Torsdag. Oj. Var är jag idag? Vaknade tidigt före alarmet, pigg, hade sovit 5-6 timmar, då blir jag pigg. Ett tag åtminstone.
Träffade Syster I på morgonen. Det tog raskt ner mig på jorden. Prat om sömn och mediciner och gränssättningar. Hon sa inget fel, det är bara jobbiga ämnen. Tyngd till marken vandrade jag därifrån i mina höga kilklackar. Ner till centrum, nagellacksborttagningsmedel (jag gillar ordet). Pensionärsbussen hem balanserandes en liter svenska jordgubbar, 35 kr tyckte jag var hyfsat, och de var goda (inte supergoda men det får man sällan numera, hörde någon (jord)gubbe på tv som berättade att de riktigt söta sorterna sällan odlas nuförtiden för de är inte lika hållbara).
Väl hemma har jag tillbringat större delen av dagen med att vanka fram och tillbaka. Rastlös rastlös. Låg ena sekunden och nästa jublande glad över de nyheter som har nått mig idag, yngsta sonen har fått jobb äntligen, stora sonen har fått lysande omdömen om sin mastersuppsats (och jobb).
Men jag har svårt att stanna upp och vara produktiv alternativt slappna av. Avundas Mannen som vilar på soffan.
torsdag 31 maj 2012
måndag 28 maj 2012
Osötat
Hälsade på någon igår och nu river och sliter det i mig. I den här takten kommer jag att bli eremit. Ser ändå mycket fram emot Gbg trots att jag vet hur dyrt det blir, psykiskt.
Åt bulle och kakor igår när jag var bortbjuden, det var måttligt gott, åt mest för att jag var hungrig. Konstigt att ens smak kan ändras så. Utan att jag blivit mer dygdig på något sätt, bara kemikaliskt omdanad. Viljestyrka, vad är det?
Åt bulle och kakor igår när jag var bortbjuden, det var måttligt gott, åt mest för att jag var hungrig. Konstigt att ens smak kan ändras så. Utan att jag blivit mer dygdig på något sätt, bara kemikaliskt omdanad. Viljestyrka, vad är det?
söndag 27 maj 2012
Budgetarbete
Plötsligt mådde jag bättre igår kväll. Såg till och med på delar av ESC. Inte för att jag minns vilket land som var vilket eller tyckte jättebra om någon låt, men det var småkul ändå. En sån hysteri.
Vädret ska man väl också säga något om, eller hur? Verkar som det vänder nu. Gör mig inte så mycket.
Vänder och vrider på mig själv också. Hur osällskaplig ska jag vara i självbevarelsedriftens namn? Hur osällskaplig ska jag låta bli att vara i självbevarelsedriftens namn? Behöver människor men de är ganska jobbiga, eller så gott som alla jag känner är snälla, men min toleransnivå är så låg.
Bestämde mig för att aldrig svara på det senaste italienska mailet. Det känns befriande att vara osympatisk och snål.
Vädret ska man väl också säga något om, eller hur? Verkar som det vänder nu. Gör mig inte så mycket.
Vänder och vrider på mig själv också. Hur osällskaplig ska jag vara i självbevarelsedriftens namn? Hur osällskaplig ska jag låta bli att vara i självbevarelsedriftens namn? Behöver människor men de är ganska jobbiga, eller så gott som alla jag känner är snälla, men min toleransnivå är så låg.
Bestämde mig för att aldrig svara på det senaste italienska mailet. Det känns befriande att vara osympatisk och snål.
lördag 26 maj 2012
Bottenlöst
Gick en promenad på förmiddagen, en dryg timme. Förbi huset där en kvinna blev mördad rätt nyligen av en svartsjuk rival. Mörderskan hade kontakt med psykvården, enligt tidningen. Sånt får mig att fundera över hur många av "oss" det skulle kunna slå riktigt slint för, med humörsvängningarna, impulsiviteten och ibland t.o.m. psykos. Ja, jag vet att jag är morbid och att en överväldigande majoritet av psyksjuka inte är våldsamma. Det är bara någon sorts fundering över hur vattentäta skotten är. Skulle jag kunna bli hon, ungefär.
Halva eftermiddagen gick åt att sova, och andra halvan att se skräp-tv. Jag vill bara stänga av.
Halva eftermiddagen gick åt att sova, och andra halvan att se skräp-tv. Jag vill bara stänga av.
Banal
Svetslågor av ångest igår kväll och "vad var det jag sa" från överjaget (som kan vara ganska osympatiskt).
Sade faktiskt rent ut till Mannen att hade jag haft en kniv nu så hade jag använt den. Inte som ett hot, bara ett konstaterande. Men det hade jag inte så det gjorde jag inte. Idag känns det överdramatiserat. Tog bara ett par piller och gick till sängs. (Fast lite ligger det kvar fortfarande.)
Längtar efter att få ljusare hår, nu är jag bara halvvägs, men min frisör vill vänta ett par veckor innan nästa behandlingsomgång. Trivialt trivialt. Som att jag vill väga under 80 kg, kommer jag någonsin göra det igen? Och varför spelar siffror roll, allt som är simpelt mätbart? Varför tror jag att mitt utseende spelar roll? Fast det gör det ju, som man är klädd blir man hädd, eller hur det var. Jag är ytlig.
Sade faktiskt rent ut till Mannen att hade jag haft en kniv nu så hade jag använt den. Inte som ett hot, bara ett konstaterande. Men det hade jag inte så det gjorde jag inte. Idag känns det överdramatiserat. Tog bara ett par piller och gick till sängs. (Fast lite ligger det kvar fortfarande.)
