Gick ändå och lade mig igen igår morse, men ryckte upp mig innan jag somnat om, hoppade in i duschen och drog till köpcentrat. P.g.a. vägarbete kör bussarna en annan väg och hållplatserna har bytt håll med varandra. Det var lite spännande hur svårt det var att få äldre damer att acceptera att det som stod på skylten var sant och de skulle gå tvärs över gatan.
Det där med köpcentrat är ett speciellt kapitel. Särskilt när jag har lite svårt för att umgås med folk så kan jag älska att åka dit. Något med att omges av så många människor utan att behöva interagera med dem. Nästan som att gå i en skog. Jag gillar att titta på saker också, måste inte handla.
Somnade i slutet av House så jag vet inte hur det gick. Sov 10 timmar. Inte bra, fast förutom att jag är lite trött så mår jag rätt ok idag så det är väl inte så farligt.
Nyheterna om krossade likkistor och jag reagerar bara cyniskt, jaja men de är ändå döda. Har tänkt mig att bli kremerad, fast det är visst miljöfarligt, växthusgaser och kvicksilver och sånt. Undrar om frystorkning har blivit tillgängligt ännu, det verkar lite häftigt, science fiction-film liksom. Sträck ut handen i vacuum utanför rymdskeppet och se den smulas sönder. Läste en intressant och faktiskt underhållande bok, Stiff av Mary Roach. Kanske bara jag som är morbid. När jag var barn ville jag låna allt som fanns i kategorin spök- och skräckhistorier på biblioteket. Som ännu mindre älskade jag Mårran och hattifnattarna. Jag är ganska rädd av mig, det kanske är därför jag dras till det hemska. Fast hellre övernaturligt än seriemördare. Jag vet redan hur inälvor ser ut. Utomjordingar däremot...
En del av jättedisken är kvar, sedan har Mannen utlovat en shoppingtripp till, fast för mer handgripligt maskulina saker som presenningar och elsladdar. Biltema kicks ass.
onsdag 7 maj 2008
tisdag 6 maj 2008
Ovilja
Seeeg idag. Sov som en stock hela natten men skulle kunna gå och lägga mig igen, fast det vore bara dumt. Tobleronepulvercappucino = godis och delikatessknäcke sesam till frukost. Slökollade min mail men orkar inte samla ihop mig till att svara på något. Gissar att en eller annan kompis eventuellt hör av sig idag och vill träffas. Själv har jag inget större behov av människor just precis nu. Vill sätta upp skylten "LÄMNA MIG IFRED, OMBYGGNAD PÅGÅR. Tack för Ert överseende."
Fick åtminstone diskuterat min antiterapi-hållning med psykologen igår, så det känns lite lättare. Jag är inte så värst mycket mer motiverad men jag har iallafall varit tydligare. Får se hur det blir.
Överhuvudtaget är jag väldigt omotiverad till allt utom att sitta under korkeken och lukta på blommorna. (Ha, där fick jag återigen in ett omnämnade av blommor.)
Har ändå ångest denna morgon, som jag brukar ha när jag har sovit mycket. Mest inför framtiden och min spektakulära brist på framtidsplaner. Det kommer knappast att bara lösa sig, då borde det ha bara löst sig för länge sedan. Det enda som ligger inom något sorts räckhåll är väl ett städjobb, och det är verkligen svårt att kämpa för något som jag vet att jag innerligt skulle hata och knappast orka med särskilt länge. Jag är en parasit på samhällskroppen. Tenutex, Roundup, Zyklon B.
Ska återgå till att tänka små tankar. Soligt idag, en lång promenad vore rätt.
Fick åtminstone diskuterat min antiterapi-hållning med psykologen igår, så det känns lite lättare. Jag är inte så värst mycket mer motiverad men jag har iallafall varit tydligare. Får se hur det blir.
Överhuvudtaget är jag väldigt omotiverad till allt utom att sitta under korkeken och lukta på blommorna. (Ha, där fick jag återigen in ett omnämnade av blommor.)
