Spänd, men har sovit 6 timmar så det är godkänt. Ska träffa Psyko H idag. Den där känslan när man önskar att man kunde ta tillbaka allt man sagt. Tal blåser liv i tankar, gör det abstrakta mer konkret, mer organiskt än tysta funderingar eller kalla bokstäver. Jag känner hur det jag talat om väcks upp, knackar mig på axeln och säger "jag är här, ännu outplånad av icke-konfrontationens taktik, zombiearmén det är jag det".
Det har varit några hyfsat bra dagar i solskenet. Har inte direkt firat påsk, Mannen jobbade påskafton och var sen på släktträff på påskdagen. Jag plockade fram min självbevarelsedrift och åkte inte med. Jättetrevliga människor och ett par timmar hade gått bra, men en hel dag, nej. Och det fanns ingen praktisk möjlighet att åka därifrån på egen hand när jag tröttnat. Så jag umgicks med mig själv istället.
Undrar om jag kan sova en timme till nu, det är åtminstone en timme mindre av tänkande.
tisdag 14 april 2009
lördag 11 april 2009
Kokosboll
Jag dricker Geisweiler alldeles allena och äter kokosbollar som en charmig innebandyspelare sålde på mig. Är lite lagom full för att skriva spretiga rader om allt möjligt. Exempelvis så har jag just hejat på en nätbekantskap i hennes kamp om att få ordning på sin kristna tro, trots att jag egentligen är totalt icke-religiös (utom när jag är smått psykotisk förstås). Ibland har jag rätt lätt för att gå in i någon annans liv, så det känns inte absurt just då att se saker från en synvinkel som egentligen är rätt främmande för mig. Konservativt kristen är sååå inte jag, men om jag nu vore en sån då skulle jag... För att något balansera upp bilden av mig så har jag också precis svarat på frågan om jag någonsin haft sex i en vattensäng...
Nä, den här helgen är mest en transportsträcka. Nästa helg blir det action, då ska jag träffa mina barn plus ett par vänner, det ser jag verkligen fram emot!
Nä, den här helgen är mest en transportsträcka. Nästa helg blir det action, då ska jag träffa mina barn plus ett par vänner, det ser jag verkligen fram emot!
fredag 10 april 2009
Jag
Här sitter jag med min vita Höganäsmugg med starkt presskaffe och känner hur lugnet sprider sig. Kaffe, o du min trofaste vän. Snart kommer jag nog kunna somna om.
Var rastlös och konstig igår kväll, trots att jag promenerat till arbetsträningen, till F&S och hem, gått på stan i ett par timmar plus varit på gymmet. Nu känns det bättre även om jag är spänd i kroppen.
Tänker på vem jag är. Tankar, känslor, beteende - inget av dem går ju att förlita sig på. Man kan (uppenbarligen, som framgått här på sista tiden) tänka hur skruvat som helst, bara för att det finns i ens huvud behöver det inte stämma ihop med någon utifrån sett observerbar sanning. Att känslor kan lura in en i helt vansinniga situationer har väl de flesta av oss upplevt. Och beteende - hur ofta uppför vi oss inte på sätt som avviker från det vi helst skulle vilja och känner för. Vad är vilja förresten? Vi blir ju inte medvetna om våra tankar förrän efter att beslutet redan fattats i hjärnan (läser mig så sakteliga fram i boken om biopsykologi). Det jag kan komma fram till är att jag är ett samlingsbegrepp för alla dessa högst osäkra faktorer - säkert finns fenomenet "jaguppfattning", men bara för att man "vet" att "det här är jag" så behöver det inte betyda att man egentligen har koll. Hur ofta lär man sig inte nya saker om sig själv?
Äh, det är väl som vanligt vår mänskliga drift att leta mönster och samband i allt. Som att jag+nattsudd=pretentiös kvasifilosofi. Jaja.
Var rastlös och konstig igår kväll, trots att jag promenerat till arbetsträningen, till F&S och hem, gått på stan i ett par timmar plus varit på gymmet. Nu känns det bättre även om jag är spänd i kroppen.
