tisdag 30 september 2014

Åsiktsregistrering

Har inte gjort så många knop idag, utom en tvätt och lagat kycklinggryta.

Log lite i mjugg åt att Peter Jöback sjöng vackert på riksdagens högtidliga öppnande, nya vice talmannen har ju yttrat ett och annat homofobt uttalande tydligen.

Annars har jag inte mycket ork till politiska tankar. Eller jo, på ett bakvänt sätt. Jag har aldrig hållit på med partipolitik, men på ett annat sätt har varit involverad i något som jag inte kan beskriva som annat än fascistiskt i människosynen. Visst hade jag inte onda avsikter, och visst är det rätt längesedan nu, men det är en knäckande upplevelse att inse hur blind man kan vara, hur grupptrycket bokstavligen får verkligheten att möbleras om. Kan man ens någonsin veta att ens heligaste värderingar klarar ett stresstest? Försöker att inte grubbla men tankarna dyker upp då och då.


söndag 28 september 2014

Myror

Sov över tio timmar, men jag gick en långpromenad igår eftermiddag tillsammans med en hundförsedd vän, så det kanske var friskluften :P

Efter bara dessa enstaka mindfulnessövningar är jag lite extra medveten om kroppssensationer just nu (typ fötterna mot golvet) samtidigt som det snurrar extra i skallen. Hmmm. Lyssnar på sentimental country som tröst, hur nu olycklig kärlek kan vara tröstande. Babblar lite extra tvångsmässigt på "sociala media". Har försökt under dessa dagar att göra veckans andra uppgift på kursen, att observera när jag och andra dömer/värderar (positivt eller negativt) och det är rätt överväldigande och ställer etiska frågor. Om jag klassificerar kaffet jag dricker som gott eller äckligt känns inte så dramatiskt eller avgörande, annat än när det gäller vad som hamnar på inköpslistan, men när jag läser i en amerikansk tidning om en man som rövat bort små barn och mördat dem, fyller det då en funktion om jag förhåller mig neutral, eller behöver jag snarare fördöma för att bibehålla min moraliska kompass? Som sagt, mycket man kan fundera på.


fredag 26 september 2014

Glömt?

Det är praktiskt ibland att ha en leg.psykolog i familjen. Jag ringde honom igår kväll angående mindfulness-övningarna. Meningen är att vi ska köra en enkel övning hemma varje dag tills nästa kurstillfälle, men han gav mig tips på några andra övningar som jag kan testa istället som inte är riktigt så introverta. Det gav mig lite entusiasm tillbaka.

Gick faktiskt på bio igår och lyckades precis hålla mig vaken, fast filmen var inte så hemskt lång (1,5 timmar, annars verkar alla filmer numera vara över 2) vilket ju underlättade. The Salvation, en dansk(!) spaghettiwestern med Mads Mikkelsen och Mikael Persbrandt, samtliga klichéer närvarande men ändå lite underhållande på ett bakvänt sätt, och snyggt foto.

Idag behöver jag dock ta det gräsligt lugnt känner jag. Har den där otäcka stresskänslan i ryggraden att jag har glömt saker, men jag tror faktiskt inte att det är något rent praktiskt jag måste ta itu med annat än att gå ut till återvinningen, och jag brukar vara hyfsat duktig på att skriva upp saker i kalendern, utan det är mer att det snurrat en del i skallen den här veckan.

torsdag 25 september 2014

Då-nu-sen

Idag började kursen i mindfulness. Alla var trevliga och inte så där överdrivet hysteriskt entusiastiska. Ändå är jag lite avvaktande. De två övningar vi gjorde, att sittande känna på andningen och en liggande kroppsscanning får mig på 20 sekunder att gå in i någon sorts dissociativt transtillstånd. Inte ångest eller gamla minnen, och jag slappnar snabbt av i kroppen samtidigt som jag kan lyssna på instruktionerna. Men jag tappar kontakten med verkligheten. Nu har jag en hel del erfarenhet av dissociativa tillstånd i mindre trevliga sammanhang så det känns inte helt bekvämt. Blir rädd att väcka den björn som sover, på något sätt. Tog mycket kort upp det med kursledaren efteråt men hon körde bara med "du är den enda som vet om det är bra för dig", vilket på ett sätt är sant, men på ett annat sätt lite lättvindigt, det är inte jag som är utbildad på ämnet. Nåväl, jag ska testa en gång till nästa vecka.