Har ändå ångest denna morgon, som jag brukar ha när jag har sovit mycket. Mest inför framtiden och min spektakulära brist på framtidsplaner. Det kommer knappast att bara lösa sig, då borde det ha bara löst sig för länge sedan. Det enda som ligger inom något sorts räckhåll är väl ett städjobb, och det är verkligen svårt att kämpa för något som jag vet att jag innerligt skulle hata och knappast orka med särskilt länge. Jag är en parasit på samhällskroppen. Tenutex, Roundup, Zyklon B.
Ska återgå till att tänka små tankar. Soligt idag, en lång promenad vore rätt.
måndag 5 maj 2008
Romantica
Håller på med dagens lilla projekt, att pimpa dosetten, en oblygt stulen idé . Något som är en sådan integral del av ens liv bör ju få en egen röst, i det här fallet rosa, vitt och guld (tror jag, om den guldfärg jag hittade i skåpet fäster på det rosa och vita som står och torkar just nu). Har en teori om att vackra piller hjälper bättre. Tänk aprikosa små Seroquel... Rödvita Lyrica 75 mg kapslar... Vita och blå Zeldox... De jag har nu är rätt slätstrukna, blekgula runda Lamotrigin (original-Lamictal är åtminstone femhörningar, fast det å andra sidan verkar extremt opraktiskt på ett piller som redan är så svårt att svälja, blir liksom strävt omedelbart man stoppar det i munnen. Och smular sig om man ska dela det.) Risperdal är rostrosa, eller vad den färgen kan heta, och avlånga. Men de är åtminstone delvänliga med tydlig brytskåra. Egentligen skulle jag vilja ha Trombyl, de är små och hjärtformade! Ok, min teori bryter ihop helt eftersom nuvarande lätt trista pilleruppsättning hjälper bäst hittills. Nåja, med en rosa dosett bör dagens pillerstunder lyftas en smula.
Om jag för uttråkande monologer om piller hela tiden så beror det på att jag försöker bespara omgivningen irl, och alltså går loss här där jag kan vara ohämmat egocentrerad med tunnelseende.
Gårdagen var bra. Mannen initierade ett besök på Blomsterlandet för införskaffande av fler balkongblommor. Min hjärntvätt har givit resultat, muahaha. Inget exklusivt, lilavit spansk marguerit och mörklila minipetunia, men det blev fint. Vi grillade första gången för säsongen, lax, räkor, zucchini, svamp, och så sallad till med Romantica-tomater som är absolut godast (och kom inte och säg att de är klimatovänliga eller nåt sånt, då hamnar du på min svarta lista!) Sedan fick jag massage med Bodyshops body butter, och nu känner jag mig lite odräglig som hela tiden demonstrativt skyltar med vilket underbart förhållande jag lever i.
Dessutom gick jag på yoga på morgonen samt promenerade en timme *klapp på axeln*. Det var en lite lustig upplevelse att kunna slappna av så bra i kroppen samtidigt som tankarna flög runt som kajor i kvällssol.
Sådär, nu fick jag iväg ett sms till A som jag försummat länge. Jag är en rätt dålig vän just nu.
Om jag för uttråkande monologer om piller hela tiden så beror det på att jag försöker bespara omgivningen irl, och alltså går loss här där jag kan vara ohämmat egocentrerad med tunnelseende.
Gårdagen var bra. Mannen initierade ett besök på Blomsterlandet för införskaffande av fler balkongblommor. Min hjärntvätt har givit resultat, muahaha. Inget exklusivt, lilavit spansk marguerit och mörklila minipetunia, men det blev fint. Vi grillade första gången för säsongen, lax, räkor, zucchini, svamp, och så sallad till med Romantica-tomater som är absolut godast (och kom inte och säg att de är klimatovänliga eller nåt sånt, då hamnar du på min svarta lista!) Sedan fick jag massage med Bodyshops body butter, och nu känner jag mig lite odräglig som hela tiden demonstrativt skyltar med vilket underbart förhållande jag lever i.
