Det är festival i stan. Vi går nog ner framåt kvällen och tittar på fyrverkeriet. Först har vi en flaska bubbel på kylning. Dagen har varit lat men positiv. Umgåtts med Mannen, tittat på när han har diskat, sett på tv i sängen.
Igår fick jag rosor av Mannen, tio vita och tio röda. Naturligtvis kunde han inte låta bli att skoja och plockade också fram den gamla 40-talsschlagern "Två små röda rosor" på Spotify - om man säger så här, det har väl förhoppningsvis hänt lite ändå på 70 år... även om det också finns krafter som vill driva oss långt längre tillbaka till stenåldern, och jag pratar inte bara om talibaner utan det finns som väl alla har märkt kvinnofientlighet strösslad här och var även i vår kultur. Själv är jag stolt över de röda rosorna i min bukett. Tänk sån tur att man är lite opassande ibland, så mycket man får uppleva. ;)
fredag 9 augusti 2013
torsdag 8 augusti 2013
Regnrusk
Eftersom jag höll igång i tisdags blev gårdagen stillsam, dagens enda utflykt var till sjukhuset där Mannen skulle ta ett rutinmässigt blodprov och jag köpte ett grattiskort till min ena son.
Vi pratade ytligt om att äta lunch på stan på en uteservering idag, men det utlovade regnet har anlänt så jag tror vi hoppar över det. Får räcka med att träffa Syster C samt ledarna för bipolärgruppen i eftermiddag, det ska vara någon sorts avslutande möte. Jag känner mig ärligt talat lite utled på att prata om mig själv. Jaja.
Min självsvåldiga medicinändring verkar ha funkat, den där extra överväxeln i aptiten har gått ur, jag äter, och äter även onyttiga saker (igår åt jag glass), men den där tvingande måste-tugga-på-något-hela-tiden-hungern har givit med sig. Dessutom märker jag inte någon större skillnad psykiskt, kanske sover jag någon timme kortare men 8h istället för 9h går faktiskt lika bra (och inatt sov jag 10)
Fundarar på att hälsa på min mamma i höst, ska kolla med äldste sonen när han tänker åka upp. Kanske kan bli lite svampplockning om det vill sig. Finns ju mest åkermark här nere men däruppe är det annat.
Ibland blir jag rädd ändå, rädd att bli ett rakt streck som aldrig handlar utifrån passion och drömmar. Att likgiltigheten ska svälja mig hel. Jag är inte där ännu, men stabiliteten har sitt pris, det känns.
Vi pratade ytligt om att äta lunch på stan på en uteservering idag, men det utlovade regnet har anlänt så jag tror vi hoppar över det. Får räcka med att träffa Syster C samt ledarna för bipolärgruppen i eftermiddag, det ska vara någon sorts avslutande möte. Jag känner mig ärligt talat lite utled på att prata om mig själv. Jaja.
Min självsvåldiga medicinändring verkar ha funkat, den där extra överväxeln i aptiten har gått ur, jag äter, och äter även onyttiga saker (igår åt jag glass), men den där tvingande måste-tugga-på-något-hela-tiden-hungern har givit med sig. Dessutom märker jag inte någon större skillnad psykiskt, kanske sover jag någon timme kortare men 8h istället för 9h går faktiskt lika bra (och inatt sov jag 10)
Fundarar på att hälsa på min mamma i höst, ska kolla med äldste sonen när han tänker åka upp. Kanske kan bli lite svampplockning om det vill sig. Finns ju mest åkermark här nere men däruppe är det annat.
Ibland blir jag rädd ändå, rädd att bli ett rakt streck som aldrig handlar utifrån passion och drömmar. Att likgiltigheten ska svälja mig hel. Jag är inte där ännu, men stabiliteten har sitt pris, det känns.
tisdag 6 augusti 2013
Grävling
Har tillbringat dagen med att hjälpa en kompis gräva i trädgården samt badat i hennes pool (och druckit en massa kaffe). Bra, men nu är jag trött! Godnatt!
måndag 5 augusti 2013
Systerskap
Det var småtrevligt att träffa Syster C. Det känns att hon är mån om en. Men vi enades om att bara ses varannan-var tredje vecka nu, det räcker. Hon skulle försöka ordna med en läkartid, men hon ville att det ska vara till en någorlunda bra läkare. Som sagt, hon är mån om en.
