Kvällgnäll

Tog mig till närmsta staden för lite kulturell påfyllning tillsammans med en vän. Mycket fin fotoutställning  http://www.heleneschmitz.se/earthworks (se även andra fotoserier i menyn till vänster)

Väldigt svårt att sova igår natt, Mannen fick ligga och hålla i mig en lång, lång stund. Jag vet inte riktigt vad jag är. Enormt fysiskt trött, sådär influensamatt i kroppen, samtidigt som det kryper. Sedan rätt vad jag är blir jag lite agiterad och pratar en massa, och i kortare stunder lite uppåt. Mycket enträgna "skräckbilder", när någon sågar av mig benet för femtielfte gången blir jag faktiskt lite tjurig över att inte få vara ifred. Ändå inte riktigt nedstämd. Att stoppa i mig Stesolid är faktiskt nästan aldrig min första åtgärd, men nu tog jag just två. Ibland kan man ju hålla sig flytande genom att bara distrahera sig med ditten och datten, men nu är jag så himla trött att allt känns för jobbigt.

Usch, gnällig och snurrig, man känner sig inte så attraktiv precis. Finns väl inte så mycket annat att göra än att försöka sova bort skiten.

Dödskul

Den lilla är sanslöst söt, har långt hår och två tänder (med tanke på hur hög vampyrfilmskonsumtionen har varit i den här familjen i ett par generationer undrar man lite om det har smittat av sig ;) ) Jag har inte träffat henne ännu, de ska få komma i ordning hemma först.

Själv känner jag av medicinförändringarna. Dumpade ju all Voxra för tio dagar sedan när jag hade blivit speedad. Det är inte sådana där grymma utsättningsbesvär som man kan få av t.ex. SSRI, men eftersom Voxra tenderar att ha en lite energigivande effekt, lite Ritalin light, så hasar jag runt som en långsam amöba just nu. Samtidigt tenderar jag att få lite extra skräckbilder i skallen när jag blir trött, vilket i sin tur gör mig frustrerad. Det är lätt att börja hacka på mig själv för att jag blir berörd av något jag haft i så många år och "borde" kunna hantera fläckfritt. Till slut blev det ett piller igår kväll för att kunna sova. Men sånt här brukar slätas ut med tiden, det är mest en fråga om tålamod.

Annars får man väl gå och dö, jag är lite sugen :P
http://www.creativecoffins.com/our-coffins/?ppp=999

Nej, jag skojar, och tyvärr levererar de inte till Sverige i dagsläget så det är bara att bita ihop och leva på...

Expansion

Nu har jag samlat ihop mig lite så nu ska jag utannonsera:

Jag har blivit farmor!!!!!!

Tidigt igår kväll fick min äldsta son och hans fina fru en liten dotter. Stackars svärdottern fick kämpa i nästan två dygn, men på slutet tog det fart och allt gick bra. :)

Kommer inte att lägga upp bilder, även bebisar har ett privatliv, och även om jag självklart längtar efter att kasta mig ditupp och krama alla så kom vi överens om långt innan att släktingar och vänner faktiskt får hålla sig lite, det är en stor omställning och familjen måste få komma till ro. Ändå trevligt med dagens teknik, jag kan skicka iväg små sms ibland utan att de måste hålla på och svara genast.

Tänk att det har blivit en ny generation... ♥

Andas

Fortsatte min dygdiga bana och ringde mottagningen igår. Dr C ringde tillbaka efter lunch och ville att jag ringer igen på torsdag, men jag har ju lugnat ner mig en hel del (inte minst eftersom jag faktiskt använder mina lugnande piller som ska göra mig lugn och har plockat bort den antidepressiva, samt följt huvudregeln nedåt - mer aktivitet, uppåt - mindre aktivitet) så jag tror den här historien är så gott som över.

Dagen har varit rätt stillsam. Följde med Mannen på en större besiktning av lungorna som ändå verkade rätt bra. Har annars mest slappat runt. Lagat två stora formar lasagne. Tv. Nu gäspar jag så då ska man väl sova, är det inte så?

Ordningspolisen

Jag är så förbaskat (tråkigt) duktig. Preparerade mig själv med lugnande och sövande piller igår så jag har faktiskt sovit rätt ordentligt i natt och är mer dämpad nu.

Klarblå himmel och barmark. Ekkronorna avslöjar att det säkert blåser snålt ändå, men om ett tag ska jag nog väcka Mannen och lura ut honom en stund.

(För den som undrar så har barnbarnet inte anlänt ännu, men det är fortfarande helt inom den normala tiden, så det är bara att vänta...)

Snorkig

Ett visst mått av socialt liv onsdag och torsdag och jag tvärslocknade torsdag eftermiddag. Fredag morgon låg det fortfarande en social baksmälle-dimma över min hjärna. Fick ändå så småningom med mig Mannen ut på en liten promenad runt en park vi har, med gamla hus, djur, lekplats m.m. Fuktig rå kyla, men lite frisk luft ändå.

På kvällen gasade motorn igång mer och mer, och i natt blev det 3-4 timmars sömn mindre än normalt. På ett sätt är det jobbigt numera, för jag är så mycket mer medveten om humörväxlingarna och att jag faktiskt förväntas hantera dem. Utrymmet för dåligt samvete ökar kapitalt. Det finns mer av en insikt om att drömmen om att kasta sig utför stupet och flyga inte är hållbar. Nu svänger jag minut för minut mellan lyckorus och irritation, och alldeles strax ska jag ta morgonmedicinerna och måste bestämma hur jag ska göra, kan inte få tag på Dr C förrän tidigast på måndag. Finns ett par alternativa vägar jag skulle kunna gå för att troligtvis dämpa flygturen innan den kommit så långt... Det finns också jättebra argument som kan användas för varför jag skulle kunna slippa göra något alls åt saken, typ att man ska ju inte göra medicinändringar på egen hand. Att jag alls grälar om saken i min skalle tyder nog på att jag inte vill göra det jag borde - annars hade jag bara gjort det jag borde utan tjafs.

