Ytligism

Är vaken i vargtimman efter en faktiskt god natts sömn, då jag gick och lade mig extremt tidigt. Bra att vara vaken, jag skulle ändå upp för att träffa en kompis vid 9. Jo, idag känns det rätt okej att vara social.

Jag tillåter mig frivola nöjen som kaffe mitt i natten. Lite av brödet jag bakade igår med nötter, mandlar, frön och russin. På det en lyckad date med vågen, två smörpaket smälter bort varje månad utan späkning, kom i ett par gamla jeans igår, och jag är inte i första hand stolt för jag har inte jobbat särskilt mycket för det, utan förundrad. Det skär sig mot min självbild som odisciplinerad. Men en misstanke finns om att det hänger ihop med den nuvarande uppsättningen kemikalier, att hungern helt enkelt inte känns så befallande som den gjorde då jag åt upp mig alla kilona. Och då är det ju enklare. Jag är långt ifrån "smal" med alldagligt mått mätt, men att komma i vanliga klädstorlekar gör mycket för min tillfredsställelse. Jag är verkligen inte immun för omvärldens ideal. Tack och lov ändå att jag är gammal och inte förväntas se perfekt ut, det följer en viss frihet med åren. Å andra sidan - med åren blir man ändå tvungen att tänka lite på saken av rent hälsomässiga skäl, risken för diabetes och hjärtsjukdomar och annat elände. Vara trist realist.

(O)tålighet

Eftersom jag sov länge (utan kemikalier) så är jag nu på morgonen fortfarande trött och huvudvärken är kvar. Ibland kan man bara skratta åt det. Just nu längtar jag efter att vara så där lagom utvilad, varken hetsigt överpigg eller slö sengångare, utan skönt avslappnad. Nåja, det kommer väl förhoppningsvis.

Eftersom Lena lärde mig att de tidiga vårväxterna tål lite kyla så ska jag absolut spana in vad blomsteraffärerna har att erbjuda, påskliljor och pärlhyacinter tänker jag, finns säkert annat också. Skulle vara trevligt att ha det lite vårfint utanför dörren. Även om prognosen säger att det är fortsatt vinter länge än. Sov du lilla videung (fast den har också börjat titta fram).

Det ringde ytterligare en journaliststudent igår och innan jag visste ordet av hade jag gått med på ännu en intervju. Har så svårt att neka studenter som ska göra exjobb. Sannolikt ska det inte sändas någonstans så då kan det väl vara okej. Men det finns fortfarande utrymme för mig att ångra mig, även om jag inte gillar att ta tillbaka ett löfte.

Fan, ibland är man verkligen alltför impulsiv, men samtidigt skulle livet vara tråkigare om man inte gjorde tokiga grejer då och då. Ofta är jag ändå väldigt skötsam och ordentlig på många sätt. Ett medelsvensson-psycho. Med mellanmjölk i kaffet.

Sammanfattat

Vårblommorna spelar stor roll för mig. Snart ska jag sätta ut minipåskliljor i en kruka, men jag får nog vänta ett par veckor till, det är så kallt om nätterna. Dagens promenad uppvisade iallafall snödroppar, vintergäck, krokus, scilla, påskliljeknoppar och spirande tulpanblad.

Jag har hållit mig på mattan idag tycker jag. Sysselsatte mig en lång stund med fixande med datorn. Sedan tog vi promenaden ner till stan, och nu har vi sett en film (Looper). Nu är jag faktiskt riktigt trött och har avspänningshuvudvärk, ska slänga ihop en körsbärspaj och sedan blir det nog tidig sänggång.

Uthållighetsprov

Har taggat ner lite idag, sovit och så. Sånt där essentiellt som jag gör till berg av småsten.

