Skogstjärn

En hel vecka utan uppdateringar. Jag har gjort två små utflykter från min öde ö, tog bussen till köptemplet ett par timmar och träffade en kompis en annan dag och grävde lite mer i hennes trädgård. Helt slut och slocknade när jag kom hem. Huden sticker, som taggar, nej rör mig inte. Du får klara dig själv, omvärld!

Tack och lov är min tolerans för att ha Mannen inpå mig nära nog hur hög som helst. Fast han låter mig å andra sidan vara ifred om jag vill.

De flesta dagar tar jag mina piller utan så mycket tänk, men idag funderar jag över om jag verkligen behöver så himla mycket Abilify, nu när det är jämförelsevist lugnt. Har inte fått någon läkartid ännu, skulle haft i början av månaden var det sagt, men jag har inte hört något. De väntar väl på att det ska bli akut igen. ;) Då blir det lätt så att man blir sin egen doktor.

Läste någonstans att man blir mer deprimerad av att använda facebook. Försökspersoner fick rapportera vid bestämda tidpunkter under dagen hur mycket de just kollat fb och hur de mådde på en skala. Det blev inget positivt utfall. Jag har inte skrivit något själv men läst på fb mer frekvent än vanligt de senaste dagarna. Någon depression har inte synts till, däremot en del uttråkning. Om jag blivit uttråkad av läsningen eller läst för att jag varit uttråkad förtäljer inte historien. Varför lägger man ut en bild på sin middagstallrik? Fast det är väl exakt samma sak som när jag bloggar om att jag just har diskat, vem bryr sig? Kanske är det mumma för någon etnolog. ;) Jag orkar fortfarande med söta djurbilder dock.

Som jag konstaterat förr så mår jag rätt bra när jag är understimulerad, vilket jag nog är just nu. Lägg på lite spänning i tillvaron och ångesten kommer som ett brev på posten. Eftersom en del av mig gillar omväxling och en annan vill ha allt stående på sin rätta plats blir det en viss inre konflikt. (Föranlett av att jag planerar en liten resa till mamma i Norrland - höststormar, försenade tåg, vem vet vad - och vet inte om jag tycker det är jättejobbigt eller jättekul, antagligen både och.)

Sista dagen av friidrotten idag, sedan får jag hitta på någon annan hjärnnarkos.

Robinson

Jag tar det andlöst lugnt. Tittar på friidrotts-VM varvat med små tupplurar. Någon gång ibland lagar jag mat och slänger in en maskin tvätt, utan jäkt. Det borde vara långtråkigt men känns bara skönt. Inget socialt, inga tider att passa. Öde ö.

Rosenrött

Det är festival i stan. Vi går nog ner framåt kvällen och tittar på fyrverkeriet. Först har vi en flaska bubbel på kylning. Dagen har varit lat men positiv. Umgåtts med Mannen, tittat på när han har diskat, sett på tv i sängen.

Igår fick jag rosor av Mannen, tio vita och tio röda. Naturligtvis kunde han inte låta bli att skoja och plockade också fram den gamla 40-talsschlagern "Två små röda rosor" på Spotify - om man säger så här, det har väl förhoppningsvis hänt lite ändå på 70 år... även om det också finns krafter som vill driva oss långt längre tillbaka till stenåldern, och jag pratar inte bara om talibaner utan det finns som väl alla har märkt kvinnofientlighet strösslad här och var även i vår kultur. Själv är jag stolt över de röda rosorna i min bukett. Tänk sån tur att man är lite opassande ibland, så mycket man får uppleva. ;)

Regnrusk

Eftersom jag höll igång i tisdags blev gårdagen stillsam, dagens enda utflykt var till sjukhuset där Mannen skulle ta ett rutinmässigt blodprov och jag köpte ett grattiskort till min ena son.

Vi pratade ytligt om att äta lunch på stan på en uteservering idag, men det utlovade regnet har anlänt så jag tror vi hoppar över det. Får räcka med att träffa Syster C samt ledarna för bipolärgruppen i eftermiddag, det ska vara någon sorts avslutande möte. Jag känner mig ärligt talat lite utled på att prata om mig själv. Jaja.

Min självsvåldiga medicinändring verkar ha funkat, den där extra överväxeln i aptiten har gått ur, jag äter, och äter även onyttiga saker (igår åt jag glass), men den där tvingande måste-tugga-på-något-hela-tiden-hungern har givit med sig. Dessutom märker jag inte någon större skillnad psykiskt, kanske sover jag någon timme kortare men 8h istället för 9h går faktiskt lika bra (och inatt sov jag 10)

Fundarar på att hälsa på min mamma i höst, ska kolla med äldste sonen när han tänker åka upp. Kanske kan bli lite svampplockning om det vill sig. Finns ju mest åkermark här nere men däruppe är det annat.

Ibland blir jag rädd ändå, rädd att bli ett rakt streck som aldrig handlar utifrån passion och drömmar. Att likgiltigheten ska svälja mig hel. Jag är inte där ännu, men stabiliteten har sitt pris, det känns.

Grävling

Har tillbringat dagen med att hjälpa en kompis gräva i trädgården samt badat i hennes pool (och druckit en massa kaffe). Bra, men nu är jag trött! Godnatt!