Tänker på vem jag är. Tankar, känslor, beteende - inget av dem går ju att förlita sig på. Man kan (uppenbarligen, som framgått här på sista tiden) tänka hur skruvat som helst, bara för att det finns i ens huvud behöver det inte stämma ihop med någon utifrån sett observerbar sanning. Att känslor kan lura in en i helt vansinniga situationer har väl de flesta av oss upplevt. Och beteende - hur ofta uppför vi oss inte på sätt som avviker från det vi helst skulle vilja och känner för. Vad är vilja förresten? Vi blir ju inte medvetna om våra tankar förrän efter att beslutet redan fattats i hjärnan (läser mig så sakteliga fram i boken om biopsykologi). Det jag kan komma fram till är att jag är ett samlingsbegrepp för alla dessa högst osäkra faktorer - säkert finns fenomenet "jaguppfattning", men bara för att man "vet" att "det här är jag" så behöver det inte betyda att man egentligen har koll. Hur ofta lär man sig inte nya saker om sig själv?
Äh, det är väl som vanligt vår mänskliga drift att leta mönster och samband i allt. Som att jag+nattsudd=pretentiös kvasifilosofi. Jaja.
onsdag 8 april 2009
Konfigurering
Egentligen skulle jag inte ha någon terapi på min vanliga dag måndag, eftersom det är en helgdag, men jag fick en extratid på tisdag. Det händer nästan aldrig att vi ändrar på schemat, men det är skönt att Psyko H tyckte att det behövdes den här gången, det har rört upp så mycket.
Jag mår inte dåligt egentligen, men håller fortfarande på att återhämta mig. Det är så många tankar i omlopp. Det där dubbla... jag vet att jag har varit med om vissa saker, men jag vill att det inte ska vara så. Behöver ställa om mig. Osäker mark det här.
Det yttre är rätt stillsamt. Jag går till arbetsträningen och gör inte så mycket annars. Försöker läsa, det blir ett halvt kapitel åt gången, men men. Så fick jag upplåsningskoden till min sons gamla mobil så nu kan jag använda den istället för min maskintvättade. Eftermiddagen gick således till att pula med inställningarna. Nu skulle jag velat se på Grey's men det är visst ishockey. :/
Dessa ljuvliga uppenbarelser står på mitt bord...
Jag mår inte dåligt egentligen, men håller fortfarande på att återhämta mig. Det är så många tankar i omlopp. Det där dubbla... jag vet att jag har varit med om vissa saker, men jag vill att det inte ska vara så. Behöver ställa om mig. Osäker mark det här.
Det yttre är rätt stillsamt. Jag går till arbetsträningen och gör inte så mycket annars. Försöker läsa, det blir ett halvt kapitel åt gången, men men. Så fick jag upplåsningskoden till min sons gamla mobil så nu kan jag använda den istället för min maskintvättade. Eftermiddagen gick således till att pula med inställningarna. Nu skulle jag velat se på Grey's men det är visst ishockey. :/
Dessa ljuvliga uppenbarelser står på mitt bord...
måndag 6 april 2009
Kokobäng
Centrifugerad, manglad, ut-och-invänd - inte min dag i tvättstugan för den har jag glömt att boka, utan mitt besök hos Psyko H. Pratade i detalj om något jag aldrig förut berört mer än mycket, mycket ytligt med någon vårdpersonal, och också bara litegrann med vänner. Mina perioder av mindre verklighetsförankrat tänkande, som för några veckor sedan när jag hade satt ut Risperdal. Det jag skrev här i bloggen då var nog det mest ingående jag någonsin berättat om mina upplevelser, och jag hade dåligt samvete för det efteråt, tänkte radera det. Det hör liksom till "paketet" att jag blir väldigt mån om att försöka spela normal, dels för att jag tror att folk inte skulle förstå och kalla mig galen (eh... ja), dels för att jag känner det som om alla hemskheterna skulle spridas till andra om jag pratar om det så jag måste skydda dem. Att jag skulle ta upp det med Psyko H var inte alls planerat, helt plötsligt satt jag bara där och gjorde det, mycket mer detaljer än någon fått höra, och även om gamla skruvade incidenter ända tillbaka till 80-talet. Svårt att tala om sig själv som psykotisk (vem? jag? du skojar!) men det är nog lite ditåt jag har varit i korta perioder, åtminstone på gränsen.
Kanske borde jag nämna något av det för Dr B också, ska dit nästa vecka. Om jag fixar det.
Nu är jag så otroligt trött och sårbar. Lite förvirrad, att saker som jag vaktat hårt kommit ut ur min mun, känns som om jag försagt mig, försvaren klagar högljutt och vill ta till krafttag för att tysta mig igen. Men jag klarar mig, jag är tillräckligt stabil för att stå ut, och jag vet att jag behöver sätta ord på upplevelserna, det kommer att bli bra. Är bara lite läskigt nu...