Kvällen fick jag delvis tillbringa själv, så jag kollade på film ("Du gör mig galen", rätt gullig). Mannen var på en mycket märklig födelsedagsmiddag. En kille där visade sig känna till honom väl för Mannen hade för flera herrans år sedan hjälpt hans syster undan en kontrollerande karl. En tjej kände igen mig när hon fick se mig på kort, vi har varit inlagda på psyk samtidigt tydligen. Och en kille visade sig vara en dömd pedofil, fick Mannen veta efter att han hade gått. Födelsedagsbarnet är dessutom en historia för sig. Nåja, rätt bisarrt intressant måste det ha varit.
Har ätit lite specialtunnbröd som mamma har skickat, och ett glas vin till.
Kvällen fick jag delvis tillbringa själv, så jag kollade på film ("Du gör mig galen", rätt gullig). Mannen var på en mycket märklig födelsedagsmiddag. En kille där visade sig känna till honom väl för Mannen hade för flera herrans år sedan hjälpt hans syster undan en kontrollerande karl. En tjej kände igen mig när hon fick se mig på kort, vi har varit inlagda på psyk samtidigt tydligen. Och en kille visade sig vara en dömd pedofil, fick Mannen veta efter att han hade gått. Födelsedagsbarnet är dessutom en historia för sig. Nåja, rätt bisarrt intressant måste det ha varit.
Har ätit lite specialtunnbröd som mamma har skickat, och ett glas vin till.
Saltvatten
Sover lite halvtaskigt, det är så varmt. På dagen får det gärna vara 30 grader men på natten vill jag ha det kylskåpskallt!
Vi kom iväg till den pyttelilla klippstranden och badade igår, jätteskönt, det är så fridfullt där fast igår var det förstås rätt mycket folk ändå i det fina vädret. Bara att sitta i solen och höra tärnorna skräna. Mannen ser rolig ut, han kan ligga och flyta som en kork medan jag viftar febrilt med armar och ben. Jag är inget riktigt vattendjur. Men hinner vi åka tillbaka något innan värmen tar slut så ska jag ta med cyklopögat.
Idag är det dags att träffa Syster C igen. Den här månaden har på ett sätt gått fort, på ett sätt känns det som evigheter sen. Nåja, det känns skönt att kunna säga att det inte har varit någon kris. Småångest och sånt vanligt, men hanterbart.
Ja, nu får jag väl vänta på friidrotts-VM som börjar nästa helg (om det blir något, halva startfältet är ju avstängda för doping och resten är skadade...) Jag tycker om monotonin, bara då och då avbruten av action. Allt är ju inte 100 m, det är försök på damernas slägga också. Det passar min hjärna.
Vi kom iväg till den pyttelilla klippstranden och badade igår, jätteskönt, det är så fridfullt där fast igår var det förstås rätt mycket folk ändå i det fina vädret. Bara att sitta i solen och höra tärnorna skräna. Mannen ser rolig ut, han kan ligga och flyta som en kork medan jag viftar febrilt med armar och ben. Jag är inget riktigt vattendjur. Men hinner vi åka tillbaka något innan värmen tar slut så ska jag ta med cyklopögat.
Idag är det dags att träffa Syster C igen. Den här månaden har på ett sätt gått fort, på ett sätt känns det som evigheter sen. Nåja, det känns skönt att kunna säga att det inte har varit någon kris. Småångest och sånt vanligt, men hanterbart.
Ja, nu får jag väl vänta på friidrotts-VM som börjar nästa helg (om det blir något, halva startfältet är ju avstängda för doping och resten är skadade...) Jag tycker om monotonin, bara då och då avbruten av action. Allt är ju inte 100 m, det är försök på damernas slägga också. Det passar min hjärna.
lördag 3 augusti 2013
Sommarslut
Lite trött är jag ännu, men jag är också nöjd med att jag inte ramlar ner i någon riktig depression. Idag gick jag ner till stan. På vägen var det ett par ungdomar som frågade mig om vägen till skateboardparken, jag är dålig på att ge exakta anvisningar så jag följde med dem dit, jag visste ju var den ligger. Skönt att man kan ta en kvart av sin dag och vara lite snäll.
Köpte jordgubbar, det blir väl inte så värst många fler i år. Men nog har det varit ett jordgubbsår, tror aldrig jag har ätit så mycket.