Längtar efter att få ljusare hår, nu är jag bara halvvägs, men min frisör vill vänta ett par veckor innan nästa behandlingsomgång. Trivialt trivialt. Som att jag vill väga under 80 kg, kommer jag någonsin göra det igen? Och varför spelar siffror roll, allt som är simpelt mätbart? Varför tror jag att mitt utseende spelar roll? Fast det gör det ju, som man är klädd blir man hädd, eller hur det var. Jag är ytlig.
fredag 25 maj 2012
Dagrapport
Promenerade ner till stan. Har gått en stund varje dag på senaste tiden, det blir faktiskt lite av en vana. Sedan uteserveringslunch med folket. Trevligt men sög den sista musten ur mig. Vi plockade upp pelargoner på hemvägen (Hulda: rosa-vita men inte Mårbacka). Nu blir det sängen.
Om
Jag ska banne mig sätta mobilen på väckning varje morgon, för jag känner mig klart gladare när jag bara sover lagom mycket. Och så har jag en halvtimme-timme mitt i natten då jag är klarvaken, ska sluta bekymra mig över det och bara acceptera att så funkar min sömn.
Övertrött igår kväll, så där att det kryper i kroppen och man bara vill försvinna. Fortfarande rätt matt och krypig, men det är bara att ta sig an en ny dag. Handdukar i tvättmaskinen och påklädd och redo. Häpp!
Lite socker i botten så går medicinen ned, eller i detta fall lite salt smak från litiumtabletterna. Jag kämpar verkligen. Pratade med Syster I om det och kom fram till att en del av det nog är min ovilja att acceptera måsten och ultimatum. Så många år av måsten, och nu vill jag känna att jag väljer, men det försvinner när alla säger till mig att jag ska ta medicinerna. Alla jag känner d.v.s. Sedan läser jag i ex. Aftonbladet hur dåligt det är att ta piller mot allting, terapi är mycket finare, och yoga och ayurveda. Jag borde veta bättre än att fatta beslut utifrån sådana källor men jag erkänner, jag blir påverkad, sugs in i stigmat. Pillerknarkare. Jag har bevis på bevis att tio års terapi inte löste alla mina problem och varje gång jag slutat med medicinerna har det gått illa. Ändå målar jag om verkligheten.
En tanke jag har ibland är att jag hittar på allting. Att bara jag tänker om så skulle allt bli bra. Det ger mig en känsla av att ha kontroll, omnipotens. Däremot fungerar det tydligen inte i den kalla verkligheten. :/
Åter till den heliga sommardagen. Ska bli lunch på torget med Mannens ena son och hans mamma. Jag är måttligt intresserad av att vara social men det kanske blir småtrevligt ändå.
Gårdagens stora glädjeämne var att min äldsta son som endera dagen avslutar fem års utbildning har fått jobb. Han fick t.o.m. två erbjudanden samma dag. Härligt att han genast får börja inom sitt fält, jag är överlycklig för hans skull.
Hänga tvätt, håhåjaja.
Övertrött igår kväll, så där att det kryper i kroppen och man bara vill försvinna. Fortfarande rätt matt och krypig, men det är bara att ta sig an en ny dag. Handdukar i tvättmaskinen och påklädd och redo. Häpp!
Lite socker i botten så går medicinen ned, eller i detta fall lite salt smak från litiumtabletterna. Jag kämpar verkligen. Pratade med Syster I om det och kom fram till att en del av det nog är min ovilja att acceptera måsten och ultimatum. Så många år av måsten, och nu vill jag känna att jag väljer, men det försvinner när alla säger till mig att jag ska ta medicinerna. Alla jag känner d.v.s. Sedan läser jag i ex. Aftonbladet hur dåligt det är att ta piller mot allting, terapi är mycket finare, och yoga och ayurveda. Jag borde veta bättre än att fatta beslut utifrån sådana källor men jag erkänner, jag blir påverkad, sugs in i stigmat. Pillerknarkare. Jag har bevis på bevis att tio års terapi inte löste alla mina problem och varje gång jag slutat med medicinerna har det gått illa. Ändå målar jag om verkligheten.
En tanke jag har ibland är att jag hittar på allting. Att bara jag tänker om så skulle allt bli bra. Det ger mig en känsla av att ha kontroll, omnipotens. Däremot fungerar det tydligen inte i den kalla verkligheten. :/
Åter till den heliga sommardagen. Ska bli lunch på torget med Mannens ena son och hans mamma. Jag är måttligt intresserad av att vara social men det kanske blir småtrevligt ändå.
Gårdagens stora glädjeämne var att min äldsta son som endera dagen avslutar fem års utbildning har fått jobb. Han fick t.o.m. två erbjudanden samma dag. Härligt att han genast får börja inom sitt fält, jag är överlycklig för hans skull.
Hänga tvätt, håhåjaja.
onsdag 23 maj 2012
Pelargonblad
Sov lite mindre och känner mig piggare. Har inget direkt på schemat idag förutom någon maskin tvätt (som alltid). Skulle ha velat skaffa pelargoner till balkongen men Mannen jobbar, och jag kan nog inte släpa hem 6-7-8 plantor gåendes. Men en promenad blir det, utan blommor under armen.
