Besked

Jaha, det är påskafton, Coop har redan stängt. Det avgör saken.

Skrattspegel

Ställde in annandagsutflykten. Min kompis var helt förstående, det är bara jag som inte förstår mig själv. Eller snarare, jag har fortfarande inte hängt med och insett att jag har begränsningar.

Deppen vill inte helt släppa taget. Ser mig i spegeln: ful, fet, lat, korkad. Men på ett plan vet jag att det är den deprimerade tankeloopen som satt igång. Man kan mycket väl argumentera för att jag är ful, fet, lat och korkad, men när jag är i ett mer neutralt läge så ältar jag det inte ständigt.

Ska jag gå till Coop eller ska jag gå och lägga mig och dra täcket över huvudet? Det känns ungefär lika nödvändigt och lika löjligt bådadera.

Tokplan

Mycket drömmar för en gångs skull (eller jag ska säga: jag blev medveten om en del drömmar, drömmer gör man ju alltid om man inte är svårt hjärnskadad eller något). Räddade dödsdömda undan avrättning genom att åka en massa gamla hissar upp och ner. Min gamla psykolog skulle säkert gillat att tolka den, jag rycker bara på axlarna.

Vi ser en märklig serie just nu, Sons of Anarchy, som handlar om ett motorcykelgäng i en liten håla. Våldsam förstås men med tillräckligt mycket mänskligt drama för att hålla intresset uppe. Det går inte att komma ifrån att det är lite spännande (och kanske inte så nyttigt, eller är det?) med skurk-serier - ett klassiskt exempel är väl Sopranos - där man på sätt och vis kommer att identifiera sig med diverse bad guys. Mamman från Våra värsta år, Katey Sagal, spelar mc-drottning och det funkar faktiskt. Har några avsnitt kvar så fredagen är räddad. Vill inte göra något utanför mitt hem. Borde väl plantera lite penséer förstås... återstår att se om jag masar mig ut.

Hjärntrött. Inte helt på topp. Behöver förhålla mig till om jag ska göra en massiv utflykt på måndag. Åka vid halv nio, hemma halv elva på kvällen. Jag vill gärna, en kompis har en fotoutställning, men det är långt åt h-e bort. Först tåg och buss i två timmar till plats X, sedan åka med henne i bil till plats Y. Väl där får jag vackert vänta tills hon är färdig och kan skjutsa mig tillbaka till plats X för att sedan åter ta buss och tåg (som inte går så ofta när det är röd dag). Inget sätt att komma undan om jag blir paniktrött.

När jag ser det utskrivet så där fattar jag ju att det inte går. Lägg till det att det är födelsedagskalas för Mannens ena son på söndag.

Jag längtar efter tiden då man inte tänkte, utan bara gjorde.

Signalspaning

Sitter här ändå. Min hjärna gnäller. Jag slår dövörat till. Egentligen är jag inte trött, inte i resten av kroppen, men huvudet känns surrigt och luddigt på samma gång.

Det tär på mig att vara vaksam. Teckentydare. Är det upp? är det ner? Ska jag anse detta ett läge för Zyprexa eller inte? Räknas det som tillräckligt stabilt neutralt för att sänka Voxran? Behöver jag sömnpiller? Är det påkallat med Stesolid? Och det är bara kemikalierna, sedan kommer stresshantering, sömnhygien, solljus. Orkar jag verkligen träffa NN? Födelsedagskalas? Ska jag planera en resa, eller är det en biljett till helvetet? Bloggar, ska jag verkligen läsa dem och låta andra ta plats i min hjärna? Men utan sociala sammanhang smulas jag sönder.

Storhandla på Willys. När vi nu samlat oss tillräckligt för att komma iväg... Sill ikväll, jag skålar i alkoholfri snaps. Skål för allt ambivalent trevande i mörker!

Mellandag

Borde ha lärt mig vid det här laget att chattande inte är något för mig. För snabbt, för smått, för ytligt. Men har själv försatt mig i situationen...

Min hjärna gillar överhuvudtaget inte snabba saker. Blir hemskt stressad av även de enklaste dataspel. Idag skulle jag ha träffat en kompis men avbokade. Ska bara bo i min bubbla. Enda ambitionen är att komma ut ur huset före 11, har ärenden på stan. (Ärende, det låter seriöst, i detta fallet är det sånt som att köpa ett par tvättpåsar ;))

Mår rätt okej annars. Idag ska jag väl hjälpa Mannen att gräva fram kvitton till deklarationen. Inte sitta vid datorn så mycket, låta hjärnan svalna.

Skifte

Halverade sömnmedicinen och sov hela natten och en snutt på förmiddagen, så nu vet jag att jag inte behöver så mycket, skönt.

Det känns bättre idag. En del är kanske placebo, jag känner små förändringar i kroppen av Voxran, snabbare hjärtfrekvens, en kittlande känsla på huden, milt tryck runt huvudet, och jag sammankopplar det med liv och energi. Hursomhelst så är det välkommet.

Vi firar bröllopsdag idag. Inget storslaget, det blir lunch på stamrestaurangen. Och jag tror det blir månadens bubbel ikväll. Tänk så fort de här åren har gått, jag minns allt så väl från bröllopet, stackars Mannen har glömt hälften för han blev enormt förkyld med säkert 40 graders feber just den dagen. Men jag har bildbevis på att han var där. ;)

Har deklarerat i morse, via mobilen. Inget mer rusa till brevlådan i sista stund. Det var inte alltid bättre förr. :)

Nä, nu får jag sluta sega runt i morgonrock.

Brrr

Viktigt tittande:
Tidigare idag på Kunskapskanalen: En bok, en författare: Sofia Åkerman
http://urplay.se/169046

Viktig läsning:
Thérèse Erikssons blogg:
http://tankestormar.blogspot.se/2012/04/kalla-karar-i-psykiatrilagsutredningen.html

Surr

Tio timmar i natt och då väcktes jag av alarmet. Sov någon timme till sedan. Det är helt sanslöst. Känner mig lite väl bedövad.

Har diskat och gjort kaffe till min man och sett reprisen av Skavlan, det är väl ungefär min dag hittills. Spännande va? Ska skärpa till mig och gå ner till stan (25 min), är ordinerad dagsljus fast det borde ha varit på förmiddagen egentligen, men då sov jag ju. ;)

Alla processer går långsamt, fastrostat, gummisegt. Åh, vad jag längtar efter lyftkraft, att vara en humla.

Dagsverke

Fick äntligen pratat med Dr C och jag ska höja Voxran (antidepressiv) tills jag är ute ur svackan. Med strikt förmaning om att omedelbart ta kontakt om jag börjar sväva för långt uppåt. Mannen får hålla ett öga på mig.

Det känns som en bra plan, nu är jag bara utmattad på det där sättet jag blir efter att ha träffat vård- eller myndighetspersoner... blir inget mer gjort idag inte.

Har fått det sista nätshopping-paketet och ska skicka tillbaka det. Det känns inspirerande att tänka mer på ekonomin.

Herregud så trött jag är...

Insnöad

Lite tidigare morgon, antagligen för att jag sov halva dagen igår.

Väntar bara på att tiden ska gå. Syster I kl 10 och Dr C kl 11. Jag brukar ofta ha någon sorts idé om vad jag vill när det gäller mediciner och behandling, men just nu kammar jag noll. Allmän letargi.

När jag klev upp möttes jag av långsamt singlande flingor i motljus mot soluppgången. Vackert. Kallt.