Jag har en lite jobbig sak som snurrar i huvudet mellan varven, gammalt skräp men många frågor om hur väl man egentligen känner sig själv och hur mycket man kan gå emot sina sanna värderingar, och hur mycket som krävs för att gottgöra det onda man gjort. Och visst skulle jag kunna gå på linjen att man bara ska stryka ett streck över allt, men det känns som om det finns ett värde i att bry sig både om det förflutna och om framtiden (tvärtemot vad jag lär mig på mindfulness-kursen ;) )

Och helt ärligt längtar jag efter en liten hypomani, jag får liksom ingenting gjort, mår inte dåligt men saknar handlingskraft. Men men, man kan inte få allt.

torsdag 18 september 2014

Lever

Under några dagar har jag mest läst och ibland skrivit på andra forum, så bloggandet har legat på is, men lever gör jag. :)

Mår hyfsat, inte perfekt men fungerande. Tror medicinomställningen lagt sig till vila nu. Ett av levervärdena (ALAT) är fortfarande lätt förhöjt, det ska hållas koll på var tredje månad tills vidare. Tycker faktiskt jag ibland har en mild obehagskänsla under höger revbensbåge när jag har ätit, så levern kanske inte är helt nöjd. Men det var en liten förhöjning bara och jag känner mig rätt trygg med att Dr C skulle ha sagt ifrån om han trodde att det är akut. Så jag kommer att ta mina prover och hålla mig alert på ev. uppdykande problem. Och vara försiktig med alkohol, värktabletter o.dyl. (som jag ändå sällan använder).

Har avslutat med Syster M, som jag nu får döpa om till Syster M1, fast vi kommer fortfarande ha viss kontakt eftersom hon håller i provtagningarna (litium, lever). Idag fick jag träffa Syster M2, jag hade fått intrycket att hon skulle vara psykolog men hon var sjuksköterska med Steg 1, samt hade jobbat många år som diakon. Första intrycket riktigt positivt, hon kändes enkel och varm. Fick dra mitt livs historia i korta drag, vilket inte är så kort när man är 50... satt där i en timme.

Det är lurigt, för när jag blir engagerad kan jag prata intensivt, och det är inte säkert att varken jag själv eller andra märker hur trött jag egentligen är. Kände mig mörbultad efteråt, så där att det fysiskt gjorde ont, och jag har haft en hel del skräckbilder i huvudet ikväll. Det betyder inget mer än att jag blev övertrött, samtalet i sig tyckte jag var givande.

Nä, jag ska nog bara dra ett streck här och sikta mot sängen.

onsdag 10 september 2014

Gravallvarligt

När jag lämnat mina dyra blodsdroppar i morse sms:ade jag en kompis. Det visade sig att hon precis var på väg mot sjukhuset i samma ärende. Sedan drog vi iväg till en populär loppis. Jag har egentligen inget ärende på sådana ställen, har tillräckligt gott om prylar, tack, och läser mycket sällan böcker nu. Men sällskap kan jag vara. Därefter fick vi infallet att äta lunch på favoritstället vid havet. Smaskig lax.

