Fick ta mig i kragen, peta i mig några Stesolid och tvinga mig att ligga still i sängen. Somnade till slut och sov tills mobilalarmet satte igång. Det funkade faktiskt, jag känner mig normal igen.
Hade mer skumma drömmar, får väl spara dem tills jag träffar Psyko H igen. Inte för att jag tar det där med drömtydning på så blodigt allvar.
Mycket lugn kväll hemma i soffan, bara jag och Mannen. God mat, något att skåla i. Det känns lagom.
Ska jag summera året som gått, som alla andra gör, så blev det en rejäl vändning. Ny diagnos att förhålla sig till, nya mediciner som funkar, ett stort kliv bort från att vara ett hopplöst psykfall (psykfall är jag fortfarande, men inte hopplöst). Gift blev jag också, och det är jag så otroligt glad över! Det som stabilt fortsatt från tidigare är att Mannen och mina barn är såna glädjespridare i mitt liv. Jag är trots allt lyckligt lottad.
Till er som läser detta önskar jag ett nytt år fullt med hopp, nya öppningar, vardagsglädje. Ta hand om er!
Gott Nytt År!
onsdag 31 december 2008
Drömstart
Vaknade superpigg efter 2 timmar och en krånglig dröm. Åkte bl.a. på impuls med bil till USA utan pass. Märkligast var när jag drömde en science fiction-film, och pratade med en skådespelare i filmen om hur häftigt det var att få se hela filmen, scen för scen, för det brukar man aldrig få göra i drömmar, man tappar tråden snart. Självklart fick jag aldrig se slutet. :-/
Tankarna är igång, surr surr. Gick nog upp lite i varv av att träffa folk igår. Nu är jag spänd som en fiolsträng och genast kommer "håll dig vaken-suget" igång. Jag är sömnmissbrukare sedan många år. Och det känns ju så oskyldigt, vadå sitta uppe på natten, vem gör inte det? Bli lite glad, vem vill inte det? Och den här gången kanske det inte kommer surt efter... inget magplask in i deppen. Det bär mig så jävla mycket emot att istället ta dämpande piller och gå och lägga mig med en tjock och krånglig bok. Motvilligt bestämmer jag mig för en kompromiss: jag får ta en kopp kaffe (jag blir mer lugn än pigg av det) och om en timme får jag minsann masa mig i säng. Nån jävla ordning får det vara.
Tankarna är igång, surr surr. Gick nog upp lite i varv av att träffa folk igår. Nu är jag spänd som en fiolsträng och genast kommer "håll dig vaken-suget" igång. Jag är sömnmissbrukare sedan många år. Och det känns ju så oskyldigt, vadå sitta uppe på natten, vem gör inte det? Bli lite glad, vem vill inte det? Och den här gången kanske det inte kommer surt efter... inget magplask in i deppen. Det bär mig så jävla mycket emot att istället ta dämpande piller och gå och lägga mig med en tjock och krånglig bok. Motvilligt bestämmer jag mig för en kompromiss: jag får ta en kopp kaffe (jag blir mer lugn än pigg av det) och om en timme får jag minsann masa mig i säng. Nån jävla ordning får det vara.
tisdag 30 december 2008
Avbrott
Man blir så glad ibland, det är så lätt att fixera sig vid allt elände, men det finns också riktigt härliga människor här i världen. Träffade tre idag. Mysigt.
Drama i miniatyr när Psyko H försökte ringa mig idag. Jag måste befunnit mig i en tågtunnel just då så han pratade in på mobilsvaret. När jag ringde svararen för att kolla meddelandet hann jag bara höra att det var han, sen satte det överförfriskade gänget äldre norrmän bredvid mig på tåget igång att hojta så jag kunde inte höra meddelandet. Jag förflyttade mig till korridoren, men när jag skulle ringa svararen igen så tvärdog mobilen. Jag visste att batteriet var laddat så jag blev helt ställd, den har aldrig gjort så förut. Tryckte på alla knappar men den gick inte att sätta på. Öppnade luckan och tog ur och i batteriet. Ingen reaktion. Gjorde om det igen utan framgång. I sammanhanget relevant är att senaste gången jag skulle ha terapi, förrförra måndagen, så kom jag dit men han var inte där, ingen hade ringt och sagt att han var sjuk. Nu fick jag någon sorts känsla av total kommunikations-kollaps. Jag fick inte ens höra hans jävla telefonmeddelande. Nåväl, efter några apatiska suckar gjorde jag batteri-manövern ytterligare en gång, och då gick mobilen igång. Psyko H hade ringt för att be om ursäkt. Jag känner mig lite blidkad.