Tänker på att messa någon vän, men nej - jag är inte så empatisk just nu. Andras problem orkar jag inte med, inte i timmar, jag är nöjd med mina egna. Står inte ut med stress alls just nu. Funderar på om jag tänkt rätt imorgon, först Syster I och strax därefter frisören, och sedan en annan grej på kvällen. Regeln är annars en sak om dagen (jag vet att det låter patetiskt när många av er gör sådär ett dussin saker, men så ser mitt liv ut). Det får gå.
Hittade just några sommarklänningar som gömt sig i helt fel garderob. Jag har för mycket kläder (fast jag gillar så gott som allt jag har så rensa är inte aktuellt). Nu kan det bli blommig klänning idag.
Tänker på att messa någon vän, men nej - jag är inte så empatisk just nu. Andras problem orkar jag inte med, inte i timmar, jag är nöjd med mina egna. Står inte ut med stress alls just nu. Funderar på om jag tänkt rätt imorgon, först Syster I och strax därefter frisören, och sedan en annan grej på kvällen. Regeln är annars en sak om dagen (jag vet att det låter patetiskt när många av er gör sådär ett dussin saker, men så ser mitt liv ut). Det får gå.
Hittade just några sommarklänningar som gömt sig i helt fel garderob. Jag har för mycket kläder (fast jag gillar så gott som allt jag har så rensa är inte aktuellt). Nu kan det bli blommig klänning idag.
tisdag 22 maj 2012
Marshmallow
När jag var ute kom dunderåska med tillhörande spöregn. Ett sånt där riktigt sommaroväder. Jag dök in i skoaffären och snälla Mannen kom och hämtade mig med bilen.
Fortfarande seg och låg och färglös. Lyckades få blåsor under fötterna igår, men det gick bra att gå ändå idag i ett par andra skor. Har bokat frisörtid. Alla säger att den mörkbruna färgen jag har nu är bra, men det skiter jag i, vill ha förändring. Blir det helt vansinnigt får jag väl färga tillbaka det. Eller raka av mig rubbet. ;)
Har ett mail jag borde besvara och jag har dragit på det i flera dagar. Oftast brukar jag kunna skärpa till mig och ta itu med saker, t.o.m. myndighetsblanketter, men ibland säger det bara stopp. Inte ens min rädsla för att verka ovänlig sätter fart på mig. Nåväl.
Fortfarande seg och låg och färglös. Lyckades få blåsor under fötterna igår, men det gick bra att gå ändå idag i ett par andra skor. Har bokat frisörtid. Alla säger att den mörkbruna färgen jag har nu är bra, men det skiter jag i, vill ha förändring. Blir det helt vansinnigt får jag väl färga tillbaka det. Eller raka av mig rubbet. ;)
Har ett mail jag borde besvara och jag har dragit på det i flera dagar. Oftast brukar jag kunna skärpa till mig och ta itu med saker, t.o.m. myndighetsblanketter, men ibland säger det bara stopp. Inte ens min rädsla för att verka ovänlig sätter fart på mig. Nåväl.
söndag 20 maj 2012
Lagomisering
Jag mår bra. Känner mig glad. Men den där överkänsligheten har inte lagt sig. Har begränsat tiden vid datorn de senaste dagarna och känner att det behövs just nu. Koppla ner, koppla bort. Promenerar en-två timmar om dagen och tack och lov protesterar inte ryggen.
Utlovat 25 grader imorgon. Jag ligger aldrig och steker på stranden så jag vet inte riktigt vad jag ska göra av det fina vädret. Men kanske den långa vändan genom skogen? Skulle gärna doppa tårna i vattnet också men när jag var där nere i onsdags var det mycket brun alggegga i strandkanten, det är mindre kul att gå i. Men skogen är fin, skogsstjärnorna blommar för fullt, ljuvliga små varelser.
Harmlöst. Det är sånt jag får ägna mig åt och tala om.
Egentligen sliter jag kopiöst med att ta medicinerna. Att det är ologiskt att kasta dem verkar inte spela så stor roll. Hurra för hjärnan! "Vem är jag utan kemikalierna?" Min skalle dräller redan av naturens kemikalier som styr varje tanke. Sekunder innan jag tror mig ha fattat ett beslut kan man se med vetenskapliga instrument vad jag bestämt mig för - åtminstone när det gäller enklare saker som att röra ett finger. Går det att extrapolera till mer komplicerade tankar? Ingen vet. Ännu. Kemikalier och elektricitet skapar mig, driver mig, rena dr Frankensteins laboratorium. Att det då ska vara så känslosamt att tillsätta lite molekyler utifrån.
Kanske är det bara det svåra i att anpassa sig till "lagom". Alla tycker väl att jag borde vilja vara lagom, normal, sansad, frisk. Men jag kan sakna urkraften, t.o.m. i avgrundsdepressionen. Nej, jag kan inte förklara det.
Utlovat 25 grader imorgon. Jag ligger aldrig och steker på stranden så jag vet inte riktigt vad jag ska göra av det fina vädret. Men kanske den långa vändan genom skogen? Skulle gärna doppa tårna i vattnet också men när jag var där nere i onsdags var det mycket brun alggegga i strandkanten, det är mindre kul att gå i. Men skogen är fin, skogsstjärnorna blommar för fullt, ljuvliga små varelser.
Harmlöst. Det är sånt jag får ägna mig åt och tala om.