När vi gick ut därifrån fick vi exakt samtidigt känslan av att vi skulle dra av oss plåstret i armvecket, så det stod vi där i solen och gjorde. Ett par yngre killar passerad precis förbi och tittade mycket frågande på oss... ;)

Brorsan ringde också, han reser runt mycket i jobbet, och hade vägarna förbi staden där vår farfar ligger begravd. Han kollade upp lite angående det administrativa, att skötsel och sånt var ordnat, och det visade sig att farmor för rätt många år sedan hade ansökt om att få farfar flyttad till minneslunden så hon skulle slippa behöva befatta sig med hans grav. Av de småbitar jag hört under åren var hon tydligen enormt bitter mot honom, men när omgivningen uppmanade henne att skilja sig totalvägrade hon för det gick ju inte an. Usch, vilka tider. Sedan dog han visserligen vid 60 och hon levde nära 30 år till, men fortsatte att vara bitter, hon var ingen lycklig människa. Inte blev hon av med graven heller.

Det är väldigt sällan jag besöker någon släktings grav, vi ligger rätt utspridda över landet.

Efter en dag med mycket prat plus att jag redde ut en sak med banken (behövde inte vänta alls i telefonbanken, trevligt) så är jag nu hysteriskt trött. Får se om det blir soffan eller sängen.

Drömläge

Vaknade före väckarklockan, vilket jag föredrar, men märkliga drömmar var det. Först surrade jag runt i Riga (tror jag att det var, har aldrig varit där) tillsammans med min ex-man som skulle övertala mig till något odefinierat och vägrade hålla käften, sedan snabbt scenbyte till att min ena son ringde och berättade att han hittat världens bästa recept på hemgjord glass. Förutom vanliga saker som grädde och socker skulle det vara den specialla ingrediensen "marjis", som man bara kunde köpa i kassan på McDonalds om man sa vissa hemliga kodord. :)

Nä, nu är jag duschad och kaffet halvt urdrucket, vampyrcentralen nästa!

tisdag 9 september 2014

Kakmonster

I söndags fick jag för mig att åka till köptemplet, skulle byta en liten grej på Ikea, samt köpa t-shirts till Mannen och skor till mig - dock ej "oj så fina blanka ljusgröna glitterskor" utan vardagliga ersättare till ett par som jag på riktigt har slitit ut. Kom också hem med exakt dessa saker, inget annat, så det kändes inte som någon äkta shoppinggalenskap. Var ruggigt trött när jag kom hem.

Sömnen har funkat utan piller, men ångestnivån har definitivt hoppat upp ett snäpp och tankarna fastnar på stickspår mellan varven. Lite knepigt är det eftersom Voxras kemiska sammansättning snarare brukar boosta ångest, så man kan tycka att det inte borde bli värre av att minska på den, men verkligheten tenderar att gå sina egna vägar... Aptiten har gått i taket också, och det där ointresset jag kände för sötsaker i somras har gått över med råge, här mumsas det dammsugare hejvilt. Vet inte varför det är svårt att bry sig. Kanske är jag helt enkelt mer rädd för att bli helknäpp igen.

Idag ringde en psykolog från mottagningen, så Dr C hade tydligen redan fixat med det. :) Vi ska ses i nästa vecka och diskutera läget, så får vi se vad vi båda tycker, om det finns något vettigt att jobba med.

Mannen fyller jämt om ett tag, och ikväll ringde ett av hans barn och sa till honom att leta fram passet för det ska bli en överraskningsresa. :) Nu kände jag faktiskt till det, för jag hade pratat med en av hans söner innan, men jag avslöjar inga detaljer. ;) Tycker det är jättegulligt tänkt av dem, för Mannen är inte så superförtjust i att bli firad på konventionellt manér, tror han kommer att trivas mycket bättre med att avslappnat umgås med sina barn en helg, de bor lite utspridda annars. (Nej, jag ska inte med, pallar ändå inte riktigt med och det här ska vara för honom och barnen.)