Dessutom gick jag på yoga på morgonen samt promenerade en timme *klapp på axeln*. Det var en lite lustig upplevelse att kunna slappna av så bra i kroppen samtidigt som tankarna flög runt som kajor i kvällssol.
Sådär, nu fick jag iväg ett sms till A som jag försummat länge. Jag är en rätt dålig vän just nu.
söndag 4 maj 2008
Liljor
Fyra timmar sen klarvaken. Det är inte fåglarna och ljuset, för tidigt ännu. (Och skyll inte på kaffet, drack inte så mycket igår.) Dimma ute, det ser rätt fräckt ut.
Dröm. En väldigt enveten poliskommissarie, en sån där man ser på tv. Jag hade gjort något, hade telefontrakasserat Gruppen av ilska och frustration. Trodde jag hade varit smart och använt olika simkort på en annan mobil, men jag hade haft min vanliga mobil på mig, och trots att den varit avstängd kunde de pejla in den och se att alla samtal kommit från ett begränsat geografiskt område där jag befann mig (och innan någon nu blir paranoid så funkar det inte i verkligheten). Polisen var lågmäld och körde tusen kluriga frågor. Han sov i samma rum som jag. Jag kände hur jag mer och mer målade in mig i ett hörn. På slutet argumenterade jag med mig själv huruvida jag skulle duscha halv två på natten, och letade efter kläder i en alldeles för liten byrålåda. Många av kläderna var sånt som jag hade för 20 år sedan. Polisen bara tittade på.
Även om jag absolut inte tror att alla drömmar alltid har en symbolisk mening, så associerade jag snabbt till terapin. Vilket i sig säger något om hur jag känner.
De vita liljorna doftar starkt, tur att man inte är doftkänslig. Det är tydligen natten för associationer. Begravningskapellet, städmoppen, det grå stengolvet, Härlig är jorden, sopa aska och tänder i krematoriet. Dissektionssalen, lukten lukten lukten, skalpeller och stämjärn, seg hud, täcket över Elsa (hon fick heta så). Vill inte se de oundvikliga sambanden mellan levande och döda. (I min stavningssvaghet skrev jag "leva och döda" vilket kan tydas på andra sätt...)
Annars stannar de döda förvånansvärt(?) ofta i sina gravar. Det är mest L som kommer som en zombie ibland, men det kanske inte är så konstigt att jag besvärjer fram henne när identifikationsfaktorn är så pass hög. Vi kunde ha bytt plats.
Apropå utgrävningar så har jag haft mycket funderingar på att läsa min journal. Kunde om inte annat vara spännande att se vilka diagnoser jag har fått under åren (och som läkarna inte brytt sig om att meddela mig). Samtidigt vet jag att det förutom jobbiga subjektiva omdömen med all sannolikhet kommer att finnas en massa faktafel. Orkar jag med det? Orkar jag med att inte läsa det och inte få visshet. Jag vet inte.
Tänk när jag dör och någon stackars jäkel ska rensa i papperen. Kanske tur att man tänker tankar på nätet istället *låtsas att elektroniska tankar inte syns*
Dröm. En väldigt enveten poliskommissarie, en sån där man ser på tv. Jag hade gjort något, hade telefontrakasserat Gruppen av ilska och frustration. Trodde jag hade varit smart och använt olika simkort på en annan mobil, men jag hade haft min vanliga mobil på mig, och trots att den varit avstängd kunde de pejla in den och se att alla samtal kommit från ett begränsat geografiskt område där jag befann mig (och innan någon nu blir paranoid så funkar det inte i verkligheten). Polisen var lågmäld och körde tusen kluriga frågor. Han sov i samma rum som jag. Jag kände hur jag mer och mer målade in mig i ett hörn. På slutet argumenterade jag med mig själv huruvida jag skulle duscha halv två på natten, och letade efter kläder i en alldeles för liten byrålåda. Många av kläderna var sånt som jag hade för 20 år sedan. Polisen bara tittade på.