Egentligen sliter jag kopiöst med att ta medicinerna. Att det är ologiskt att kasta dem verkar inte spela så stor roll. Hurra för hjärnan! "Vem är jag utan kemikalierna?" Min skalle dräller redan av naturens kemikalier som styr varje tanke. Sekunder innan jag tror mig ha fattat ett beslut kan man se med vetenskapliga instrument vad jag bestämt mig för - åtminstone när det gäller enklare saker som att röra ett finger. Går det att extrapolera till mer komplicerade tankar? Ingen vet. Ännu. Kemikalier och elektricitet skapar mig, driver mig, rena dr Frankensteins laboratorium. Att det då ska vara så känslosamt att tillsätta lite molekyler utifrån.
Kanske är det bara det svåra i att anpassa sig till "lagom". Alla tycker väl att jag borde vilja vara lagom, normal, sansad, frisk. Men jag kan sakna urkraften, t.o.m. i avgrundsdepressionen. Nej, jag kan inte förklara det.
onsdag 16 maj 2012
Impulsgenombrott
Att det ska vara så svårt det där med att ta det lugnt. Det känns som ett tvång att "ta igen förlorad tid". Deltog just i en gruppchatt på fb och sprutade ur mig kommentarer om saker jag inte ens kan. Den där driften att kommunicera, vad som helst, när som helst, hur som helst - det går för långt ibland.
Jag har redan planerat in en heldag med en kompis på fredag. Nåja, det ska väl gå bra, hon är lätt att umgås med, många skratt. En bit att resa förstås. Tankar om att höra av mig till tre andra för att ses nästa vecka. Fan också. Jag vet att det inte är läge. Inte en massa intryck. Inte en massa folk i mitt huvud.
Det verkar uppenbart att vissa impulser måste man styra upp. Supasvullaskära, inte bra. Inte stanna uppe hela nätterna heller. Men långsamt förstår jag mer och mer att jag inte heller kan gå på min sällskapslängtan. Att den slår över och blir destruktiv ibland. Bara av den där lilla chatten och det italienska mailet gick stressnivån i taket. Driften tar över, jag kan inte hålla käften. Måste svara på allt, måste vara tillgänglig.
Varför? För att bli omtyckt? Ja. Och även någon sorts pliktkänsla... att det är min uppgift att göra andra nöjda, att en stor del av mitt människovärde ligger däri. Sedan krocken med min egocentrism som också är rätt stor. Det skaver alltid vilka skor jag än sätter på mig.
Jag har redan planerat in en heldag med en kompis på fredag. Nåja, det ska väl gå bra, hon är lätt att umgås med, många skratt. En bit att resa förstås. Tankar om att höra av mig till tre andra för att ses nästa vecka. Fan också. Jag vet att det inte är läge. Inte en massa intryck. Inte en massa folk i mitt huvud.
Det verkar uppenbart att vissa impulser måste man styra upp. Supasvullaskära, inte bra. Inte stanna uppe hela nätterna heller. Men långsamt förstår jag mer och mer att jag inte heller kan gå på min sällskapslängtan. Att den slår över och blir destruktiv ibland. Bara av den där lilla chatten och det italienska mailet gick stressnivån i taket. Driften tar över, jag kan inte hålla käften. Måste svara på allt, måste vara tillgänglig.
Varför? För att bli omtyckt? Ja. Och även någon sorts pliktkänsla... att det är min uppgift att göra andra nöjda, att en stor del av mitt människovärde ligger däri. Sedan krocken med min egocentrism som också är rätt stor. Det skaver alltid vilka skor jag än sätter på mig.
Vapenvila
Det blev aldrig någon skogspromenad igår. Orkade inte efter Syster I (som annars blev ett bra samtal).
Men idag tog jag igen det. Mannen skulle iväg på morgonen på personalmöte alldeles vid sjukhuset och skogen, och jag skuttade faktiskt i kläderna och åkte med dit ner. Sedan gick jag en och en halv timme, genom skog och ner till havet. Jag tog nog inte in naturen så mycket som jag skulle önskat, mest beroende på att det regnade hela tiden och jag hade en huva på mig. Och så var jag lite allmänt introvert. Det var skönt iaf. Svängde fel på ett ställe och kom in på en stig som gick rakt igenom ett skjutfält! Som ni märker var det åtminstone ingen som sköt på mig. Det var ganska öde ute, jag såg bara tre hundägare på hela tiden.
Sov en skön timme när jag kom hem.
Jag mår påtagligt bättre humörmässigt nu, inte överdrivet, men livet känns lättare. Kanske också för att den förbaskade förkylningen gav med sig. Jag är fortfarande lite lomhörd men tycker det är aningen mindre idag, så det går nog bort det med.
Fick ett email på italienska! Jag trodde inte jag kunde italienska, men lyckades ändå tyda ut huvuddragen, tills jag kom på att jag kunde använda translate-knappen i gmail. :) Undrar varför man skriver på italienska till någon som har en hemsida på engelska och svenska, men det visar sig kanske. Hon skrev att hon var 21, jag trodde nästan alla ungdomar idag kan en del engelska, med internet och så. Men det är klart, i vissa länder dubbar de tv-program och filmer istället för att texta, och då lär man sig mindre automatiskt. Lite småspännande är det hursomhelst, även om jag inte tror att jag kan hjälpa henne så värst mycket (och nej, det handlar inte alls om pengar! utan diskussion av ett visst ämne)
Som så ofta när jag haft en svacka kommer tankarna på att jag borde ta igen det sociala, ringa och träffa alla jag känner. Men det vore inte så smart. Hinnan är fortfarande skör. Så jag ska ta det lugnt. Någotsånär lugnt.