Drama i miniatyr när Psyko H försökte ringa mig idag. Jag måste befunnit mig i en tågtunnel just då så han pratade in på mobilsvaret. När jag ringde svararen för att kolla meddelandet hann jag bara höra att det var han, sen satte det överförfriskade gänget äldre norrmän bredvid mig på tåget igång att hojta så jag kunde inte höra meddelandet. Jag förflyttade mig till korridoren, men när jag skulle ringa svararen igen så tvärdog mobilen. Jag visste att batteriet var laddat så jag blev helt ställd, den har aldrig gjort så förut. Tryckte på alla knappar men den gick inte att sätta på. Öppnade luckan och tog ur och i batteriet. Ingen reaktion. Gjorde om det igen utan framgång. I sammanhanget relevant är att senaste gången jag skulle ha terapi, förrförra måndagen, så kom jag dit men han var inte där, ingen hade ringt och sagt att han var sjuk. Nu fick jag någon sorts känsla av total kommunikations-kollaps. Jag fick inte ens höra hans jävla telefonmeddelande. Nåväl, efter några apatiska suckar gjorde jag batteri-manövern ytterligare en gång, och då gick mobilen igång. Psyko H hade ringt för att be om ursäkt. Jag känner mig lite blidkad.
Önskemål
Min mamma har sina ljusa ögonblick. Skickade mig denna disktrasa, design Erika Tubbin:
En röntgenbild av min hjärna just nu. Skrattar fortfarande.
En röntgenbild av min hjärna just nu. Skrattar fortfarande.
måndag 29 december 2008
Omskriven
Inga julkort, men en gott nytt år-hälsning från Dr B som medföljde remissvaret från medicinkliniken angående mitt sköldkörtelvärde. Det är tydligen inte så långt från normalt ännu att något behöver göras, jag kan fortsätta med litiumet och bara hålla koll på TSH-värdet, fortsätter det att stiga (= sköldkörteln funkar sämre) så kan jag få en låg dos sköldkörtelhormon. Skönt.
Dr B bifogade kopia både på sin remiss och på svaret, han har blivit så himla bra på att hålla mig informerad. Jag borde sannerligen vara van, men det känns alltid lika märkligt att läsa om sig själv i såna sammanhang. "Omfattande psykiatrisk problematik", jo det vet jag förstås, självklart, men det känns ändå som om det handlade om någon annan. Kanske är det lika bra att ha kvar en gnutta förnekelse trots allt.
Dr B bifogade kopia både på sin remiss och på svaret, han har blivit så himla bra på att hålla mig informerad. Jag borde sannerligen vara van, men det känns alltid lika märkligt att läsa om sig själv i såna sammanhang. "Omfattande psykiatrisk problematik", jo det vet jag förstås, självklart, men det känns ändå som om det handlade om någon annan. Kanske är det lika bra att ha kvar en gnutta förnekelse trots allt.
Fritidsintresse
Jag skulle behöva en hobby. Något uppslukande intresse. Hur skaffar man sig ett intresse? Jag vet inte, har aldrig medvetet gjort det förut, har varit intresserad av saker för att, ja, jag har varit intresserad. Att hänga på nätet bland diverse medgalningar (och folk som ännu inte insett att de är galna) är visserligen ofta ganska givande, men mer än så borde jag kunna fixa.