Även om jag absolut inte tror att alla drömmar alltid har en symbolisk mening, så associerade jag snabbt till terapin. Vilket i sig säger något om hur jag känner.
De vita liljorna doftar starkt, tur att man inte är doftkänslig. Det är tydligen natten för associationer. Begravningskapellet, städmoppen, det grå stengolvet, Härlig är jorden, sopa aska och tänder i krematoriet. Dissektionssalen, lukten lukten lukten, skalpeller och stämjärn, seg hud, täcket över Elsa (hon fick heta så). Vill inte se de oundvikliga sambanden mellan levande och döda. (I min stavningssvaghet skrev jag "leva och döda" vilket kan tydas på andra sätt...)
Annars stannar de döda förvånansvärt(?) ofta i sina gravar. Det är mest L som kommer som en zombie ibland, men det kanske inte är så konstigt att jag besvärjer fram henne när identifikationsfaktorn är så pass hög. Vi kunde ha bytt plats.
Apropå utgrävningar så har jag haft mycket funderingar på att läsa min journal. Kunde om inte annat vara spännande att se vilka diagnoser jag har fått under åren (och som läkarna inte brytt sig om att meddela mig). Samtidigt vet jag att det förutom jobbiga subjektiva omdömen med all sannolikhet kommer att finnas en massa faktafel. Orkar jag med det? Orkar jag med att inte läsa det och inte få visshet. Jag vet inte.
Tänk när jag dör och någon stackars jäkel ska rensa i papperen. Kanske tur att man tänker tankar på nätet istället *låtsas att elektroniska tankar inte syns*
lördag 3 maj 2008
Fördolt
Somnade om frampå morgonen och idag är jag jämförelsevis normal trots allt. Gick en ganska rejäl sväng ner på stan, måste måste måste börja promenera mer igen. Lite viktnoja smyger sig på när jag bara går upp och upp, inte med raketfart men tydligt nog. Samtidigt står jag oftast ut med min kropp trots skavankerna, känner mig faktiskt bättre än när jag var hyfsat smal, vad spelade det för roll att jag kom i small, jag såg ändå bara allt som var fel. Mannen klagar inte och vad andra tycker är ju rätt irrelevant. Sedan finns det medicinska aspekter förstås, så jättemycket mer borde jag helst inte gå upp, men de riskerna måste också vägas mot det stora riskprojekt som jag utan mediciner är.
Köpte Isadoras express foundation stick att ha till att dämpa färgen på värsta ärren. Den var aningen för mörk trots att det var ljusaste nyansen, men alla foundations och concealers jag testade var lite mörka, och concealers tar för övrigt slut så himla fort. Kanske finns det i det dyrare sortimentet men det orkar jag inte ge mig in på just nu. När jag pudrat på och fixerat med hårspray så funkade det rätt ok ändå, döljer förstås inte helt men det blir lite diskretare. Ibland när jag har ärmar som inte sluter tight vill jag att det ska vara mindre iögonfallande. Hade jag levt helt själv skulle jag nog skitit i kamouflaget, badat på stranden, osv. Nu känns det som att jag behöver upprätthålla lite fasad för min familjs skull. Invagga folk i säkerhet, hehe.
Dags för lite pillergenomgång, det var någon som Mannen behövde köpa mer av men jag minns inte vilken sort. Han måste ta 8 sorter varje dag stackaren. Hjärtat. Men de verkar ju hjälpa. Minns hur sjuksjuksjuk han var för ett år sedan, en iskall hand runt mitt hjärta, skulle han komma hem? Läser hur liten 5-års-överlevnaden är för hjärtsvikt och det blir ännu kallare. Det finns inte en chans att jag ska förlika mig med att universum inte tillåter honom att leva och leva, men vad jag tycker är förstås rätt ointressant, universum är uppenbarligen ingen demokrati.