Det är osannolikt många små insekter, "millimetrar", som kryper överallt på en, min svartvitrandiga klänning var visst en riktig insektsmagnet.
Nä, nu blir det lite simning.
Köpte jordgubbar, det blir väl inte så värst många fler i år. Men nog har det varit ett jordgubbsår, tror aldrig jag har ätit så mycket.
Det är osannolikt många små insekter, "millimetrar", som kryper överallt på en, min svartvitrandiga klänning var visst en riktig insektsmagnet.
Nä, nu blir det lite simning.
fredag 2 augusti 2013
Loser
Skulle varit social med släkt ikväll, men jag känner mig så mentalt ur form så jag bangade ur. Svårt att beskriva det där, när hjärnan bara tvärdör som en trasig motor. Somnade i eftermiddags efter promenaden, trots att jag sovit massor. Nu får simningen stå på i bakgrunden och jag försöker att åtminstone läsa en eller annan blogg.
Jag har faktiskt aldrig tittat på Biggest Loser, bara sett trailers, men häromdagen halkade jag in på vad jag tror var den australiensiska varianten. De tävlande hade hållit på i tre månader och tappat en hel del vikt. Sedan pratade de om hur det var före programmet. "Jag var olycklig, ful och ensam." "Min familj fick skämmas så mycket för mig" Det där med skam återkom. Sällan har det slagit mig så hur vi moraliserar angående utseende. Det är din plikt att vara konventionellt vacker så din familj slipper skämmas. Om du inte är vacker är du dömd att vara ensam. Visst har jag köpt samma tankemönster, förbannar mig för att jag är tjock och använder smink och kläder för att förändra mig. Men hur sjukt är det inte egentligen?
(Jag har full respekt för att det finns personer som behöver gå ner i vikt av diverse skäl. Det jag tycker illa om är att folk ska behöva göra det för att slippa bli mobbade - av andra eller av sig själva. Åh vilken originell slutsats ;) Äh, jag blev bara lite tagen av situationen.)
Jag har faktiskt aldrig tittat på Biggest Loser, bara sett trailers, men häromdagen halkade jag in på vad jag tror var den australiensiska varianten. De tävlande hade hållit på i tre månader och tappat en hel del vikt. Sedan pratade de om hur det var före programmet. "Jag var olycklig, ful och ensam." "Min familj fick skämmas så mycket för mig" Det där med skam återkom. Sällan har det slagit mig så hur vi moraliserar angående utseende. Det är din plikt att vara konventionellt vacker så din familj slipper skämmas. Om du inte är vacker är du dömd att vara ensam. Visst har jag köpt samma tankemönster, förbannar mig för att jag är tjock och använder smink och kläder för att förändra mig. Men hur sjukt är det inte egentligen?
(Jag har full respekt för att det finns personer som behöver gå ner i vikt av diverse skäl. Det jag tycker illa om är att folk ska behöva göra det för att slippa bli mobbade - av andra eller av sig själva. Åh vilken originell slutsats ;) Äh, jag blev bara lite tagen av situationen.)
torsdag 1 augusti 2013
Koncentrationsbefriad
Försökte se en gammal film igår kväll. Kände mig ändå mer och mer orolig i kroppen, tänkte vara proaktiv och tog en nitra till min varma koppen. Somnade ifrån de sista tio minuterna av filmen (amerikansk monster-i-havsdjupet-film, hur kan det ha gått? ;)) Upp steg solen vid fem och jag med den, rastlös och splittrad. Inte uppåt (bekännelse: jag saknar uppåt. Jag saknar t.o.m. att vara köpgalen, det är ändå en sorts drivkraft, nu går jag in på shoppingsajter och rycker på axlarna.)
Vet inte riktigt vad jag ska göra av dagen. Lusten till socialt umgänge är iallafall noll. Fast Mannen kan jag alltid vara med, han går mig inte på nerverna. Tyvärr vaknar han inte än på ett tag. Ta tag. Det är det jag borde göra, fixa lite här hemma. Svårt att koncentrera mig. Får väl börja med disken, suck.