Kanske borde jag nämna något av det för Dr B också, ska dit nästa vecka. Om jag fixar det.
Nu är jag så otroligt trött och sårbar. Lite förvirrad, att saker som jag vaktat hårt kommit ut ur min mun, känns som om jag försagt mig, försvaren klagar högljutt och vill ta till krafttag för att tysta mig igen. Men jag klarar mig, jag är tillräckligt stabil för att stå ut, och jag vet att jag behöver sätta ord på upplevelserna, det kommer att bli bra. Är bara lite läskigt nu...
Återuppståndelse
Fick ett oväntat sms häromdagen, en vän jag inte haft kontakt med på 3-4 år, det bara rann ut i sanden på något vis. På ett sätt känns det som om det var meningen, jag var ofta i ganska risigt skick då och åren närmast efter, inte så upplyftande sällskap kanske. Det känns bättre nu när jag har huvudet ovanför vattenytan. Ibland känns det tydligt att ens liv blivit rikare av att man mött en person även om det varit tillfälligt. Så känner jag med många jag träffat på nätet, det är inte alltid man håller kontakten av olika skäl, men det är ok, man ger och tar i det ögonblick mötet pågår. Visst är de långa relationerna viktigast i livet, men korta relationer kan vara nog så inflytelserika. Jag är djupt tacksam över de människor jag har fått ha i mitt liv. Vissa har lärt mig så otroligt mycket.
(Älskling, apropå gamla tider så har jag lagt in maj-juli 2007 på ordminnen.)
(Älskling, apropå gamla tider så har jag lagt in maj-juli 2007 på ordminnen.)
söndag 5 april 2009
Psyk-ornitologi
Fick en kommentar från Bloggullet som väckte ett minne.
Att vara inlagd kan, som säkert en del av er vet, vara en högst tålamodsprövande sysselsättning. Om man inte är rökare, eller trotsar rökmolnen och sätter sig i rökrummet ändå för att få lite socialt umgänge, om man inte vill lägga pussel i dagrummet medan personalen för intelligensbefriade konversationer om kakrecept, om man har tröttnat på att ligga på sängen och stirra i taket med hörlurarna fast inkilade i hörselgången och något argt/deprimerande/ironiskt på hög volym (förutsatt att man får lov att ha hörlurar, tänk på sladden!) - ok, vad gör man?
Man kan t.ex. sätta sig i matsalen och fågelskåda. Vår matsal lämpar sig utmärkt för detta. Utsikt mot några små buskar närmast huset, en smal bit gräsmatta samt en skogsdunge med blandade träd. Ser man sen till att bli inlagd då och då under de olika årstiderna så är förutsättningarna utmärkta för psykfågelskådning. Inomhus. Ingen som stör ("vad gör hon där? bara sitter och stirrar ut?" "äh, bry dig inte om henne, hon är knäpp"). Ingen känsla av att man egentligen borde göra något bättre av sin tid.
Talgoxe, rödhake, gärdsmyg, hackspett, nötväcka, björktrast, grönfink, skrattmås, tornfalk, steglits - observerar ni att fåglar ofta har tvåstaviga namn? (jag vet att det finns en trestavig där också ;) ) 24 arter fick jag ihop, sen lyckades farbror tokdoktorn bota mig såpass att jag inte blivit inlagd mer. Så tankarna på att starta en psyk-avdelning av club 300 har mer eller mindre förpassats till hjärngarderobens mörkaste skrymsle. Men får jag något storstilat sammanbrott i framtiden och åter packas in på avd XX vet man aldrig var det kan sluta, be till högre makter att detta aldrig kommer inträffa!
Att vara inlagd kan, som säkert en del av er vet, vara en högst tålamodsprövande sysselsättning. Om man inte är rökare, eller trotsar rökmolnen och sätter sig i rökrummet ändå för att få lite socialt umgänge, om man inte vill lägga pussel i dagrummet medan personalen för intelligensbefriade konversationer om kakrecept, om man har tröttnat på att ligga på sängen och stirra i taket med hörlurarna fast inkilade i hörselgången och något argt/deprimerande/ironiskt på hög volym (förutsatt att man får lov att ha hörlurar, tänk på sladden!) - ok, vad gör man?
Man kan t.ex. sätta sig i matsalen och fågelskåda. Vår matsal lämpar sig utmärkt för detta. Utsikt mot några små buskar närmast huset, en smal bit gräsmatta samt en skogsdunge med blandade träd. Ser man sen till att bli inlagd då och då under de olika årstiderna så är förutsättningarna utmärkta för psykfågelskådning. Inomhus. Ingen som stör ("vad gör hon där? bara sitter och stirrar ut?" "äh, bry dig inte om henne, hon är knäpp"). Ingen känsla av att man egentligen borde göra något bättre av sin tid.