Det är så oändligt osannolikt att bland alla miljarder människor hitta någon som jag kan älska oreserverat, och att han älskar mig tillbaka. Vad är oddsen? På ett sätt lever jag på lånad tid för jag har redan fått mer än vad någon kan begära, återigen faller bokföringsmoralen platt, hur kan man förtjäna kärlek och hur kan man förtjäna smärta? Min "vision" för sådär 10 år sedan lever plötsligt upp i mitt inre, hur komplext och otänkbart allt är, det enda jag vet är att jag inte vet.
Äsch, nu börjar jag låta lite uppvarvad ändå, borde ägna mig åt något mer jordnära, linsgryta kanske.
En förälskelse för dagen: det georgiska alfabetet, Mkhedruli Ser ut som ett älvspråk!
Köpte Isadoras express foundation stick att ha till att dämpa färgen på värsta ärren. Den var aningen för mörk trots att det var ljusaste nyansen, men alla foundations och concealers jag testade var lite mörka, och concealers tar för övrigt slut så himla fort. Kanske finns det i det dyrare sortimentet men det orkar jag inte ge mig in på just nu. När jag pudrat på och fixerat med hårspray så funkade det rätt ok ändå, döljer förstås inte helt men det blir lite diskretare. Ibland när jag har ärmar som inte sluter tight vill jag att det ska vara mindre iögonfallande. Hade jag levt helt själv skulle jag nog skitit i kamouflaget, badat på stranden, osv. Nu känns det som att jag behöver upprätthålla lite fasad för min familjs skull. Invagga folk i säkerhet, hehe.
Dags för lite pillergenomgång, det var någon som Mannen behövde köpa mer av men jag minns inte vilken sort. Han måste ta 8 sorter varje dag stackaren. Hjärtat. Men de verkar ju hjälpa. Minns hur sjuksjuksjuk han var för ett år sedan, en iskall hand runt mitt hjärta, skulle han komma hem? Läser hur liten 5-års-överlevnaden är för hjärtsvikt och det blir ännu kallare. Det finns inte en chans att jag ska förlika mig med att universum inte tillåter honom att leva och leva, men vad jag tycker är förstås rätt ointressant, universum är uppenbarligen ingen demokrati.
Det är så oändligt osannolikt att bland alla miljarder människor hitta någon som jag kan älska oreserverat, och att han älskar mig tillbaka. Vad är oddsen? På ett sätt lever jag på lånad tid för jag har redan fått mer än vad någon kan begära, återigen faller bokföringsmoralen platt, hur kan man förtjäna kärlek och hur kan man förtjäna smärta? Min "vision" för sådär 10 år sedan lever plötsligt upp i mitt inre, hur komplext och otänkbart allt är, det enda jag vet är att jag inte vet.
Äsch, nu börjar jag låta lite uppvarvad ändå, borde ägna mig åt något mer jordnära, linsgryta kanske.
En förälskelse för dagen: det georgiska alfabetet, Mkhedruli Ser ut som ett älvspråk!
Arkeologi
Midnatt råder, tyst det är i husen, tyst i husen, alla sova gott till tv-brusen, utom S som dricker kaffe. Jo, jag somnade vid 22 och vaknade vid midnatt. Efter en timme gav jag upp återsomningsförsöket och gick upp. Annars är det sällan nuförtiden som jag inte sover mina 8 timmar som en stock.
Jo, jag dricker kaffe också. Måste vara någon alien-gen i mig för den där klarheten kaffet ger gör mig lugn och harmonisk. Jag kan dricka kaffe en halvtimme innan jag går och lägger mig, utan problem. Fast jag dricker så gott som alltid med väldigt mycket mjölk så det kanske är den som söver mig. En Höganäsmugg med hälften mjölk, hälften vatten, in i micron i 1,40 min, i med ett mått pulverkaffe. Eller pulvercappucino som garanterat är svinonyttigt. Men gott.
Kvällen blev superromantisk igen. Vilken drömvärld jag lever i ibland! Vi hade franska hotdogs och rosa bubbel till middag - nu igen, jag köpslog lite med mig själv och fick nådigt tillstånd mot att jag inte dricker något på två veckor. (Det är inget problem direkt, bara att låta bli att köpa hem vin, spriten i barskåpet lockar inte.) Sällan jag äter korv men de var goda.
