Borr

Snart tandläkaren. Ser inte så bra ut, min inflammerade tand är fortfarande varig trots två utrensningar. Och kanske måste jag rotfylla tanden bredvid. Men jag känner mig duktig som åker dit trots att jag är rädd. Ibland är jag tuff mitt i svagheten.

Hypokondriker

Klart jag inte kunde vänta med att hämta paket, men jag var åtminstone intelligent nog att ta med en ryggsäck som paketet fick plats i. När jag nyss lämnat Coop ringde Mannen (som jobbar), han var i stan och skulle ta en fika, så jag vandrade ner till Espresso House istället för hem. Kanske är det lite fånigt, antar jag, men jag tar chansen att få se honom en stund när han jobbar, trots att han sedan kommer att vara hemma tre dagar på raken... Mina nyhämtade tröjor fick godkänt och nu snurrar de i maskinen.

Grannen klipper gräset och en envis fluga surrar omkring. Ibland hajar jag till över att det är så tyst i mitt huvud. Det kommer nog ta rätt lång tid innan min förhöjda beredskap går ner på noll. Tankar som "jag kanske tar en överdos nästa vecka" eller "nästa psykos kommer snart" - jag kan inte riktigt tro på att jag kommer slippa undan. Och det vet ju ingen. Men jag får försiktigt uppfostra mig själv till att inte måla fan på väggen.

(Hjälp så illa jag skriver idag, fingrar och bokstäver flyger åt alla håll, jag får dubbelchecka och trippelchecka allting. :/ )

Skördetid

Idag var det en paketavi, tröjor jag beställt från USA. Åkte tyvärr på skatt men det hade jag tagit med i beräkningen. Nu dividerar jag med mig själv huruvida jag ska gå och hämta paketet eller vänta till imorgon när Mannen kan skjutsa mig. Sååå himla stort paket borde det inte bli av en huvtröja och två tshirts. I-landsproblem så det skriker om det. ;)

Nu blommar vallmo, vresrosor, prästkragar, smörblommor, gullregn, lupiner... som om det vore midsommar. Jag har ätit svenska jordgubbar, första för säsongen. Och det är fortfarande maj.

Vissa dagar känner jag mig trött och trög. Ibland känns det lugnt och stabilt. Jag tror det är samma tillstånd som jag tolkar på olika sätt. Om jag bortser från min ödesdigra längtan efter uppåtperioder så är det här nog rätt medicinering för mig, ur ett stabilitetsperspektiv. Jag har inte gråtit sedan i vintras, och det är inte så att jag håller tillbaka. Det känns inte så lockande att skada sig heller. Kroppen känns avslappnad på något sätt, trots att jag har akatisi som får mig att ständigt vicka på ett ben. Även de dagar som är lite tristare sjunker jag inte ned till botten, jag uppskattar fortfarande kaffe och falu rutknäcke och spännande filmer (helst på en kommersiell kanal så det finns reklampauser att pusta ut i).

Måtte jag hålla mig till medicinerna nu, trots alla lockelser.

Posttraumatiskt

Jag har ett ytterst neurotiskt förhållande till post. En förhöjd vaksamhet - vad ska komma nu? En räkning eller ett vykort? Coop-reklam eller en oväntad räkning? Kallelse från vårdcentralen eller paketavi? Det kan hända så mycket, och jag får inget veta förrän framåt halv två! Tidigare kom posten vid elva, de jäklarna har lagt om rutten. Jag håller hela tiden ett öra på helspänn för att fånga upp postmopedens ljud.

Idag övergav jag planen att gå i nattlinne hela dagen, för vi har brevlådan utanför huset och en granne som ofta har dörren öppen, så det var bara att tvätta sig och klä på sig. Enbart för att kunna hämta posten. Idag bestod den bara av ett brev till Mannen med rutinmässigt provsvar som var bra. Jag andas ut. Ingen katastrof idag heller.

Regionalintresse3

Kom fram på telefon (halleluja). Den som svarade sade att de nyligen skickat ut fakturor och nu var det så många som ringde (undrar varför :/ ) så de hann inte med annat än att svara i telefon, allt annat lades åt sidan. Men hon talade med den som fått mitt fall på halsen och hon skulle återkomma när hon hunnit titta på fakturan. Så förhoppningsvis någon gång i nästa vecka. Det är ingen superpanik egentligen, sista betalningsdag är 17 juni och jag lär få rättelse innan dess. Hon jag talade med ursäktade sig så jag är mindre tjurig nu. Huvudsaken är att jag vet hur läget är och slipper gå resten av dagen och klamra mig fast vid mobilen ifall någon ringer.