Talgoxe, rödhake, gärdsmyg, hackspett, nötväcka, björktrast, grönfink, skrattmås, tornfalk, steglits - observerar ni att fåglar ofta har tvåstaviga namn? (jag vet att det finns en trestavig där också ;) ) 24 arter fick jag ihop, sen lyckades farbror tokdoktorn bota mig såpass att jag inte blivit inlagd mer. Så tankarna på att starta en psyk-avdelning av club 300 har mer eller mindre förpassats till hjärngarderobens mörkaste skrymsle. Men får jag något storstilat sammanbrott i framtiden och åter packas in på avd XX vet man aldrig var det kan sluta, be till högre makter att detta aldrig kommer inträffa!
fredag 3 april 2009
Värmekälla
Vår. Igår var det tofsvipor och citronfjärilar och doppa fötterna i havet, och lika fint blir det idag. Imorgon har Mannen och jag varit gifta i ett år. :)
Dessa små vänner står utanför min dörr:
Dessa små vänner står utanför min dörr:
torsdag 2 april 2009
Kroppskemi
Det är faktiskt rätt skönt att kunna sitta uppe ett tag mitt i natten utan att flippa åt någotdera hållet. Är skillnad mot förr, så jag misstänker att medicinerna faktiskt gör sitt jobb och stabiliserar. Även om det förstås också innebär att jag inte längre har tillgång till min naturmetod, sömnbrist-knark.
Dessa mediciner, som jag har ett hatkärleksförhållande till. Försöker avleda känslorna genom att lära mig lite om de tekniska farmakologiska detaljerna. Nästan som när jag gjorde mig av med min spindelfobi när jag pluggade biologi, en spindel sedd under lupp blir något annat, något fascinerande och vackert. I över ett år har jag varit exemplarisk när det gäller medicinhanteringen, även den högst misslyckade utsättningen av Risperdal gjorde jag helt enligt anvisningarna. Inte illa av någon som nästan tvångsmässigt hoppade av från medicinerna var 3:e månad, då när det begav sig. Risken att jag faller tillbaka till det är inte över, kommer kanske aldrig att vara helt över. Jag har åtminstone till slut gjort kopplingen att små framkallade hypomanier -> stort platt fall.
Är löjligt nöjd över att jag blivit av med några kilon sen jag slutade med Risperdal. Jag är fortfarande ganska överviktig (objektivt sett), men det går åtminstone lite åt rätt håll. Och här borde jag stoppa in något om hur bra det är för hälsan, men vem lurar jag, det är bara yta och fåfänga alltihop.
Att ha varit suicidal i några år tror jag har sabbat mycket av min känsla för hälsosamhet. Varför bry sig om man ändå ska dö, liksom? I små steg tar jag den ändå tillbaka, klappar min kropp snällt, ger den grönsaker och vatten och promenader i dagsljus.
Och nu vill min kropp få lägga sig en stund till under täcket, så godnatt.
Dessa mediciner, som jag har ett hatkärleksförhållande till. Försöker avleda känslorna genom att lära mig lite om de tekniska farmakologiska detaljerna. Nästan som när jag gjorde mig av med min spindelfobi när jag pluggade biologi, en spindel sedd under lupp blir något annat, något fascinerande och vackert. I över ett år har jag varit exemplarisk när det gäller medicinhanteringen, även den högst misslyckade utsättningen av Risperdal gjorde jag helt enligt anvisningarna. Inte illa av någon som nästan tvångsmässigt hoppade av från medicinerna var 3:e månad, då när det begav sig. Risken att jag faller tillbaka till det är inte över, kommer kanske aldrig att vara helt över. Jag har åtminstone till slut gjort kopplingen att små framkallade hypomanier -> stort platt fall.
Är löjligt nöjd över att jag blivit av med några kilon sen jag slutade med Risperdal. Jag är fortfarande ganska överviktig (objektivt sett), men det går åtminstone lite åt rätt håll. Och här borde jag stoppa in något om hur bra det är för hälsan, men vem lurar jag, det är bara yta och fåfänga alltihop.
Att ha varit suicidal i några år tror jag har sabbat mycket av min känsla för hälsosamhet. Varför bry sig om man ändå ska dö, liksom? I små steg tar jag den ändå tillbaka, klappar min kropp snällt, ger den grönsaker och vatten och promenader i dagsljus.