Vet inte riktigt vad jag ska göra av dagen. Lusten till socialt umgänge är iallafall noll. Fast Mannen kan jag alltid vara med, han går mig inte på nerverna. Tyvärr vaknar han inte än på ett tag. Ta tag. Det är det jag borde göra, fixa lite här hemma. Svårt att koncentrera mig. Får väl börja med disken, suck.
onsdag 31 juli 2013
Grottmänniska
Här kryper livet i snigelfart. Jag sover, äter, slöar framför tv:n. Tv-sport gör mig behagligt nedvarvad, hur man nu kan bli lugn av att se folk hoppa från 27 meter ;) Jag behöver inte ens fokusera hårt, bara kommentatorsrösterna som bakgrundsbrus gör mig bekväm.
Jag satte på eget bevåg (har ju ingen läkare just nu) ut minidosen Seroquel i förra veckan. Tvivlade på att jag verkligen behövde den, och det har gått hur bra som helst att sova utan den, utom en enstaka natt. Tio timmar blev det i natt, helt utan sömnmediciner. Har inte tagit någon benso heller. Var ingen match att sätta ut den, lite lätt illamående bara.
Jo, jag vet att i den bästa av världar så skulle jag ha kollat med en doktor först. Det var sagt att jag skulle ha en läkartid med någon ny läkare (ej specificerat vem) i början av augusti, men ännu har ingen kallelse kommit så det har nog glömts/prioriterats bort. Jag har inte tålamod nog att vänta, och dessutom på en åsikt från någon som inte alls känner mig. Ska träffa Syster C nästa vecka då hon är tillbaka från semestern, så får jag förhoppningsvis veta vad som händer på vårdfronten. Inte för att det är särskilt angeläget, jag mår ju ganska bra nu och har recept för ett par månader till. Det är mest att jag gillar att veta hur landet ligger. *Om* det plötsligt skulle gå åt skogen av någon anledning så är det praktiskt att ha en läkarkontakt.
Just nu vill jag helst bara stanna i min grotta med mat och tv (det finns elektricitet i min grotta). Men framåt fredag blir jag nog tvungen att kravla ut och vara lite social. Nåja, det får gå.
Jag satte på eget bevåg (har ju ingen läkare just nu) ut minidosen Seroquel i förra veckan. Tvivlade på att jag verkligen behövde den, och det har gått hur bra som helst att sova utan den, utom en enstaka natt. Tio timmar blev det i natt, helt utan sömnmediciner. Har inte tagit någon benso heller. Var ingen match att sätta ut den, lite lätt illamående bara.
Jo, jag vet att i den bästa av världar så skulle jag ha kollat med en doktor först. Det var sagt att jag skulle ha en läkartid med någon ny läkare (ej specificerat vem) i början av augusti, men ännu har ingen kallelse kommit så det har nog glömts/prioriterats bort. Jag har inte tålamod nog att vänta, och dessutom på en åsikt från någon som inte alls känner mig. Ska träffa Syster C nästa vecka då hon är tillbaka från semestern, så får jag förhoppningsvis veta vad som händer på vårdfronten. Inte för att det är särskilt angeläget, jag mår ju ganska bra nu och har recept för ett par månader till. Det är mest att jag gillar att veta hur landet ligger. *Om* det plötsligt skulle gå åt skogen av någon anledning så är det praktiskt att ha en läkarkontakt.
Just nu vill jag helst bara stanna i min grotta med mat och tv (det finns elektricitet i min grotta). Men framåt fredag blir jag nog tvungen att kravla ut och vara lite social. Nåja, det får gå.
tisdag 30 juli 2013
Helginnehåll
Nu har jag samlat ihop mig lite. I princip hela dagen igår låg jag och halvsov, trött efter helgens begivenheter. Men det har varit jättetrevligt. När jag kom till Gbg i fredags hade min yngste, mig ovetandes, bytt bort sitt skift på sommarjobbet och vi gick på stan tillsammans. Köpte ett tvspel till den äldste i födelsedagspresent, och jag hittade ett par örhängen på Avi&Lena. Kul att gå och prata om allt och inget. Sedan gick vi till Centralen och mötte upp med den äldste och hans fru som båda kom från jobbet ungefär samtidigt. Hem och lagade kycklinggryta, och sen tror jag faktiskt vi bara satt och pratade hela kvällen. (Och åt jordgubbstårta :))
Lördagen blev en dag i verklighetsflyktens tecken. Spelade brädspel (Game of Thrones, som är ungefär som Risk fast mer strategitänk och mindre tur, och många fler krångliga detaljer - jag är lycklig som klarade mig kvar i spelet så pass länge första gången jag spelade - ungarna är rent överjordiskt bra på spel). Senare kom den yngstes sambo och hela gänget gick på bio, World War Z dvs. Brad Pitt spöade zombies. Mycket förutsägbar men lite underhållande var den allt ändå.