Javisst ja, parmiddagen - den blev inte av, J är sjuk. Så vi satt alltså hemma själva.
Jag klädde upp mig lite ändå, bara för att. Svart sammetsliv med lite strass, svart kjol och mitt nya långa pärlhalsband. Det kändes rätt kul tidigare på dagen när vi var på Blomsterlandet, förutom några rosa och ljusblå balkongväxter köpte vi en stor fin bukett, och det såg säkert ut som att vi skulle gå bort, undrar vad folk skulle säga om de visste att kläderna och blommorna bara var för min egen skull. Vita liljor, ljusgrön stor krysantemum, vit gerbera, vita och ljusgröna nejlikor, brudslöja *dreglar och känner hur dopaminet svallar*.
För det mesta brukar vi inte uppehålla oss vid det, men ikväll kom det ur oss båda hur glada vi är att den andre fortfarande finns kvar. Ingen självklarhet - det är det inte för någon människa, men lite extra när det varit små marginaler, hans hjärta och min hjärna.
Vi såg på "Så ska det låta", det är ingen vana men det var lite kul, jag var skitbra på att komma på låtar. Sen en halvtimme av Indiana Jones på femman, vilket lockade fram minnet av när jag såg den på bio, tidigt 80-tal. Jag kommer ihåg hur roligt det var med färgerna, rörelsen, ljuset mellan trädstammarna när han springer i skogen och sånt. Snacka om att jag måste ha haft en uppåtdag. Those were the days, utom förstås att det i både medelvärde och median var en rutten tid.
Tänk, snart kommer det att börja ljusna ute vid tre-tiden... Skönt att veta, även om jag i mitt nya liv inte ska sitta uppe på nätterna, iallafall inte varje natt. Får psalmverser i huvudet, morgon mellan fjällen, din klara sol går åter opp... Det måste väl verkligen vara en generationsmarkör, när jag var barn spelade skolfröknar tramporgel!
Jo, jag dricker kaffe också. Måste vara någon alien-gen i mig för den där klarheten kaffet ger gör mig lugn och harmonisk. Jag kan dricka kaffe en halvtimme innan jag går och lägger mig, utan problem. Fast jag dricker så gott som alltid med väldigt mycket mjölk så det kanske är den som söver mig. En Höganäsmugg med hälften mjölk, hälften vatten, in i micron i 1,40 min, i med ett mått pulverkaffe. Eller pulvercappucino som garanterat är svinonyttigt. Men gott.
Kvällen blev superromantisk igen. Vilken drömvärld jag lever i ibland! Vi hade franska hotdogs och rosa bubbel till middag - nu igen, jag köpslog lite med mig själv och fick nådigt tillstånd mot att jag inte dricker något på två veckor. (Det är inget problem direkt, bara att låta bli att köpa hem vin, spriten i barskåpet lockar inte.) Sällan jag äter korv men de var goda.
Javisst ja, parmiddagen - den blev inte av, J är sjuk. Så vi satt alltså hemma själva.
Jag klädde upp mig lite ändå, bara för att. Svart sammetsliv med lite strass, svart kjol och mitt nya långa pärlhalsband. Det kändes rätt kul tidigare på dagen när vi var på Blomsterlandet, förutom några rosa och ljusblå balkongväxter köpte vi en stor fin bukett, och det såg säkert ut som att vi skulle gå bort, undrar vad folk skulle säga om de visste att kläderna och blommorna bara var för min egen skull. Vita liljor, ljusgrön stor krysantemum, vit gerbera, vita och ljusgröna nejlikor, brudslöja *dreglar och känner hur dopaminet svallar*.
För det mesta brukar vi inte uppehålla oss vid det, men ikväll kom det ur oss båda hur glada vi är att den andre fortfarande finns kvar. Ingen självklarhet - det är det inte för någon människa, men lite extra när det varit små marginaler, hans hjärta och min hjärna.