Hade ingen direkt hobby i tonåren, annat än att lyssna på musik och diskutera livets mysterier över en kopp te på stans billigaste fik. Och en och annan liftartur. Sen blev jag uppbunden dygnets alla timmar i sekten. När barnen var små målade jag, och pysslade med husmorsjox som bakning och stickning. Något senare pluggade jag, hade ett socialt liv och barn, inget behov av sysselsättning där inte. Därefter kom tiden som aktivist, intensivt och mycket, gradvis övergående i psykfalls-eran. Och nu?
Kommer inte längre i funderingarna just nu. Ska hämta posten, säkert något senfärdigt julkort.
Hade ingen direkt hobby i tonåren, annat än att lyssna på musik och diskutera livets mysterier över en kopp te på stans billigaste fik. Och en och annan liftartur. Sen blev jag uppbunden dygnets alla timmar i sekten. När barnen var små målade jag, och pysslade med husmorsjox som bakning och stickning. Något senare pluggade jag, hade ett socialt liv och barn, inget behov av sysselsättning där inte. Därefter kom tiden som aktivist, intensivt och mycket, gradvis övergående i psykfalls-eran. Och nu?
Kommer inte längre i funderingarna just nu. Ska hämta posten, säkert något senfärdigt julkort.
söndag 28 december 2008
Handlingsutrymme
Vaknade vid 5.30 vilken kan hänga ihop med att jag tvärsomnade vid 21. Lång hård dag i Helsingborg (hård och hård, vi handlade lite och åt sushi och en bakelse). Inget jobb imorgon, det känns som om jag skulle ha varit redo för det, och det är ju positivt.
Idag lägger jag märke till mina ärr. Känner den där sorgen man kan känna över att jobbiga saker är över, bara för att det är ett bevis för tidens gång och hur tillfälligt mycket är. Behöver känna att jag fortfarande kan skära mig om jag vill, att möjligheten finns, för att inte känna mig instängd. Är rädd för att mina mer extrema sidor inte ska få finnas. Kanske är det där min noja ligger, att jag blir lagom för andras skull och inte för min egen. Det är inte så nu, men det känns som en tunn skiljelinje och jag är rädd, så där som man kan vara rädd för att råka hoppa över broräcken, att jag ska göra det, även om jag kanske troligast inte gör det. Att jag ska anpassa mig tills jag dör inuti.
Det är nog bara osäkerhet. Jag är oändligt lättad över att vara vid liv, men vet inte vart jag är på väg nu.
Idag lägger jag märke till mina ärr. Känner den där sorgen man kan känna över att jobbiga saker är över, bara för att det är ett bevis för tidens gång och hur tillfälligt mycket är. Behöver känna att jag fortfarande kan skära mig om jag vill, att möjligheten finns, för att inte känna mig instängd. Är rädd för att mina mer extrema sidor inte ska få finnas. Kanske är det där min noja ligger, att jag blir lagom för andras skull och inte för min egen. Det är inte så nu, men det känns som en tunn skiljelinje och jag är rädd, så där som man kan vara rädd för att råka hoppa över broräcken, att jag ska göra det, även om jag kanske troligast inte gör det. Att jag ska anpassa mig tills jag dör inuti.
Det är nog bara osäkerhet. Jag är oändligt lättad över att vara vid liv, men vet inte vart jag är på väg nu.
fredag 26 december 2008
Vanlig
Egentligen är jag på väg att köpa hårbalsam och kaffe, det bara ser ut som om jag sitter fastnaglad vid datorn.
Julafton: tre halva B-filmer. Några telefonsamtal.
Juldagen: god julmiddag med dansk snaps, iförd enbart en röd morgonrock.
Jag trivs rätt bra med low key-firande.
Känner mig så lugn och utjämnad. Inte känslolös, då hade jag tvärvägrat. Men lagomiserad. Alla existentiella frågor om vem man är och varför, trögheten inför att förändra sig, ett visst mått av desorientering. Tänker fortfarande i temporära termer, vad jag ska göra nästa gång jorden rämnar, för visst kommer den att göra det? Nu ska jag inte klaga över att jag tvingas leva i ständig ovisshet, för det gör alla människor, vare sig de vet om det eller inte.
Jaha, nu kan jag inte låtsas längre att mitt köksbord är Coop.