Kunde dock inte låta bli skorna ;) - en snabbrensning blev det när jag vaknade, kastade bara några få. Så en fixering avklarad. Och Malmö får vara, jag har helt enkelt inga pengar efter de senaste veckornas toppar med åtföljande excesser. Mannen får nog vakta kreditkorten ett tag till. Jag vet inte riktigt hur lång tid det tar innan litiumhöjningen eventuellt märks, men gissar på flera veckor...

Måste ut och spana efter krokus idag. Jag är lite vårfreak ;) Det ska bli fint väder idag, sedan kallare igen. En får ha tålamod och se det som karaktärsdanande.

Upptrappning

Syster C gick och talade med min läkare, och jag ska höja litiumet. En del av mig tycker förstås att det är ett nederlag, men i det stora hela känns det rätt. Jag behöver lite lugn och ro.

Promenad till och från sjukhuset i strålande sol, sedan fika på stan med Mannen. Mysigt. Nu ska jag ägna kvällen åt att motstå knäppa infall.

Skokartong

Vaknar efter fyra timmar och känner mig rejält uppiggad. Första impulsen är att röja bland skorna, men de finns på tre ställen i lägenheten och mitt i alltihop sover Mannen i ett rum utan dörr, min önskan att visa hänsyn tar (tack och lov) över.

Min nästa impuls är att skita i Syster C idag (till en kostnad av 400 kr straffavgift) och åka till Malmö och gå på Moderna museet - mina lustar är högst dekadenta. ;)

Fast i botten känner jag mig riktigt sliten. Det kan vara kul till en viss gräns med svängarna men nu har det varit för mycket på kort tid, en sinuskurva var tredje vecka eller något sådant. Även om skadorna varit begränsade. Ja, det är nästan så jag skulle kunna tänka mig en medicinjustering... kanske. En månad till nästa läkartid så det får väl vänta.

Någon annan i grannskapet är vaken, jag hör det slamra i en brevlåda. En papperstidning, oj så länge sedan det är jag prenumererade på en sådan. Det blir så mycket papper att bära ut till återvinningen. Tycker det blir mycket papper ändå, trots att vi tackar nej till direktreklam. Äh, jag ska inte klaga, vi har bara några steg bort till soprummet med behållare för det vanligaste som ska sorteras, så det är inget jättejobb att återvinna.

Var var jag någonstans? Galenskap och kemikalier och annat nonsens. Jag har druckit upp mitt kaffe och vet inte om jag vill ha mer nu på en gång. Tur att jag inte har en kaffebryggare, då skulle jag pimpla i mig hela tiden. Nu gör jag presskaffe, långsamt, en kopp i taget, lite mer tid för reflektion.

Nä, jag ska sätta på lite musik och låtsas som det regnar.

Ögonblickstanken

En händelse idag gör mig tacksam att jag lever och ni lever. Nog så.

Uppdyk

Inte andas. Upp mot ljuset. Fortsätt simma. Actionfilmernas undervattensscener skrämmer huden av mig. Jag är inte en av de där som kan hålla andan.

Men även om vattnet kyler lite så ligger jag uppe vid ytan nu. Efter tre dygn som företrädesvis tillbringats i sängen är jag kanske redo att eventuellt ge mig ut i världen en liten stund.

Det har inte varit djävulskt. Inga suicidtankar. Mer en sorts krypande utmattning. Tunga armar och ben, tungrodda tankar. Jag gäspar fortfarande. Idag ska jag ändå. Duscha och klä på mig och avlägsna flagnande nagellack, diska och laga mat. Vanligheter.

Äckel

Sov bort större delen av dagen igår. Tog sömnmedicin igen och har sovit hela natten. Hur det känns? Kattspya.

Morgonsurt

I samråd med Syster C blev det tunga artilleriet sömnmediciner igår. Så nu har jag sovit nästan hela natten, och vaknar ledsen, mosig, trött, ont i rygg och ben och huvud. Igår tjatade jag på Mannen att vi skulle göra en utflykt idag, nu vill jag bara fly undan världen.

Alltid samma jävla visa.