Jag är rätt slö idag. Sov 11 timmar. Nu klarar jag mig utan piller igen, konstigt att det kan skifta utan uppenbar anledning. När vädret är mindre kul är jag expert på att ta det som ursäkt för att inte gå ut. Kan tänka mig att gå i nattlinne hela dagen. Har åtminstone betalat räkningarna, det kan räknas som dagens stora insats.

Regionalintresse2

Som tidigare omtalats har jag en fejd med Region Skåne. Imorse kom jag till slut fram på telefon. Ett långt lite virrigt samtal ledde till att hon skulle skicka över ärendet till en kollega med högre behörighet att komma in i datasystemet, och som sedan skulle ringa mig under förmiddagen. Inte f-n ringde någon. Vid 15.00 lyckades jag komma fram igen, efter några försök, men hon som svarade då kunde inte se något på mitt personnummer. Hon sa att de hade haft så väldigt många telefonsamtal idag så de hade nog inte hunnit. Håhå jaja. Hör jag inget från dem imorgon skulle jag höra av mig igen. Får se hur lätt det blir. Annars bussar jag Mannen på dem, han kan vara mycket mer aggressiv än jag.

Har suttit hemma hela dagen ifall de skulle ringa, även om det är på mobilen så behövde jag ha alla papper tillgängliga. Men det vara iofs en bra ursäkt för att inte gå ut i det väldigt blåsiga vädret. ;)

Blomsterspråk

Så här fina blommor har jag idag:

Regionalintresse

Blir lite orolig för min dr A, hon är borta i minst en månad sade sekreteraren. Jag sitter inte i sjön, så det är inget direkt problem för min del att läkarsamtalet sköts upp, jag hoppas bara att hon inte är svårt sjuk.

Då får jag antagligen vänta på min journalkopia också, hon måste ju godkänna att den lämnas ut.

Fick en inihelvetes felaktig faktura från Region Skåne. Brevet bestod av två kryptiska sidor med till stor del överlappande datum för inläggningen, dvs de försöker få betalt för samma sak två gånger, sedan en faktura på 4800 kr trots att jag redan betalat 2300 och knappast ens ska betala 2500 till utan någonstans runt 1300 om jag nu lyckats tyda de förbaskade sifferraderna. Försöker om och om igen ringa det angivna telefonnumret till "Patientservice" där tel.svararen bara säger att det är så hemskt lång kö att jag får försöka senare. Letar på nätet men hittar bara "arbete med att bilda en kundtjänstfunktion pågår". Försöker i en vild chansning logga in på Mina vårdkontakter men då hänger sig datorn. Aaarrrrgh.

Ska ge det ett par dagar, sedan skriver jag ett brev istället.

Andlöst

Landar lite lugnare idag. (Fy f-n vad jag tappar bort stavelser och ord idag, måste använda stavningskontrollen. Suck.) Såg t.o.m. till att komma iväg och ta ett cellprov, duktiga mig.

Jag har fått tio röda rosor av Mannen. :)

Känns som om jag vandrar på vår-is. Hur länge ska det hålla? Jag som är så dålig på att hålla andan.

Myra

Känner mig lite vinglig, mentalt alltså. Först sov jag oroligt. Sedan tittade jag på Discovery channel. Universum med Morgan Freeman som presentatör. Något om gud och skapelsen och vetenskapen. Ganska tungt vinklat, men det var ju ett amerikanskt program. I början någonstans visades en myrfarm och man talade om att människorna kanske är som myror, omedvetna om att vi bor i en artificiell värld. Det kom farligt nära den ena av mina större "andliga visioner" som jag hade för sådär 14 år sedan, obehandlad, fast då såg jag myrorna i flera dimensioner. Lite senare i programmet talades om parallella universa, den andra av mina "visioner" från ännu längre tillbaka, när det kommer så där med grafik går det djupare. När jag blivit psykotisk har jag upplevt att varelser från en annan dimension försöker styra mig. Nu känner jag mig både utspejsad och otrygg. Löjligt, bara ett j-a tv-program. Önskar Mannen var hemma.