Julafton: tre halva B-filmer. Några telefonsamtal.
Juldagen: god julmiddag med dansk snaps, iförd enbart en röd morgonrock.
Jag trivs rätt bra med low key-firande.
Känner mig så lugn och utjämnad. Inte känslolös, då hade jag tvärvägrat. Men lagomiserad. Alla existentiella frågor om vem man är och varför, trögheten inför att förändra sig, ett visst mått av desorientering. Tänker fortfarande i temporära termer, vad jag ska göra nästa gång jorden rämnar, för visst kommer den att göra det? Nu ska jag inte klaga över att jag tvingas leva i ständig ovisshet, för det gör alla människor, vare sig de vet om det eller inte.
Jaha, nu kan jag inte låtsas längre att mitt köksbord är Coop.
onsdag 24 december 2008
Vintervärme
Helgen i Göteborg var helt ljuvlig. Det är så innerligt mysigt att träffa mina barn, de är smarta, roliga, kärleksfulla. Deras tjejer är också härliga människor. Vi har gått på Liseberg, Konstmuséet, Stadsmuséet, men framför allt pratat och pratat. Känner mig så upplyft.
Rätt lugnt annars. Jag är ju själv idag, Mannen jobbar ett dygnspass, men det gör mig inte så mycket. Vi tar lite julmat imorgon istället. Och så firade vi lite igår, Mannen lagade lax och jag hade fått en flaska Lanson Rosé av min mamma, bubbel är aldrig fel.
Konstigt att tänka sig att man är 46 nu. Snart 50. Jag kommer kanske bli en rätt barnslig 50-åring, på gott och ont. Ber fortfarande mina barn om musiktips och förstår verkligen om man vill ha både en HTC Touch Diamond och en iPod Touch (tänk om batteriet tar slut där på bussen, ve och fasa). Nu indikerar detta inte nödvändigtvis ungdomlighet, men jag ser framför mig min mamma som idogt vägrar att ens försöka lära sig läsa sms. Det jag fortfarande konservativt är emot är sär skrivningar, fast jag orkar inte vara tillräckligt mycket av grammatikfascist för att påpeka för andra när de i mina ögon gör ett misstag. Och nu med lamotrigin i kroppen kan vad som helst komma ur mina egna fingertoppar, så det är inte riktigt läge att vara kaxig.
Nåväl. God Jul till alla därute.
Rätt lugnt annars. Jag är ju själv idag, Mannen jobbar ett dygnspass, men det gör mig inte så mycket. Vi tar lite julmat imorgon istället. Och så firade vi lite igår, Mannen lagade lax och jag hade fått en flaska Lanson Rosé av min mamma, bubbel är aldrig fel.
Konstigt att tänka sig att man är 46 nu. Snart 50. Jag kommer kanske bli en rätt barnslig 50-åring, på gott och ont. Ber fortfarande mina barn om musiktips och förstår verkligen om man vill ha både en HTC Touch Diamond och en iPod Touch (tänk om batteriet tar slut där på bussen, ve och fasa). Nu indikerar detta inte nödvändigtvis ungdomlighet, men jag ser framför mig min mamma som idogt vägrar att ens försöka lära sig läsa sms. Det jag fortfarande konservativt är emot är sär skrivningar, fast jag orkar inte vara tillräckligt mycket av grammatikfascist för att påpeka för andra när de i mina ögon gör ett misstag. Och nu med lamotrigin i kroppen kan vad som helst komma ur mina egna fingertoppar, så det är inte riktigt läge att vara kaxig.
Nåväl. God Jul till alla därute.
torsdag 18 december 2008
Julstök
Allt blev senarelagt idag av olika skäl. Kom inte ner på stan förrän 17, lite jäktigt när jag skulle köpa saker som skulle in i ett paket som skulle skickas före 18. Jaja, det hör väl till med lite julstress. Nu är klockan snart 23 och jag håller på att baka saffransbullar. Trött som en björn vintertid, men det kan det vara värt, färska bullar uppväger mycket!
Jag sticker iväg över helgen, vi ses senare!
Jag sticker iväg över helgen, vi ses senare!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)