Vi såg på "Så ska det låta", det är ingen vana men det var lite kul, jag var skitbra på att komma på låtar. Sen en halvtimme av Indiana Jones på femman, vilket lockade fram minnet av när jag såg den på bio, tidigt 80-tal. Jag kommer ihåg hur roligt det var med färgerna, rörelsen, ljuset mellan trädstammarna när han springer i skogen och sånt. Snacka om att jag måste ha haft en uppåtdag. Those were the days, utom förstås att det i både medelvärde och median var en rutten tid.
Tänk, snart kommer det att börja ljusna ute vid tre-tiden... Skönt att veta, även om jag i mitt nya liv inte ska sitta uppe på nätterna, iallafall inte varje natt. Får psalmverser i huvudet, morgon mellan fjällen, din klara sol går åter opp... Det måste väl verkligen vara en generationsmarkör, när jag var barn spelade skolfröknar tramporgel!
fredag 2 maj 2008
Cyklar
Dagen igår existerade knappt. Det mest spännande var en tur till Coop. Men sen lagade jag middag tills Mannen kom hem, paj med fetaost, lök, oliver, soltorkade tomater, och klädde om mig från jeans till svart klänning, och det blev en superromantisk kväll. En sån där när man tittar varandra i ögonen och säger 17 gånger hur mycket man älskar varandra. Det finns vissa fördelar med att hemmafrua. Jag spelade smöriga kärlekslåtar för honom ("There are nine million bicycles in Beijing...") så han grät - jag älskar det hos honom, han vågar vara sentimental. Och han verkar uppriktigt lycklig för att vi gifte oss, det känns häftigt för jag trodde kanske att det mest skulle vara jag som brydde mig, så där tjejjigt, men nej.
Ikväll blir det parmiddag. Jag ska försöka att inte ta ut för mycket elände i förskott, fast samtidigt måste jag vara realist och vara medveten om att det blir lite tufft. Känner ju inte D särskilt väl och konversationen blir på fransk-svensk-engelska.
Vill gå och lägga mig igen, ladda för ikväll, men det blir inte bra om jag sover för mycket så kanske bäst att låta bli. För mycket sömn = depression, för lite sömn = hypomani, men vad som är orsak och verkan vet jag inte... ligger för säkerhets skull runt 8 h nu. Normalsömn = normal. Saknar att vara så där riktigt uppåt. Fast bara utan de jobbiga bitarna då förstås. Jävla universum att man inte kan få det ena utan det andra.
Ikväll blir det parmiddag. Jag ska försöka att inte ta ut för mycket elände i förskott, fast samtidigt måste jag vara realist och vara medveten om att det blir lite tufft. Känner ju inte D särskilt väl och konversationen blir på fransk-svensk-engelska.
Vill gå och lägga mig igen, ladda för ikväll, men det blir inte bra om jag sover för mycket så kanske bäst att låta bli. För mycket sömn = depression, för lite sömn = hypomani, men vad som är orsak och verkan vet jag inte... ligger för säkerhets skull runt 8 h nu. Normalsömn = normal. Saknar att vara så där riktigt uppåt. Fast bara utan de jobbiga bitarna då förstås. Jävla universum att man inte kan få det ena utan det andra.
torsdag 1 maj 2008
Meningsfullt
Ny månad, nytt liv. Eller nåt. Även om det är regngrått idag så börjar ekarna längs cykelvägen bli gröna.
Skulle behöva en mental cykelväg, en riktning att följa. Just nu vet jag bara att jag inte vill åka bakåt, men egentligen behöver jag i så fall en framåtriktning att jämföra med. Blir så trött. Eller det kanske bara är för att jag söp till igen igår, mousserande vin, Jean-Louis vilket var sådär men det var rätt utplockat i systemets hyllor. Drack vin och pratade i telefon i några timmar.