Sedan inträffade helgens enda missöde. Den yngste med sambo skulle åka hem, de bor runt tio mil utanför stan. Men tåget var inställt utan ersättningsbuss, och det var allmänt kaos på stationen. Tack och lov har den äldstes snälla fru körkort och bil, generöst nog satte hon sig och körde dem trots att hon egentligen skulle på fest hos en kompis. Blev inte att jag somnade förrän 02:00 efter de kom tillbaka, och sedan vaknade jag 04:00 pigg och nyter. De bor vid en innergård och ett par satt och drack öl där och pratade, inget bråk, bara vanlig konversation, men det ekade mellan väggarna så dags på dygnet. Jag blev ändå inte så värst störd, bara vaken. Tur att man har sin trogna lilla mobil att roa sig med när alla sover.
På söndagen var det mest bara jag och den äldste, de övriga var upptagna med annat. Vi tog det riktigt lugnt, satt en lång stund på ett fik och pratade om viktiga saker. Det är så himla roligt att umgås med mina barn! Och så åkte jag massor med rulltrappor i Nordstan för att öva, känner mig säkrare nu.
Resan hem blev rätt händelselös, inga förseningar och inga tanter som pratade högt med seriefigursröst som det var på uppresan. Det enda var att luftkonditioneringen på tåget var trasig så jag var glad att jag hade vatten med mig.
Trots natten med sömnbrist flippade jag inte ur, bara sov igen nästa natt. Kanske är det litiumet som håller ihop mig ännu mer än jag tror. Jag är förstås trött och asocial som jag brukar vara efter några aktiva dagar, men det känns inte som om det är något direkt skruvat på gång. Nu ska jag bara i görligaste mån ducka för en släktsamling som är på tapeten, i alla fall hålla mig i utkanten, tack och lov är jag ingen huvudattraktion.
Lördagen blev en dag i verklighetsflyktens tecken. Spelade brädspel (Game of Thrones, som är ungefär som Risk fast mer strategitänk och mindre tur, och många fler krångliga detaljer - jag är lycklig som klarade mig kvar i spelet så pass länge första gången jag spelade - ungarna är rent överjordiskt bra på spel). Senare kom den yngstes sambo och hela gänget gick på bio, World War Z dvs. Brad Pitt spöade zombies. Mycket förutsägbar men lite underhållande var den allt ändå.
Sedan inträffade helgens enda missöde. Den yngste med sambo skulle åka hem, de bor runt tio mil utanför stan. Men tåget var inställt utan ersättningsbuss, och det var allmänt kaos på stationen. Tack och lov har den äldstes snälla fru körkort och bil, generöst nog satte hon sig och körde dem trots att hon egentligen skulle på fest hos en kompis. Blev inte att jag somnade förrän 02:00 efter de kom tillbaka, och sedan vaknade jag 04:00 pigg och nyter. De bor vid en innergård och ett par satt och drack öl där och pratade, inget bråk, bara vanlig konversation, men det ekade mellan väggarna så dags på dygnet. Jag blev ändå inte så värst störd, bara vaken. Tur att man har sin trogna lilla mobil att roa sig med när alla sover.
På söndagen var det mest bara jag och den äldste, de övriga var upptagna med annat. Vi tog det riktigt lugnt, satt en lång stund på ett fik och pratade om viktiga saker. Det är så himla roligt att umgås med mina barn! Och så åkte jag massor med rulltrappor i Nordstan för att öva, känner mig säkrare nu.
Resan hem blev rätt händelselös, inga förseningar och inga tanter som pratade högt med seriefigursröst som det var på uppresan. Det enda var att luftkonditioneringen på tåget var trasig så jag var glad att jag hade vatten med mig.
Trots natten med sömnbrist flippade jag inte ur, bara sov igen nästa natt. Kanske är det litiumet som håller ihop mig ännu mer än jag tror. Jag är förstås trött och asocial som jag brukar vara efter några aktiva dagar, men det känns inte som om det är något direkt skruvat på gång. Nu ska jag bara i görligaste mån ducka för en släktsamling som är på tapeten, i alla fall hålla mig i utkanten, tack och lov är jag ingen huvudattraktion.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)