Men idag tog jag igen det. Mannen skulle iväg på morgonen på personalmöte alldeles vid sjukhuset och skogen, och jag skuttade faktiskt i kläderna och åkte med dit ner. Sedan gick jag en och en halv timme, genom skog och ner till havet. Jag tog nog inte in naturen så mycket som jag skulle önskat, mest beroende på att det regnade hela tiden och jag hade en huva på mig. Och så var jag lite allmänt introvert. Det var skönt iaf. Svängde fel på ett ställe och kom in på en stig som gick rakt igenom ett skjutfält! Som ni märker var det åtminstone ingen som sköt på mig. Det var ganska öde ute, jag såg bara tre hundägare på hela tiden.
Sov en skön timme när jag kom hem.
Jag mår påtagligt bättre humörmässigt nu, inte överdrivet, men livet känns lättare. Kanske också för att den förbaskade förkylningen gav med sig. Jag är fortfarande lite lomhörd men tycker det är aningen mindre idag, så det går nog bort det med.
Fick ett email på italienska! Jag trodde inte jag kunde italienska, men lyckades ändå tyda ut huvuddragen, tills jag kom på att jag kunde använda translate-knappen i gmail. :) Undrar varför man skriver på italienska till någon som har en hemsida på engelska och svenska, men det visar sig kanske. Hon skrev att hon var 21, jag trodde nästan alla ungdomar idag kan en del engelska, med internet och så. Men det är klart, i vissa länder dubbar de tv-program och filmer istället för att texta, och då lär man sig mindre automatiskt. Lite småspännande är det hursomhelst, även om jag inte tror att jag kan hjälpa henne så värst mycket (och nej, det handlar inte alls om pengar! utan diskussion av ett visst ämne)
Som så ofta när jag haft en svacka kommer tankarna på att jag borde ta igen det sociala, ringa och träffa alla jag känner. Men det vore inte så smart. Hinnan är fortfarande skör. Så jag ska ta det lugnt. Någotsånär lugnt.
tisdag 15 maj 2012
Energibyte
Vaknade svettig av en av alla variationer på min klassiska mardröm: stod på en järnvägsstation men glömde av outsäglig anledning att gå på tåget, som for iväg med mina barn ombord och jag hade biljetterna.
Måste hitta annat att tänka på.
Mitt i allt så njuter jag av försommaren, vädret är väl si och så men blommorna! Alla träd, azaleorna... ska gå förbi näsduksträdet idag och se om det har vaknat. Kanske lite tidigt. Via växterna får jag kontaktledning till naturen, även de gänghårda maskrosorna i dikesrenarna.
Ett annat vårtecken är väl alla hål som grävs i gatorna. :)
Vill ut och gå idag. Avklara det sjuklingspraktiska (Syster I, apoteket) men också fönstershoppa lite, och om jag har ork kvar efter sköterske-mötet kanske ta en liten sväng i skogen bakom sjukhuset. Vädra bort onda andar.
Måste hitta annat att tänka på.
Mitt i allt så njuter jag av försommaren, vädret är väl si och så men blommorna! Alla träd, azaleorna... ska gå förbi näsduksträdet idag och se om det har vaknat. Kanske lite tidigt. Via växterna får jag kontaktledning till naturen, även de gänghårda maskrosorna i dikesrenarna.
Ett annat vårtecken är väl alla hål som grävs i gatorna. :)
Vill ut och gå idag. Avklara det sjuklingspraktiska (Syster I, apoteket) men också fönstershoppa lite, och om jag har ork kvar efter sköterske-mötet kanske ta en liten sväng i skogen bakom sjukhuset. Vädra bort onda andar.
måndag 14 maj 2012
Ofestlig
Träffat Dr C idag. Han är lätt att ha och göra med. Korta frekventa möten, det passar mig bra. Behöver inte ändra några mediciner, för stunden flyter det på.
Efter lite ältande har jag sagt nej till en fest. Tror inte jag klarar av ett gäng mer eller mindre fulla och i stort sett okända människor. Dr C tyckte också att jag helst bör ta det rätt lugnt just nu. Har inte varit stabil humörmässigt i mer än någon vecka ännu. Inte gunga båten.
Skönt på ett sätt att jag för tillfället inte har någon större lust att resa utomlands. Visst kan jag se fördelar, men jag tror det skulle bli jobbigt efter ett par dagar, och då sitter man "fast", vad ska man göra? Jag har rest lite i Europa och USA när jag var yngre, kanske får det räcka. Eller kanske blir jag starkare så småningom.
Efter lite ältande har jag sagt nej till en fest. Tror inte jag klarar av ett gäng mer eller mindre fulla och i stort sett okända människor. Dr C tyckte också att jag helst bör ta det rätt lugnt just nu. Har inte varit stabil humörmässigt i mer än någon vecka ännu. Inte gunga båten.