Mitt berlockarmband kom igår och jag gillar det verkligen. Om ett par dagar är det tre månader sedan jag skar mig. Och det måste vara 1 1/2 - 2 år sedan jag överdoserade sist, då när de lade mig på hjärtintensiven, har lyckats hålla mig ifrån det sedan dess. Märker att jag ändå har någon sorts behov av att älta det. Är svårt det där, för det är inte riktigt läge att ta upp det med folk som inte själva varit i den situationen, samtidigt som det kan vara för känsligt att prata om med dem som har varit där. Tog upp det lite när jag senast träffade psykologen, men det blev inte så bra... han började prata om att det fanns en mening i det som hänt, och sånt irriterar mig bara. Visst kan folk vara bra på att hitta en mening i jobbiga erfarenheter och det är kul för dem, men det är en efterhandskonstruktion för att göra livet mer uthärdligt. Att vara på självmordets brant... nej jag tycker det är piss, punkt slut. Ska man tacka alla galna diktatorer som mördar miljontals människor för att de släppt loss en massa moraliskt stärkande elände på jorden? Hurra för cancer som hjälper oss uppskatta livet? Underbart att barn blir misshandlade så de kan bli bättre människor?
Äh, jag låter mycket grinigare än jag egentligen är.
Och wheee, jag fick nya id-kortet igår. Det har en gullig rosa-aprikos bakgrund och fotot ser någorlunda ok ut, bättre än det gamla iallafall. Så nu är jag en ny människa! Jag måste bara träna mig mer på nya signaturen. Och på att svara i telefon (även om folk allt som oftast egentligen skulle till apoteket *rycker på axlarna*)
Har inte så mycket att göra idag. Ska tvätta och städa lite, handla mat. Hemmafrua.
Har redan druckit två koppar men jag viiiiilll ha mera kaffe. Så då får jag väl det då.
Skulle behöva en mental cykelväg, en riktning att följa. Just nu vet jag bara att jag inte vill åka bakåt, men egentligen behöver jag i så fall en framåtriktning att jämföra med. Blir så trött. Eller det kanske bara är för att jag söp till igen igår, mousserande vin, Jean-Louis vilket var sådär men det var rätt utplockat i systemets hyllor. Drack vin och pratade i telefon i några timmar.
Mitt berlockarmband kom igår och jag gillar det verkligen. Om ett par dagar är det tre månader sedan jag skar mig. Och det måste vara 1 1/2 - 2 år sedan jag överdoserade sist, då när de lade mig på hjärtintensiven, har lyckats hålla mig ifrån det sedan dess. Märker att jag ändå har någon sorts behov av att älta det. Är svårt det där, för det är inte riktigt läge att ta upp det med folk som inte själva varit i den situationen, samtidigt som det kan vara för känsligt att prata om med dem som har varit där. Tog upp det lite när jag senast träffade psykologen, men det blev inte så bra... han började prata om att det fanns en mening i det som hänt, och sånt irriterar mig bara. Visst kan folk vara bra på att hitta en mening i jobbiga erfarenheter och det är kul för dem, men det är en efterhandskonstruktion för att göra livet mer uthärdligt. Att vara på självmordets brant... nej jag tycker det är piss, punkt slut. Ska man tacka alla galna diktatorer som mördar miljontals människor för att de släppt loss en massa moraliskt stärkande elände på jorden? Hurra för cancer som hjälper oss uppskatta livet? Underbart att barn blir misshandlade så de kan bli bättre människor?
Äh, jag låter mycket grinigare än jag egentligen är.
Och wheee, jag fick nya id-kortet igår. Det har en gullig rosa-aprikos bakgrund och fotot ser någorlunda ok ut, bättre än det gamla iallafall. Så nu är jag en ny människa! Jag måste bara träna mig mer på nya signaturen. Och på att svara i telefon (även om folk allt som oftast egentligen skulle till apoteket *rycker på axlarna*)
Har inte så mycket att göra idag. Ska tvätta och städa lite, handla mat. Hemmafrua.
Har redan druckit två koppar men jag viiiiilll ha mera kaffe. Så då får jag väl det då.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)