Och nu vill min kropp få lägga sig en stund till under täcket, så godnatt.
onsdag 1 april 2009
Kontaktförsök
Det har varit rätt stillsamt här i några dagar. När det varit aktiviteter (min sons besök, kalaset i lördags) behöver jag slappna av några dagar. Nu börjar jag känna mig normal igen.
Mötte min sjukgymnast på gymmet igår, det var ju bra så ser han att jag inte hittar på att jag börjat gå dit, haha.
Har lyckats med konststycket att tvätta min mobil i tvättmaskinen. Den tycker inte längre om världen. Efter rejäl torkning gick den att sätta på, men den hittar ingen signal. Eller vill inte. Min snälla son som är lite elektronikfrälst har skickat mig en av sina gamla, som med mina mått mätt är fullt tillräcklig. Hoppas den kommer idag. Jag är verkligen grymt mobilberoende trots min ålder, jag kan ju faktiskt vagt erinra mig tiden innan man hade dem och på något märkligt sätt överlevde ändå.
Min ego-arkeologi i de gamla bloggarnas avlagringar gör terapin mer meningsfull just nu. Att försöka plocka ihop detaljer till ett sammanhang. Just nu slutet av 2006-slutet av 2007. Varför mina självmordtankar blev så riktade och seriösa, fast jag mådde rätt bra också mellan varven. Psyko H berättade (inte försvarade sig, utan just pratade om) hur han känt när han nästan lade ner vår terapi. Att han kände sig helt uppgiven och trodde att det här var bortom hans förmåga. Vilket jävla jobb det är egentligen. Iallafall så gillar jag att knyta ihop trådar. Jag har verkligen svårt för att släppa och gå vidare innan jag har fått älta något ur olika synvinklar. Jo, jag har försökt, till minnesförlustens rand, men saker brukar krypa fram så småningom ändå. (Har lagt in lite mer på ordminnen, det är rätt mycket om självskadande för jag kämpade mycket med det just då och klarade inte att prata med folk om det, så jag skrev.)
Det är skönt att känna mig tillräckligt stark för att gräva, trots det för mig enormt triggande materialet har jag inte sökt mig till kniven eller pillerburken.
Nu får jag väl gå och göra mig iordning, vaken har jag varit ett tag men att verkligen komma igång är en annan femma. Men nu ska här gås till arbetsträningen och fållas tygbitar. Häpp!
Mötte min sjukgymnast på gymmet igår, det var ju bra så ser han att jag inte hittar på att jag börjat gå dit, haha.
Har lyckats med konststycket att tvätta min mobil i tvättmaskinen. Den tycker inte längre om världen. Efter rejäl torkning gick den att sätta på, men den hittar ingen signal. Eller vill inte. Min snälla son som är lite elektronikfrälst har skickat mig en av sina gamla, som med mina mått mätt är fullt tillräcklig. Hoppas den kommer idag. Jag är verkligen grymt mobilberoende trots min ålder, jag kan ju faktiskt vagt erinra mig tiden innan man hade dem och på något märkligt sätt överlevde ändå.
Min ego-arkeologi i de gamla bloggarnas avlagringar gör terapin mer meningsfull just nu. Att försöka plocka ihop detaljer till ett sammanhang. Just nu slutet av 2006-slutet av 2007. Varför mina självmordtankar blev så riktade och seriösa, fast jag mådde rätt bra också mellan varven. Psyko H berättade (inte försvarade sig, utan just pratade om) hur han känt när han nästan lade ner vår terapi. Att han kände sig helt uppgiven och trodde att det här var bortom hans förmåga. Vilket jävla jobb det är egentligen. Iallafall så gillar jag att knyta ihop trådar. Jag har verkligen svårt för att släppa och gå vidare innan jag har fått älta något ur olika synvinklar. Jo, jag har försökt, till minnesförlustens rand, men saker brukar krypa fram så småningom ändå. (Har lagt in lite mer på ordminnen, det är rätt mycket om självskadande för jag kämpade mycket med det just då och klarade inte att prata med folk om det, så jag skrev.)
Det är skönt att känna mig tillräckligt stark för att gräva, trots det för mig enormt triggande materialet har jag inte sökt mig till kniven eller pillerburken.
Nu får jag väl gå och göra mig iordning, vaken har jag varit ett tag men att verkligen komma igång är en annan femma. Men nu ska här gås till arbetsträningen och fållas tygbitar. Häpp!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)