Skönt på ett sätt att jag för tillfället inte har någon större lust att resa utomlands. Visst kan jag se fördelar, men jag tror det skulle bli jobbigt efter ett par dagar, och då sitter man "fast", vad ska man göra? Jag har rest lite i Europa och USA när jag var yngre, kanske får det räcka. Eller kanske blir jag starkare så småningom.
söndag 13 maj 2012
Vikt-igt
Fåfängans högkvarter meddelar att jag har plockat fram ett par undanhängda byxor och kommer i dem nu. Det betyder iofs bara att jag gått från jättejättestor till jättestor, men det är ju ändå skönt när det går åt det hållet. Har ingen specialdiet, bantning is not my thing. Äter mer sällan godis och kakor, äter allt men tar inga extraportioner, en macka och inte två. Motionerar inte så värst mycket, är ute och promenerar emellanåt. Konstigt att det så sakteliga går nedåt när man hör hur svårt det är att gå ner i vikt (om man inte läser Aftonbladet förstås, där är det jättelätt att gå ner 25 kg. Tydligen.) Kan bara dra slutsatsen att min antidepressiva hjälper till för så där enormt karaktärsfast är jag då inte.
Tyvärr tycker jag att det börjar sätta sig på hjärnan nu dock. Önskar bort alla överskottskilona och börjar känna en fixering komma smygande. Jag har ingen ätstörningsbakgrund, men jag tror att väldigt många kvinnor i vårt land är osäkra när det kommer till vikt och kropp. Det känns som om jag skulle vara en bättre människa i stl M. Lite otäckt.
Idag läser jag bloggar men har hundraprocentig tunghäfta (fingerhäfta?) när det gäller att kommentera. Tänker på er och kommer igen snart.
Tyvärr tycker jag att det börjar sätta sig på hjärnan nu dock. Önskar bort alla överskottskilona och börjar känna en fixering komma smygande. Jag har ingen ätstörningsbakgrund, men jag tror att väldigt många kvinnor i vårt land är osäkra när det kommer till vikt och kropp. Det känns som om jag skulle vara en bättre människa i stl M. Lite otäckt.
Idag läser jag bloggar men har hundraprocentig tunghäfta (fingerhäfta?) när det gäller att kommentera. Tänker på er och kommer igen snart.
lördag 12 maj 2012
Tentakel
Sträcker bara ut minsta tentakeln...
Befinner mig i ett märkligt tillstånd, är inte deprimerad men väldigt överkänslig. Vill inte träffa folk, vill inte ens prata med dem. Sitter knappt vid datorn. Emellanåt tål jag inte tv:n, när det blir för många snabba klipp och hetsig musik måste jag blunda. Igår mitt under ishockeymatchen blev anspänningen för stor och jag fick rena ångesten, kroppen gick igång, måste ta lugnande.
Något som inte direkt hjälpte till med avslappningen var att Mannen svimmade av igår. Ambulans till sjukan. Visade sig att blodtrycket var extremt lågt igen så med all sannolikhet var det ett blodtrycksfall. Han får justera medicinerna, hoppas det hjälper. Är rädd att han ska ramla och slå sig.
Nej, nu kryper jag in i grottan igen.
Befinner mig i ett märkligt tillstånd, är inte deprimerad men väldigt överkänslig. Vill inte träffa folk, vill inte ens prata med dem. Sitter knappt vid datorn. Emellanåt tål jag inte tv:n, när det blir för många snabba klipp och hetsig musik måste jag blunda. Igår mitt under ishockeymatchen blev anspänningen för stor och jag fick rena ångesten, kroppen gick igång, måste ta lugnande.
Något som inte direkt hjälpte till med avslappningen var att Mannen svimmade av igår. Ambulans till sjukan. Visade sig att blodtrycket var extremt lågt igen så med all sannolikhet var det ett blodtrycksfall. Han får justera medicinerna, hoppas det hjälper. Är rädd att han ska ramla och slå sig.
Nej, nu kryper jag in i grottan igen.
torsdag 10 maj 2012
Grottmänniska
Har inget att blogga om och är inte ett dugg social. Kommer väl ut ur grottan igen om någon dag.
tisdag 8 maj 2012
Mittemellanöra
Efter att ha köat 3,5 timmar på vårdcentralen (de har infört ett drop-in-system istället för tidsbokning för lindrigare åkommor) så fick jag en öroninflammation konstaterad och penicillin. Öroninflammation va, det har man väl inte haft sen man var sådär sju.
Det är inte så synd om mig, jag har inte så värst ont och ingen feber, är bara halvdöv.
Direkt efter vårdcentralen var det Syster I på psyk i andra ändan av stan.
Nu är jag tröööött i kropp och själ. Bort från datorn, hitta något hjärndött på tv, något där de köper hus.
Det är inte så synd om mig, jag har inte så värst ont och ingen feber, är bara halvdöv.
Direkt efter vårdcentralen var det Syster I på psyk i andra ändan av stan.
Nu är jag tröööött i kropp och själ. Bort från datorn, hitta något hjärndött på tv, något där de köper hus.
måndag 7 maj 2012
Serveretur
Förkylningen kryper gradvis tillbaka, men nu har den drabbat Mannen istället, och mycket värre än den hoppade på mig, han har 39,5 i feber. Så idag får han ligga på soffan och bli serverad.
Har sovit gott utan piller och känner mig lättare till sinnes. Kanske har jag krupit upp ur svackan. Jag kan vara trögstartad, men nu känner jag verkligen för att bege mig ut i världen. Påskliljorna vid entrén har till slut givit upp kampen och måste ersättas, jag vet dock inte riktigt med vad. Sådana mikroplaner. Interflora ligger närmast men är dyrt. Blomsterlandet långt bort men billigt, fast man kan väl ta bussen som åker långa slingan hem med sina plantkassar. Att det alls handlar om planering beror på att jag inte vill dra ut Mannen i hans nuvarande tillstånd, och själv har jag inget körkort. Det är ändå något skönt med att fixera uppmärksamheten vid småttiga saker. Låta det vardagligt vanliga vara viktigt.
