Suput

Efter det mesta av en flaska bubbel, en öl och halvvägs genom en konjak så är jag minst sagt berusad. Jag hanterar det ganska bra dock, jag har alltid tålt rätt mycket (har aldrig, ens som ung, spytt eller haft minnesluckor). Det kan väl debatteras om det är rätt att dricka när man tar mediciner, men så länge som jag inte upplever någon påtaglig negativ effekt så stoppar jag huvudet i sanden och ignorerar saken.

Det enda jag upplever är cravings efter Falurut och smör, vilket känns acceptabelt. Och notera att jag kan skriva trots alkohol och lamotrigin. Att jag hickar hör ni inte genom nätet.

Såg en multiemotionell film på fyran och undrar hur jag skulle bete mig om jag hade tre veckor kvar att leva. Huvudpersonens drag att sticka iväg till ett lyxhotell utomlands, spela, hoppa basejump och allmänt leva livet känns begripligt. Men jag längtar faktiskt inte så mycket efter något exotiskt. I dagens läge kan man ställföreträdande uppleva det mesta via tv:n. Jag skulle vilja ha så mycket tid som möjligt med mina kära, något som ingen teknologi kan ersätta.

Blomprakt

Det är väldigt länge sedan jag bloggade dagens blomma, så här är den: mörkrosa pion:

Mannen ser alltid till att jag har blommor på bordet. <3

Sömnexcesser

Sovit sovit sovit. Ett par tre timmar igår eftermiddag, men det var nog för att jag tagit Stesolid eftersom jag hälsade på hos tandläkaren. Den inflammerade tandroten var fortfarande inflammerad, och tanden bredvid hade jag bitit en stor bit av, blir nog rotfyllning där också. Oh joy.

Nåväl, sov gjorde jag. Sedan vaken ett par timmar och åt jordgubbar, gick därefter och lade mig på vanlig tid och sov i över nio timmar.

Det känns fortfarande underligt allt detta sovande jag ägnar mig åt nuförtiden. Men jag blir faktiskt inte låg av det, som jag annars blivit av mycket sömn. Så egentligen gör det väl inget. Det bara krockar med min sömnfixering. Att inte kunna nöja sig med två timmar. Svär över att medicinerna funkar.

Inga valborgseldar här i år, det är för torrt i markerna. Jag och Valborg får nöja oss med solskenet.

Stamkund

Vaknade faktiskt i tid till soluppgången. Vacker japansol. Var pigg då, men senare gick jag och lade mig igen och sov massor.

Vilken shopoholic man är... gick ut igår för att skaffa ett par solglasögon, kom hem med kläder för 750 kr (-oj vad jag behöver mera kläder *ironisk* -jamen det var på rea ju) och ett halsband. Och solglasögonen, faktiskt. Blir till att snåla nu (fast det säger jag ju jämt, haha).

Fick en styck patientinformation i posten. Det är en kort sammanfattning av ens slutenvårdsvistelse, där står kort om varför man blev inlagd och vad som hände, fortsatt planering och läkemedelslista. Ganska bra tycker jag. Lite roliga formuleringar, "Det har varit trevligt att ha dig på avdelningen och vi hoppas att du trivts hos oss på Avd XX" Vi hoppas att du flyger med oss snart igen *fniss*

Åsiktsfrihet

Blev inte så mycket dålig tv igår trots allt. Mannen skulle också till frisören, jag följde med ner till stan vilket (förstås) ledde till shopping. Senare åkte vi till en kompis som deklarerat åt Mannen och hängde där en stund.

Jag vaknade 06.30 vilket passade bra för att väcka Mannen, som dock redan var vaken. Känner mig pigg nu. Önskar att jag vaknat i tid för soluppgången, 05.34 var den visst. Jag älskar tidiga sommarmorgnar.

Haha, just nu blev jag uppringd av Newsmill som ville att jag skulle skriva en debattartikel. Jag tackade nej.

Nöjestripp

Härlig helg med ungarna. Göteborg visade upp sig från sin bästa sida, vi klättrade upp på bergstoppen i Botaniska och åt Lejonet&Björnen-glass vid Röda Sten. Åkte första klass till Herrljunga och spelade kortspel och brädspel. Jag sov som en stock trots att jag sov på soffan.

Hemma igår doppade jag tårna i havet för första gången i år. Jag känner mig slutkörd nu. Har en frisörtid snart men efter det ska jag bara tömma huvudet med dålig tv.

Känner tack och lov ingen återkomst av psykotiska symptom sedan jag sänkte Cisordinol-dosen. Men jag är överhuvudtaget rätt dämpad, känner ibland små underströmmar uppåt och nedåt men det blir inte mer än så. Och det är väl så det är tänkt att vara. Typiskt nog förtränger jag snabbt hur överjävligt det senaste (medicinutsatta) skovet var och blir lite småirriterad på att vara jämn. Aldrig är man nöjd.

Spökjakt

Konstig. Kväll. Kan inte reda ut hur jag känner mig. Sol. Jag promenerade ner till stan och tillbaka, fick åtminstone rudimentär motion. Beställde tågbiljetter till i helgen, i sista stund, en timme senare var de slutsålda. Går bredvid mig själv i ett overkligt moln. Känslan i kroppen... det pirrar, nästan som när jag är uppåt, fast jag sover väldeliga mängder, ofta över tio timmar. Ringer barnen, tittar halvhjärtat på tv, sjuka djur, undrar vad jag egentligen vill. Undrar vad som är fel på mig som tvekar angående medicinerna, nu har jag ju sett hur det blir utan, som ett knytnävsslag i ansiktet, ändå... drömmen om att vakna en morgon och vara normal. Det är en sjukdom och inget att skämmas för bla bla bla - jag känner ändå skammens rodnad över att inte fungera. Att andra ska behöva dra mitt lass. Att det jag behöver är alldeles för mycket begärt.

Äh, nu får jag sluta grotta ner mig, kan lika gärna göra något åtminstone minimalt produktivt som att diska.

Filt

Ännu ett "jag är slut i huvudet"-inlägg. Har haft långväga besök, fast jag inte riktigt kände mig i form för det. Lite abstinens efter att ha minskat på medicinen, inget extremt, bara en luddig känsla i huvudet och lite extra ångest. Fast ångesten kanske bara är existentiell ågren över att umgås med människor som lyckas med sina livsprojekt, till skillnad från en annan. Jag har liksom inget att säga längre.

Medicinskåpet

Ganska slut i huvudet nu, även om läkarbesöket avlöpte väl. Dr A är gullig och pratsam på ett trevligt sätt. Jag får ju Cisordinol som injektion nu, men har även tagit 10 mg i tablettform, och den tabletten ska väck. Kanske minskar krypandet i kroppen då också. Men jag har fått Akineton att ta till om det blir för jobbigt. Testade att ta en och jo, det känns lugnare. Mer piller.

Idag känner jag för att köra över bipacksedeln och dricka rosa bubbelvin. Fördelen med att vara en parasit på samhällskroppen, jag kan lägga in fredagsmyset på en helt annan dag.

Omstoppad

I Heberleins bok pratar hon någonstans om "snäll mat", om jag minns rätt. Vaniljpudding måste vara den snällaste mat som finns. Ljusår ifrån grillad flintastek, vinägrett, svarta bönor och svart kaffe. Säkert kan man göra själv, typ crème brûlée utan socker på. Men jag nöjer mig med färdigt fabrikslagat. Vaniljpudding känns som rätt sätt att ladda inför ett läkarsamtal.