Känner att jag har lite kommunikation liggandes på hög, mail jag borde besvara, bloggar jag borde kommentera m.m. men jag kanske borde låta bli. Ibland märker t.o.m. jag att i det här tillståndet kan jag bli lite empatilös. även om jag nog oftast inte säger det rakt ut så tycker jag att folk gnäller och är tråkiga. Vill slänga ur mig "för h-e, det finns faktiskt andra människor som har det värre än du" vilket i allmänhet inte är särskilt konstruktivt - lidande är subjektivt. Själv kan jag ju också gnälla hur mycket som helst när andan faller på, så någon moralisk högre mark står jag inte på. Men just nu bor det en liten alien i mig som vill tugga i sig människors brister.

Jaha, nu har jag lyckats dra ut på medicinintaget i 20 minuter, dags att sluta larva sig.

Besiktning

Idag var det dags för läkarbesök, hej och hå. Snälle Mannen körde mig dit även fast det absolut är gångavstånd, men jag blir så slutkörd av sådana här saker, då är det skönt att kunna rasa ihop i en bil efteråt.

Nu gillar jag min doktor, men vi hade inte setts på ett halvår, bara ett par korta telefonsamtal om akuta saker, så det var en del att avhandla. Jag ska sänka litium, sänka voxran, se om händerna blivit mindre skakiga efter ett par veckor, annars får jag börja med inderal om jag vill (jag skakar verkligen mycket, kan inte längre skriva för hand) Sedan är TSH mystiskt högt, ett njurvärde också över gränsen, samtidigt som levervärdena har backat till det normala så ergenylen ligger kvar. Det är verkligen ett pussel! Samtidigt är det värt det när jag mår så mycket bättre. Visst klagar jag och gnäller, men de flesta av mina bekymmer idag är vardagliga, jag står inte längre konstant på dödens avgrund.

Efter många erfarenheter av högst skilda slag uppskattar jag verkligen när man har en vårdkontakt som känns som ett riktigt samarbete.

Fast uuuhh så uttröttande, nu blir det soffläge!

Litterat?

En för mig tidig morgon. Skulle åter till Vampyrcentralen. Bussen i tid, ovanligt lite folk för att vara måndagmorgon, och en duktig vampyr, så det kändes som att allt gick extra smidigt.

Vi har faktiskt ett snötäcke nu, sådär 5 mm.

Egentligen var planen att träffa en vän som jag inte har sett på många månader nu av olika skäl, något jag verkligen såg fram emot eftersom hon är en hjärtevarm tjej, men tyvärr smet hennes barnvakt (sambon) iväg på extrajobb. Det får bli en annan dag.

Jag gör ett litet försök med en bok, inte en roman för det går inte, men en faktabok. Ett kapitel i taget. Måste komma ihåg att det inte är någon stress. Kan jag läsa kortare stycken på datorn kan jag göra det i en bok, bara jag bryter ned det till något hanterligt och slutar pika mig själv för att det är töntigt lite. Det finns för mig något mycket symboliskt i att läsa en bok som jag vill kunna igen, även om det bara är i liten skala.

Imorgon är det läkarbesök, jag är rätt nyfiken på vad alla dessa blodprov har visat. Helst vill jag att allt är bra och allt bara kan rulla på, men verkligheten kan ju ha sin egen åsikt angående detta.

Får gå ut och vittja brevlådan, kanske har man fått ett par räkningar? ;)

Spirande

Jo, det fanns blommor, snödroppar och vintergäck och minst decimeterlånga blad som såg ut att vilja bli påskliljor framöver. Men jag ville inte smyga in på hustomterna och plåta så ni får ta mig på ordet. :)

Ide

Igår och idag satt jag och skrev några inlägg på engelska på ett forum. Observerade hur mycket enklare det är att inte dras med och bli emotionell på ett språk som inte är ens modersmål, även om jag skrev om djupt känslosamma saker. Jag kan orden, men genvägen till amygdala saknas. Det är lite fascinerande, även om jag inte kan det minsta om språkpsykologi.

Tar det lugnt som en närapå sovande björn. Satt och halvtittade på en katastroffilm i C-klassen (klassiska temat asteroid ska krossa jorden) igår eftermiddag. Lite disk och tvätt och matlagning. Kortare sessioner vid datorn och mobilen, en hel del googling av saker som råkade komma upp som "jod", jag är grymt road av att googla. Men inget som stressade mig. Har snälla vänner som försöker övertala mig att ses var och varannan dag, tyvärr går det bara inte. Jag har saker inbokade både måndag och tisdag, och då kan jag inte träffa folk helgen innan också. Visst är det uppiggande med en promenad, men att promenera och prata samtidigt kräver mycket. Det känns grinigt att säga nej, jag försöker att förklara men för den som inte är i exakt samma situation är det nog svårt att fatta. Så det är lite svårt att inte känna sig som en dålig vän.

Men jag kanske tar en alldeles egen promenad. Det ser inte slaskigt ut på marken just nu, bara enstaka små snöhögar på gräsmattan. Hade varit kul att hitta årets första snödroppe, då får man ut och spana!

Även om man känner sig som en levande död ibland så hade det kunnat vara mycket värre - man hade verkligen kunnat känt sig som en levande död:
http://www.newscientist.com/article/dn23583-mindscapes-first-interview-with-a-dead-man.html#.VM4Ly0eG-Sp