Har sovit gott utan piller och känner mig lättare till sinnes. Kanske har jag krupit upp ur svackan. Jag kan vara trögstartad, men nu känner jag verkligen för att bege mig ut i världen. Påskliljorna vid entrén har till slut givit upp kampen och måste ersättas, jag vet dock inte riktigt med vad. Sådana mikroplaner. Interflora ligger närmast men är dyrt. Blomsterlandet långt bort men billigt, fast man kan väl ta bussen som åker långa slingan hem med sina plantkassar. Att det alls handlar om planering beror på att jag inte vill dra ut Mannen i hans nuvarande tillstånd, och själv har jag inget körkort. Det är ändå något skönt med att fixera uppmärksamheten vid småttiga saker. Låta det vardagligt vanliga vara viktigt.
lördag 5 maj 2012
Kvittosamling
Jäklar vilken shoppingrunda det blev igår med mamma, fyra timmar inkl. matpaus. Mest tittande, men hon var jättegullig och köpte lite kläder åt mig. Sedan hittade hon en gryta hon letat efter så hon blev också glad.
Ja, jag var slut efteråt. Har tack och lov inte mått så dåligt idag ändå. Fortfarande inte flaggan i topp men pigg nog att notera att syrenerna har stora knoppar.
Slut för idag, tack för idag.
Ja, jag var slut efteråt. Har tack och lov inte mått så dåligt idag ändå. Fortfarande inte flaggan i topp men pigg nog att notera att syrenerna har stora knoppar.
Slut för idag, tack för idag.
torsdag 3 maj 2012
Änglatofflor
Det har faktiskt ljusnat lite nu frampå eftermiddagen. Svävar inte som en trollslända, men känner mig halvt om halvt normal, eller något åt det hållet iallafall. Bara genomtrött efter samtalet med Syster I, som täckte in allt möjligt mellan förhållandet till Mannen och självskadandets funktioner. Det kan bli intensivt. Men vi har en överenskommelse om att jag får säga ifrån när det blir för mycket.
Miniatyrshopping imorgon, som i "sparsamt". (Ska köpa piller på måndag så där ryker 2000 kr.) Det ska ändå bli kul att gå runt och kolla på grejer och umgås lite med min mamma. Hon tittade förresten in oannonserat i morse. (Hon och min styvfar bor hos en annan släkting.) Ringde på medan jag stod i duschen och inte hörde någonting, och Mannen fick yrvaken öppna. Här hemma såg det rent förjävligt ut, diskhög, papper över hela köksbordet (deklarationsdags ;)) odammsuget - det sköna är att jag inte bryr mig så mycket som jag "borde". Visst, jag hade tänkt städa innan jag bjöd in henne imorgon, men jag är inte och har aldrig varit någon pedant. Varför ska jag egentligen ha ångest över det? Det är inte osanitärt, toan är ren, för gammal mat rensas ut och soporna är nogsamt sorterade och kastade, disken sköljs av, tvättunnorna svämmar inte över. Det är mest att det emellanåt inte är särskilt snyggt rent estetiskt. Om det stör någon så får den personen ta hand om sin egen ångest. :P
Miniatyrshopping imorgon, som i "sparsamt". (Ska köpa piller på måndag så där ryker 2000 kr.) Det ska ändå bli kul att gå runt och kolla på grejer och umgås lite med min mamma. Hon tittade förresten in oannonserat i morse. (Hon och min styvfar bor hos en annan släkting.) Ringde på medan jag stod i duschen och inte hörde någonting, och Mannen fick yrvaken öppna. Här hemma såg det rent förjävligt ut, diskhög, papper över hela köksbordet (deklarationsdags ;)) odammsuget - det sköna är att jag inte bryr mig så mycket som jag "borde". Visst, jag hade tänkt städa innan jag bjöd in henne imorgon, men jag är inte och har aldrig varit någon pedant. Varför ska jag egentligen ha ångest över det? Det är inte osanitärt, toan är ren, för gammal mat rensas ut och soporna är nogsamt sorterade och kastade, disken sköljs av, tvättunnorna svämmar inte över. Det är mest att det emellanåt inte är särskilt snyggt rent estetiskt. Om det stör någon så får den personen ta hand om sin egen ångest. :P
Låtsaslek
Halleluja, som jag trodde/hoppades är förkylningen lindrigare idag.
Jag får kika på kalendern. Visst är det torsdag idag? Jo. Tillbaka till psyk igen för att bli dissekerad. Klagar gör jag inte, jag är tacksam över att plötsligt få så mycket backup, en engagerad syrra och en läkare som poppar upp titt som tätt. Mer själva grejen... påminnelsen: "du är sjuk". Den bittra insikten: "ja, jag är faktiskt sjuk". Ofta förefaller det mig som om det skulle varit lättare att enbart vara hypokondriker eller simulant (inte samma sak!), vilket sannolikt inte är sant för det skulle ha varit fruktansvärt påfrestande, det också. Tänk bara att vara tvungen att hålla reda på vad man sagt och inte sagt. Nej, någon lyckad simulant skulle jag inte bli.
Fan vad jag skriver uselt idag, röda linjer under vart tredje ord.
Kom på att när jag inte sov natten till måndag och hade mycket ångest och allmän spattighet så dök det ändå inte upp någon fixering vid magiska datum eller svarta andevarelser. Annars ett typiskt tillfälle då de grövre galenskaperna skulle infinna sig. Kanske maxdosen Abilify. I vilket fall, oändligt skönt att slippa besöka de dunklaste regionerna.