Systerskap

Det var småtrevligt att träffa Syster C. Det känns att hon är mån om en. Men vi enades om att bara ses varannan-var tredje vecka nu, det räcker. Hon skulle försöka ordna med en läkartid, men hon ville att det ska vara till en någorlunda bra läkare. Som sagt, hon är mån om en.

Kvällen fick jag delvis tillbringa själv, så jag kollade på film ("Du gör mig galen", rätt gullig). Mannen var på en mycket märklig födelsedagsmiddag. En kille där visade sig känna till honom väl för Mannen hade för flera herrans år sedan hjälpt hans syster undan en kontrollerande karl. En tjej kände igen mig när hon fick se mig på kort, vi har varit inlagda på psyk samtidigt tydligen. Och en kille visade sig vara en dömd pedofil, fick Mannen veta efter att han hade gått. Födelsedagsbarnet är dessutom en historia för sig. Nåja, rätt bisarrt intressant måste det ha varit.

Har ätit lite specialtunnbröd som mamma har skickat, och ett glas vin till.

Saltvatten

Sover lite halvtaskigt, det är så varmt. På dagen får det gärna vara 30 grader men på natten vill jag ha det kylskåpskallt!

Vi kom iväg till den pyttelilla klippstranden och badade igår, jätteskönt, det är så fridfullt där fast igår var det förstås rätt mycket folk ändå i det fina vädret. Bara att sitta i solen och höra tärnorna skräna. Mannen ser rolig ut, han kan ligga och flyta som en kork medan jag viftar febrilt med armar och ben. Jag är inget riktigt vattendjur. Men hinner vi åka tillbaka något innan värmen tar slut så ska jag ta med cyklopögat.

Idag är det dags att träffa Syster C igen. Den här månaden har på ett sätt gått fort, på ett sätt känns det som evigheter sen. Nåja, det känns skönt att kunna säga att det inte har varit någon kris. Småångest och sånt vanligt, men hanterbart.

Ja, nu får jag väl vänta på friidrotts-VM som börjar nästa helg (om det blir något, halva startfältet är ju avstängda för doping och resten är skadade...) Jag tycker om monotonin, bara då och då avbruten av action. Allt är ju inte 100 m, det är försök på damernas slägga också. Det passar min hjärna.

Sommarslut

Lite trött är jag ännu, men jag är också nöjd med att jag inte ramlar ner i någon riktig depression. Idag gick jag ner till stan. På vägen var det ett par ungdomar som frågade mig om vägen till skateboardparken, jag är dålig på att ge exakta anvisningar så jag följde med dem dit, jag visste ju var den ligger. Skönt att man kan ta en kvart av sin dag och vara lite snäll.

Köpte jordgubbar, det blir väl inte så värst många fler i år. Men nog har det varit ett jordgubbsår, tror aldrig jag har ätit så mycket.

Det är osannolikt många små insekter, "millimetrar", som kryper överallt på en, min svartvitrandiga klänning var visst en riktig insektsmagnet.

Nä, nu blir det lite simning.

Loser

Skulle varit social med släkt ikväll, men jag känner mig så mentalt ur form så jag bangade ur. Svårt att beskriva det där, när hjärnan bara tvärdör som en trasig motor. Somnade i eftermiddags efter promenaden, trots att jag sovit massor. Nu får simningen stå på i bakgrunden och jag försöker att åtminstone läsa en eller annan blogg.

Jag har faktiskt aldrig tittat på Biggest Loser, bara sett trailers, men häromdagen halkade jag in på vad jag tror var den australiensiska varianten. De tävlande hade hållit på i tre månader och tappat en hel del vikt. Sedan pratade de om hur det var före programmet. "Jag var olycklig, ful och ensam." "Min familj fick skämmas så mycket för mig" Det där med skam återkom. Sällan har det slagit mig så hur vi moraliserar angående utseende. Det är din plikt att vara konventionellt vacker så din familj slipper skämmas. Om du inte är vacker är du dömd att vara ensam. Visst har jag köpt samma tankemönster, förbannar mig för att jag är tjock och använder smink och kläder för att förändra mig. Men hur sjukt är det inte egentligen?

(Jag har full respekt för att det finns personer som behöver gå ner i vikt av diverse skäl. Det jag tycker illa om är att folk ska behöva göra det för att slippa bli mobbade - av andra eller av sig själva. Åh vilken originell slutsats ;) Äh, jag blev bara lite tagen av situationen.)

Koncentrationsbefriad

Försökte se en gammal film igår kväll. Kände mig ändå mer och mer orolig i kroppen, tänkte vara proaktiv och tog en nitra till min varma koppen. Somnade ifrån de sista tio minuterna av filmen (amerikansk monster-i-havsdjupet-film, hur kan det ha gått? ;)) Upp steg solen vid fem och jag med den, rastlös och splittrad. Inte uppåt (bekännelse: jag saknar uppåt. Jag saknar t.o.m. att vara köpgalen, det är ändå en sorts drivkraft, nu går jag in på shoppingsajter och rycker på axlarna.)

Vet inte riktigt vad jag ska göra av dagen. Lusten till socialt umgänge är iallafall noll. Fast Mannen kan jag alltid vara med, han går mig inte på nerverna. Tyvärr vaknar han inte än på ett tag. Ta tag. Det är det jag borde göra, fixa lite här hemma. Svårt att koncentrera mig. Får väl börja med disken, suck.