Äsch, nu är det lika bra att gå och lägga sig, ska lämna blodprov imorgon bitti. Hoppas leverproven har normaliserats!


lördag 6 september 2014

Vägvisare

Trots att jag varit nära på utslagen hela torsdagen sov jag gott på natten. Lite förvånad är jag för jag har tagit dubbelt så mycket Nozinan ibland i det förflutna, och visst har jag blivit trött och seg, men inte helt utslagen. Kanske är jag bara så ovan. Tar en annan sömnmedicin max 1-2 ggr/mån. Nozinan har jag mest fått när jag varit inlagd, och då kan man ju vara rätt uppjagad.

Gick upp tidigt fredag morgon hursomhelst, för en kompis ville ha sällskap till ett rutinartat sjukhusbesök i en annan stad. Haha, det är nästan så att det är trevligt att gå dit när man får gå till någon annan avdelning än psyk. Det blev lite krångelkörning på av och på motorvägen p.g.a. vägarbete m.m. och jag chockade mig själv totalt - jag blandade inte ihop höger och vänster en enda gång, jag pekade inte på fel skylt, jag yttrade inte ett enda panikslaget skrik. Tror det var för att min kompis var lite nervös, jag kan vara jordens virrpanna tills någon annan är ännu virrigare, då kommer superkvinnan fram. ;)

På eftermiddagen sträcktittade jag på True Blood, engagerade mig i något onödigt på nätet, suckade över mig själv och lagade lättlagad mat åt Mannen och mig. Sov åtminstone hela natten igen, och den bubblande känslan i kroppen har lagt av så jag är nog kurerad för stunden.

torsdag 4 september 2014

Gäääääsp

För att sköta mig och ordna med sömnen tog jag ett par olika sorters sömnpiller igår kväll, bl.a. Nozinan som jag inte tagit på evigheter. Jävlar vad däckad jag blev. Det är inte förrän nu, strax efter 18, som jag börjar på att kunna hålla ögonen öppna, fast jag känner mig fortfarande rejält påverkad.

Nåväl, det fyllde sin funktion åtminstone, det överenergiska och spattiga är borta.

Igår eftermiddag tog vi en liten skogs- och sjötur. Vädret är verkligen behagligt. Det var ingen som hade hunnit ut och innehållsdeklarera svamparna ännu, och jag såg inga som verkade uppenbart ätliga, men många är fina bara att titta på. I sjön simmade en dopping, och ett litet tonårsgäng med gräsänder som verkade hysa stora förhoppningar om att vi skulle ha mat till dem, tyvärr var det dåligt med den saken.

Nej hjälp, nu är jag för trött igen.

onsdag 3 september 2014

Spektakel

Lite skumt, igår kände jag hur jag börjar bli spattig, tankarna lite för snabba, rastlösheten lite för stark. Försökte gå och lägga mig i hyfsad tid, men har bara sovit korta korta stunder i natt. Tänkte ibland att jag borde ta en sömntablett men så somnade jag till lite, bara för att vakna igen efter tio minuter och så samma visa. Normalt sover jag som en stock om det inte är något fel. Det måste bli något kemiskt ikväll. Inte låta det springa iväg och bli en hypomani, inte nu när det äntligen blivit lugnt. Lite konstigt är det för det jag har gjort på medicinfronten senaste veckan är att halvera den antidepressiva, så jag var mer rädd för att bli låg. Men alla förändringar kan sätta igång lite vad som helst, har jag märkt...

Vackert, skönt ute nu. Kanske kan få med Mannen på en utflykt i eftermiddag?

Har svårt att orka med denna valrörelse. Allt trixande med statistik, alla påhopp, och en mediabevakning som alltför ofta behandlar det som en kombination av sportevenemang och melodifestival. Jag tycker val är viktigt, men har få illusioner kvar. Jag är gammal. Satt igår och tittade på tv-programmet med inslag från 1963, och även om jag var nyfödd då så har jag på något sätt mer rötter i den världen än denna. Inte för att det egentligen var bättre förr. Bara lite mer överskådligt tror jag.

Fast jag varit uppe klarvaken i ett par timmar så är jag jättetrött, kanske dags att ändå lägga sig en stund.