Nu när det är som vackrast, maskrosorna som gulast och körsbärsblommorna som ymnigast, önskar jag att jag hade lite mer luft under vingarna. Att kunna sväva omkring och verkligen ta in färger och former. Istället är jag sådär lagom artig mot naturen, ett avmätt "god dag, här blommas det ser jag". Hoppas känna av det kemiska lyftet om ett par tre dagar. Under tiden försöker jag simulera vårstämning, lite hjälper det nog.
Jag får kika på kalendern. Visst är det torsdag idag? Jo. Tillbaka till psyk igen för att bli dissekerad. Klagar gör jag inte, jag är tacksam över att plötsligt få så mycket backup, en engagerad syrra och en läkare som poppar upp titt som tätt. Mer själva grejen... påminnelsen: "du är sjuk". Den bittra insikten: "ja, jag är faktiskt sjuk". Ofta förefaller det mig som om det skulle varit lättare att enbart vara hypokondriker eller simulant (inte samma sak!), vilket sannolikt inte är sant för det skulle ha varit fruktansvärt påfrestande, det också. Tänk bara att vara tvungen att hålla reda på vad man sagt och inte sagt. Nej, någon lyckad simulant skulle jag inte bli.
Fan vad jag skriver uselt idag, röda linjer under vart tredje ord.
Kom på att när jag inte sov natten till måndag och hade mycket ångest och allmän spattighet så dök det ändå inte upp någon fixering vid magiska datum eller svarta andevarelser. Annars ett typiskt tillfälle då de grövre galenskaperna skulle infinna sig. Kanske maxdosen Abilify. I vilket fall, oändligt skönt att slippa besöka de dunklaste regionerna.
Nu när det är som vackrast, maskrosorna som gulast och körsbärsblommorna som ymnigast, önskar jag att jag hade lite mer luft under vingarna. Att kunna sväva omkring och verkligen ta in färger och former. Istället är jag sådär lagom artig mot naturen, ett avmätt "god dag, här blommas det ser jag". Hoppas känna av det kemiska lyftet om ett par tre dagar. Under tiden försöker jag simulera vårstämning, lite hjälper det nog.
onsdag 2 maj 2012
Lambi
Teoretiskt sov jag 12 timmar, i praktiken kanske 6. Vaknade stup i kvarten för att snyta mig, hosta och väta min ökentorra mun. Attans, jag som trodde att jag skulle slippa lätt undan med denna förkylning. Nåja, det är som sagt bara en förkylning. Det vet en går över. Hjärnspökena däremot...
Fast det känns lättare i tankarna idag. Inte svart, mer milt grått. Skönt att inte behöva göra något speciellt. Deklarerade gjorde jag för länge sedan.
Hjälp, det är redan onsdag. På fredag ska jag träffa min mamma som råkar vara i trakterna (hon bor i Norrland). Vi har talat om att åka till stora köpcentrumet, sånt är ju roande när man bor i obygden. Det är roligt att känna att jag faktiskt tycker det ska bli kul att träffa henne. Annat var det för några år sedan. Vi har väl båda blivit äldre och klokare.
Kaffe!
Fast det känns lättare i tankarna idag. Inte svart, mer milt grått. Skönt att inte behöva göra något speciellt. Deklarerade gjorde jag för länge sedan.
Hjälp, det är redan onsdag. På fredag ska jag träffa min mamma som råkar vara i trakterna (hon bor i Norrland). Vi har talat om att åka till stora köpcentrumet, sånt är ju roande när man bor i obygden. Det är roligt att känna att jag faktiskt tycker det ska bli kul att träffa henne. Annat var det för några år sedan. Vi har väl båda blivit äldre och klokare.
Kaffe!
tisdag 1 maj 2012
Koralldjur
J-ar vad däckad jag blev. Hade jag inte hostat hade jag nog sovit ännu kl 13. Inte så kul att känna sig seg, men ångesten och rastlösheten har mildrats betydligt så summa summarum är det bättre. Jag tror att jag kanske har fast mark under mig men huvudet är inte alldeles förstenat.
Nästa projekt (som verkligen känns som ett projekt): klä på sig, följt av gå ut. Bloggkommentera är tyvärr lite överkurs idag.
Igår natt när jag var vaken flöt tankarna omkring. Funderade över att skriva en bok om en kvinna som levde ensam med sitt saltvattensakvarium med fantastiska korallrev. (När jag inte funderade över min begravning, då.) Hon skulle inte "räddas" av en karl utan bli mer och mer lik sina juvelfärgade fiskar. Var tanken kom från vet jag inte, och jag är ingen författare (ens i byrålådan) så ni får aldrig veta hur det går. Men det var något vilsamt över det hela.
Nästa projekt (som verkligen känns som ett projekt): klä på sig, följt av gå ut. Bloggkommentera är tyvärr lite överkurs idag.
Igår natt när jag var vaken flöt tankarna omkring. Funderade över att skriva en bok om en kvinna som levde ensam med sitt saltvattensakvarium med fantastiska korallrev. (När jag inte funderade över min begravning, då.) Hon skulle inte "räddas" av en karl utan bli mer och mer lik sina juvelfärgade fiskar. Var tanken kom från vet jag inte, och jag är ingen författare (ens i byrålådan) så ni får aldrig veta hur det går. Men det var något vilsamt över det hela.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)