigheter

Vi blev med bil igår, en rejält gammal ljusbeige Volvo. Jättesöt, inte en rostfläck. Verkade vara i god kondition, men så på vägen hem efter att ha stannat till, så ville den knappt starta. Typiskt! Jag skrattar mest, det är ju ett hopplöst uppdrag att köpa begagnad bil, alltid är det något. Nåja, det borde inte vara alltför dyrt att laga, även om det är lite nervigt för nu står den hos Mannens son i Lund, och det är bara att hoppas att den vill komma hit till vår gamla goda bilmek.

Drack jättegod milkshake hos Max på vägen hem, med riktiga jordgubbar i. Dyr, men inte dyrare än en latte på stan och betydligt smarrigare.

Jag är rejält trött fortfarande efter gårdagens eskapader, men rastlösheten irrar omkring inuti mig, gnager i hörnorna och krafsar längs ryggraden. Kanske måste jag trotsa mitt tunga huvud, ta ett krafttag och ge mig ut någonstans för att försöka blidka den...